Japp. Influensan har släppt. Det är inte *den* längre.

Det är efterdyningarna. Och de är etter värre.
Det är nu mitt helvete börjar.

Jag har inte längre ledvärk. Jag har inte feber. Inte mycket i alla fall. Ingen huvudvärk. Inte en hosta som är helt ohanterlig, och näsan fungerar också hjälpligt.

Jag har yrsel....

Det är så VANSINNIGT urbota skitjobbigt att jag får ångest och panik och verkligen får koncentrera mig mentalt. Allting roterar mer eller mindre snabbt och får mig att må så ILLA! Då och då svartnar det och så skakar kroppen i kramper och så pendlar jag mellan frossa och värmeslag.

Tänker i vilket fall som helst försöka ta mig hem idag. Det här som börjat nu kan vara i veckor. Och då vill jag inte sitta här tills vi går varandra på nerverna fullständigt. Tobbe, min granne, kommer ner till Mölndal och möter mig där. Om jag klarar tåget dit. I värsta fall får Micke hjälpa mig dit, men jag hoppas att jag ska palla att ta tåget, det rör sig om en halvtimme ungefär.

Hjärnan fungerar. Kroppen fungerar hjälpligt. Men ALLT jag gör kräver fullständig koncentration, och jag är helt slut. Och då kollapsar både hjärna och kropp på grund av det.

Och så är jag så grymt rastlös samtidigt.

Ah, fokus på att försöka ta mig hem. Äta upp frukosten som hotar att snurra all världens väg, peta i mig min lunch och fixa en matlåda för hemresan, och sedan återstår att bita ihop. Tills jag är hemma. Och hoppas jag landar okej.

/ Ellen