Ska försöka få ur mig lite av alla tankar, intryck och känslor jag har just nu...
Jag börjar med en låt:

http://www.youtube.com/watch?v=mh2SVuX03h4

Jag har svikit en vän som står mig väldigt nära och som jag tycker mycket om! Vet inte hur jag ska börja men det hela handlar egentligen om nyår....

Det här med vad man ska göra på nyår blir alltid en hysteri som jag alltid försökt stå undan ifrån men det här året har jag inte kunnat undgå det, beror väl på att jag numer är singel och kan och vill göra en massa olika saker. Har man en partner vet man att man är med den personen och kanske bjuder hem några andra par eller blir bortbjuden till någon...
Men nu som singel är det tydligen ingen av de vännerna som har partner som vill umgås längre, jag är väl inte en annan person för det? Men det var inte det de skulle handla om...

I vilket fall som helst så har det funnits en massa olika saker att välja mellan, fester och även en dejt och det är där vännen kommer in i det hela, dejten alltså...
Som jag skrev innan har jag alltid hållt mig ifrån den där hysterin kring nyår; Vad ska man göra? Med vem? Var? Vilka kommer dit? Hur kommer vi dit och hem? Ja hela skiten alltså! Men jag är där detta året, ett rent helvete i mitt huvud helt enkelt! Jag har sagt kanske till hur många som helst, bara för att jag inte vill göra dem besvikna och säga nej och någonstans blir det ändå alltid någon som blir besviken och känner sig lurad av mig. Det är ju inte så jävla konstigt att personerna gör det med tanke på att jag sagt ja eller kanske till fler än en person! Jag är en väldigt rak och ärlig människa i botten, kör alltid med raka rör! Inte kommer man någonstans genom att hålla på att ljuga och komma mer ursäkter hit och dit! Det vet jag väl, jag som ALLTID säger att ärlighet varar längst! Och jag har inte ljugit för någon egentligen, bara varit väldigt oseriös kanske...

Men jag skulle inte vilja kalla mig oseriös heller, jag har ju velat allt jag har sagt ja till men varför har jag sagt ja till fler än en då? Det verkar ju väldigt puckat, eller hur? Jag har svikit mig själv i den jag är och vad jag står för! Det är väl det som känns mest tror jag, att svika sig själv är lika illa som att köra en bil utan olja, hur bra funkar de? Hela motorn rasar liksom kroppen gör om man ska hålla på att förstöra för sig själv!
Jag vet inte riktigt varför jag har börjat mesa så som jag gjort...Beror kanske just på möjligheten att jag kan bestämma allt själv nu, har ingen jag behöver bry mig om som också måste få vara med och bestämma över vad som ska hända! Fan, jag känner mig som en barnunge som inte kan välja vilken godipåse man ska ha till lördagsgodis!
Jag mår jävligt bra som singel och av det här med att jag gör som jag själv vill och vad jag känner för! Men när det kommer till att ha mycket att välja mellan kan jag tydligen inte "behärska" mig och bara tacka ja till ett alternativ!

Jag känner mig som om jag vore på botten nu, som jag gjorde en del av tiden på högstadiet...När allt var skit, när jag ganska ofta bara ville lägga mig ner och dö! JA, det ville jag! Många gånger! Så känner jag mig nu! Såhär har jag inte kännt mig på väldigt länge...Men jag har bara mig själv att skylla, därför som det blir jobbigare, kan inte skylla över det på någon annan och genast må bättre!

Nä, hädanefter ska jag inte tacka ja till sånt jag inte vet ifall jag vill, ska vara bombsäker på något innan jag bestämmer mig och bara göra sånt som jag vill och inget någon annan vill att jag ska göra! 2010 blir ett år för MIG och ingen annan! Och JAG ska aldrig mer vara beslutsångestkärringen!!




FÖRLÅT