Jag har funderat på det här med lyhördheten i lägenheterna. Jag har ju varit bortskämd nu och bott ett år i eget hus på landet. Jag är nämligen en sån som gärna sjunger, helst högt och helst väldigt passionerat. Igår satt jag dessutom och youtubade olika karaokelåtar som jag gick lös på.
Man tänker inte alltid så långt dock. Jag hör väldigt väl när någon går i trapphuset utanför, om grannen vrider om nyckeln i låset, och varenda ord som uttalas på någon av våningarna utanför dörren. Däremot hör jag inte mycket ljud inifrån de andra lägenheterna, men det kanske beror på att de andra boende är lite tystare av sig och inte praktiserar skönsång i köket? Eller duschen för den delen.
Tanken slog mig nämligen inte förrän idag att om jag hör så himla bra vad som händer utanför, varför skulle inte jag höras lika bra ut då...? Hm....
Sen ekar det så härligt i mitt badrum så varje gång jag duschar kan jag inte låta bli att gorma någon låt med höga toner. Badrummet ligger vägg i vägg med grannens hall...
Kanske ska lugna mig i fortsättningen?

Iaf. Var och hämtade hö i morse som sagt, och sedan blev det visst så att dagen spenderades i Gesunda i huset där. Klöv en jävla massa ved vilket säkert kommer kännas i ryggen imorgon. Mormor berättade om en sån "hund-guru" hon träffat vars hund kunde ligga ned med en godisbit på vardera tass och inte röra dem på flera minuter förrän den fick tillåtelse. Hon hade visst tyckt att det där var så himla häftigt, mormor, men jag svarade bara "Äsch det kan Akilah också!"
Inte för att jag prövat ngn gång men jag var helt övertygad. Och här är bildbevis. :)


En godis på vardera tass.

Sen råkade jag kasta upp Akilahs boll på taket över verandan, så att den rullade ner i stuprännan. Jag fick så dåligt samvete, för hon kutade fram och tillbaka och skällde mot taket och försökte på olika sätt nå bollen. Så till slut fick jag tillverka ett eget "ta-fram-bollen-ur-stuprännan-verktyg" som såg ut så här:



Det lyckades givetvis jättebra! Det var ju jag som kom på det!

Nej usch vad det regnar nu, nu ska jag nog åka och ta in hästarna innan de fryser fast. Det går en liten ettårig hingstpojke på stallet, som är SÅ fruktansvärt söt så att man bara vill äta upp honom. Det slog mig igår, när jag som bäst stod där och beundrade honom, att om ett år har jag fan också en sån liten ettåring! Fast först är ju ettåringen ett litet bebisföl och dom är ju ännu sötare. Lyckost mig!!!