Jag har samlat tålamod så nu ska jag försöka skriva om allt det jag skrev igår. Dessutom har jag hittat både laddaren och datakabeln till mobilen så det utlovas även sneak peaks från lägenheten!

Pappa och hans sambo kom ut till gården fredag förmiddag, där jag befann mig i någon sorts kaos av flyttlådor och ikeakassar. Jag hade inte ens packat ner alla mina kläder än, för då hade jag inte kommit ut ur stugan mer eftersom jag skulle blivit instängd av alla prylar som låg framme. Jag hade redan kört fram Volvon med hästsläpet påkopplat och pappa kom med sin Nissan Navara med tillhörande enaxlat släp med kåpa.
På 2,5 timme hade vi burit ut allting ur stugan, fyllt båda släpen och städat ut hela huset. Efter att under en lång stund sagt hejdå till mina underbara arbetsgivare på gården, och även fått en jättefin skål från Kosta Boda i present, så rullade vi iväg. Jag utan blinkers eller ac, vilket i de rapporterade 22 graderna och strålande sol var ganska varmt... Eller ja, blinkersen hade ju inte gjort så stor skillnad för temperaturen, dock för trafiksäkerheten. Hm. :/ Pappa låg bakom hela vägen och blinkade så fort vi skulle svänga. :P
Det gick tuuuungt med hästsläpet fyllt till bredden bakom. Dessutom blir det av naturliga skäl så att mycket tunga grejer hamnar längst fram i släpet, och eftersom hästsläp är konstruerade för att vara tomma fram och ha tyngden över och bakom axlarna så blev stackars Volvon ganska baktung.

Kattungen var ju med i bilen, och dne fick gå runt lös. Den har aldrig åkt bil förut (förutom när vi flyttade samma sträcka fast åt andra hållet för ett år sen, men då var den så liten så det minns den nog inte.) Först gick den runt på packningen och skrek ett tag, men sen gick den ner till Akilah, som sitter på golvet vid passagerarplatsen, och där la den sig bredvid henne och sov hela vägen. :)

I Borlänge började det låta som om halva underredet hängde löst under bilen och släpade i marken. Jag svängde av och panikparkerade på första bästa ställe (jag föreställer mig alltid värsta scenariot så fort jag får fel på bilen, och att den skulle explodera mitt på vägen var inte alls en omöjlighet i mina tankar just då). "Första bästa ställe" råkade bli precis vid infarten till Burger Kings drive in. Sen kom ju även pappa och parkerade precis framför så det var inte jättemycket utrymme som lämnades för eventuella BK-kunder.
Det visade sig efter undersökning av bilen att det inte var något som hängde löst, utan att bromsbeläggen på ena bakhjulet var helt nerslitna. Det fanns ju inte så mycket att göra åt saken utan vi bestämde att vi skulle köra vidare sista biten. Dock så kopplade vi om så att vi bytte släp. Inte förrän nu kom vi på att det kanske är bättre att jag med min 140-hästars-Volvo drar det lilla, lätta släpet medan pappa med sin chiptrimmade Navara drar det tunga tvåaxlade...

Sen pinnade det på utav bara helvete, gick plötlsigt så mycket lättare att köra utan ett halvt ton i dragkroken. (Avrundat uppåt...)

På plats vid lägenheten i Mora så fick vi sällskap av mamma, syrran och hennes pojkvän så att bära upp allting gick väldigt fort. Nu lever jag i ett ordnat kaos i Mora i stället, men det är ett trevligt kaos, för det är mycket roligare att packa upp och få det fint och ordningssamt, än tvärtom.



Sneak peak 1, från köket.



Sneak peak 2, från sovrummet denna gång fast inga gardiner hänger uppe än...

Igår var jag, mamma och hennes blivande sambo (de har köpt hus så så fort jag kommit i ordning här blir det flytt igen, för deras del) till marknaden i Rättvik.
Väl hemma fortsatte jag med uppackandet men vid 19-tiden var jag så trött på det att jag bara ville sjunka ner i soffan och kolla på tv. Dock fattades det en antennsladd till tv:n så den gubben gick inte. Eftersom jag inte heller hade någon bil så kunde jag inte åka iväg någonstans. Och Akilah var med mamma uppe på berget över natten så det blev ingen hundpromenad heller. Så vid 19.30 såg jag ingen annan utväg än att gå och lägga mig.... :/
Vaknade i morse kl 6.30 och var klarvaken. Så jag klev upp, hämtade tidningen, gjorde frukost och satte mig vid köksbordet i morgonsolen och kände mig som en pensionär.

Det är väldigt vad man kan sakna en hund alltså! Det blir så himla tomt här hemma utan henne. När jag tänker på det så är det inte många nätter vi inte sovit tillsammans. (Nu låter det som om jag pratar om någon pojkvän men sånt tjafs håller inte jag på med.) Det var de två nätterna som hon sov på Strömsholm i mars och innan dess har det fan inte hänt på över ett år. Min lilla doggy. :) Hon kommer hem från berget i eftermiddag i alla fall, så då blir allt som vanligt!

EDIT: Ska tillägga att hästen min är fortfarande halt och kvar nere i Strängnös.