En dag som denna har jag inte mycket att göra, mina tankar flödar fritt och jag tänkte därför få er att le en stund på jobbet genom att berätta för er om följande dilemman;

TANDLÄKAREN:

Vi har väl alla varit hos tandläkaren, då vet ni också hur otroligt många rum där finns. ”Följ med mig här, kom kom, vi ska till rum 27”. Sen är det såklart en pina att sitta där i den förbaskade stolen. Det spelar ingen roll hur mycket komplimanger jag får, jag tycker inte om det ändå. Och nu till dilemmat. ”Då ses vi om ett år, hej hej”. NU, nu kommer problemet. Var är jag!? Hur kommer jag ut?! Kom jag inte från höger, eller var det vänster. Jag måste hitta en EXIT skylt. Så går man där helt bortkommen och kikar in i rummen i hopp om att se ljuset bort från denna hemska plats. Pinsamt är vad det är, jag skäms alltid. Det är ju inte det att jag oroar mig för att aldrig komma ut, jag vet ju innerst inne att om några minuter är jag ute i friheten, men dom där minuterna i ovishet gör mig illa till mods. Riktigt i-landsproblem skulle jag nog kalla det. Men som sagt, ut kommer man alltid, till slut. Vilket leder mig in på nästa punkt, nämligen dörrar.

DÖRRAR:

Dörrar finns överallt! Det är tur att man inte har fobi för dom, det vore hemskt jobbigt. ”Ånej, en dörr! Spring! Ånej, en dörr till, Gaaah, dom är överallt!” Skämt å sido, det är inte själva dörren i sig som är dilemmat, det är dörrens funktion, öppna/stänga. Det är 50% chans att göra rätt, varför lyckas man då alltid välja fel? Och det är pinsamt, speciellt när man har massa folk omkring sig, så står man där och sliter, dock på ett graciöst sätt, det får ju inte se dumt ut. ”Konstigt, det måste vara något fel på dörren”, för inte är det mig det är fel på, nej nej, jag håller mig fast till mina 50% chans att jag har rätt att dörren öppnas inåt. Så kommer där en översittar, skuffar undan en lite och öppnar den, enligt mig, låsta dörren vars gångjärn går åt fel håll. Hur som helst, självklart har jag tips till er alla där ute som väljer fel. Jo, gör på följande sätt, närma dig dörren långsamt, se dig omkring, (för är det någon annan som närmare sig dörren och tycks hinna före dig låter du denna person ta striden) titta efter gångjärnen och lyckas du ändå inte förstå vilket håll dörren öppnas tar du tag i dörrhandtaget och gör ett väldigt försiktigt ryck. Skulle du känna att det är fel kommer ingen märka att du drog i dörren, eftersom hela din vistelse fram till dörren har varit i någorlunda långsam art. Herregud, vad håller jag på med, jag beskriver hur man öppnar en dörr. Iallfall, detta leder mig in på att ta i hand eller kramas, nej, det gör det inte alls, det har inget med dörrar att göra men jag vill skriva om det i alla fall!

TA I HAND VS KRAM:

Det här, är om något ett väldigt vanligt dilemma. Och pinsamt, när det väl blir fel! Jag själv har som regel att alltid kramas, OM jag nu inte ska till ett läkarbesök, det ger liksom fel signaler, ”Hej, jag är psykiskt sjuk, jag behöver närhet!”. Nä, nu pratar jag om ”vänskapskontakter”. När man träffar någon för första gången. Jag brukar underlätta för den andra personen genom att inta en kramställning, och nu undrar ni hur det ser ut, och nej, jag ser inte särskilt störd ut när jag gör det, håller bara ut armarna och ler. För vem vill inte ha en kram? Skulle du däremot inte markera tydligt att du vill hälsa genom en kram kan det bli fel. För mycket tankeverksamhet ger en osäker signal och man vill inte hoppa på någon som ser livrädd ut med en kram. Så mitt tips är att markera tydligt vad du vill. Och vill du ta i hand ska du sträcka ut handen långt så att inte personen i fråga har en tillstymmelse till att komma i närkontakt med dig.

Så, nu kan ni fortsätta jobba, ha en fortsatt bra dag!
Nu efter jobbet kan ni gå till tandläkaren och öppna dörren åt rätt håll och sedan krama sköterskan!