Som redan är sagt i min andra blogg; varför överdriva sin lycka för att framstå som något lyckorus när hela världen egentligen ligger och tynger en?
Jag säger inte att min värld, mitt liv är det mest perfekta ni kan hitta på kartan, men jag skriver då heller inte det. Jag har vänner som jag älskar, som älskar mig. En pojkvän som jag älskar och en liten hunger tuss på tre år.
Jag kämpar på, försöker hitta ett arbete som jag kan trivas på och tar mig igenom vardagarna.

Det är såhär att för snart en vecka sedan så förlorade jag en vän. Nej hon dog inte.. Jag gjorde ett misstag, sedan ville hon vara precis lika bra som jag och göra ett eget!
Vi hade så jävla roligt tillsammans och vad vi än gjorde fanns det skratt.

Kanske är bäst det som hände.. skäms över mitt misstag men ångrar det knappt när hon valde att lösa det på sitt sätt. Hur kan man svika en familjemedlem på det viset? -Ooohh.. nu kurrar min mage.. maaaaaat..- Går och grubblar över det här förbannade skit problemet och jag vet att jag icke är ensam om det. Om inte, varför då skriva om lycka som aldrig förr när mannen precis varit otrogen igen?

Känns lite nostalgiskt att skriva om det här. Får flashbacks till året -07 då allt handlade om samma sak. Min roliga vardag på jobbet som den blomsterflicka jag är *sakna* och problemet som aldrig löstes!

Nu måste jag göra raggmunk.. mumma eller hur?! Skriver nog mer ikväll.. så skönt att bara skriva av sig till folk inte känner mig. Dock får ni veta ganska mycket och vet nog mer än mig om mig själv snartens..