Sitter nu ganska nöjd med allt. Det kanske blir bra. Kanske inte. Vågar man ge sig in i någonting som kanske ger bakslag? Som kanske sparkar en i magen om en vecka eller två.

Det är svårt att stå för det man gjort när så många runt omkring vet, men ändå inte vet. Folk vet, men vad de har hört kanske inte stämmer. Allt blir lite och lite mer förvrängt ju längre nyheten sprider sig. En del lägger sig i fast de absolut absolut INTE har med saken att göra. En del vill inte bli inblandade fast de kanske borde ta tag i det.

Jag känner nu att jag ska våga. Självklart! Jag är ju Mickis!! Varför skulle jag inte.. jag backar inte i första taget. Även om jag tagit ett steg fram och två tillbaka i över en månads tid.
Vissa har ett samvete, andra inte. Jag har ett. Är glad över det även om det borrar genom mig varje dag. Det är samvetet som gör rätt för sig till slut. Att ha ett samvete, det är att visa att man faktiskt är mänsklig.

Jag är mänsklig. Jag gör mina misstag, om och om igen. Jag är medveten om det. Jag ljuger aldrig. Jag kan inte ljuga.. och jag har så in i helvetes svårt att hålla hemligheter!

Haha.. har upptäckt att på garaget kan jag prata av mig känslomässigt.. och i minn andra (riktiga) blogg http://www.mikaelajepsen.com skriver jag om vardagliga saker.
Ni är min bikt. Det är er jag delar allt med.