pratade med rickard om att jag faktiskt varit yngre en gång.

sen kom vi in på att man snart e gammal.

ja e fan snart gammal. mindre än halvvägs till 50. fan.



snart sitter man där. ensam å gammal, för karln har dött i förtid av allt tjat å gnat.

rullator, käpp, löständer, stödstrumpor och trocaderobottnar till glasögon.

de enda roliga är den dagliga morgonhutten av lactulos så man inte skiter tegelstenar.

man får hoppas att man inte hamnar på nå hem. då törstar man ju ihjäl, speciellt i timrå. bevare mig väl.

näe man får hoppas att man snubblar på en jävla mattkant och slår huvvet på nedersta trappsteget på trappen som går till övervåningen, dit man inte varit på flera år då man inte kan ta sig uppför trapporna.

kanske ett tiotal katter också som börjar äta på en när man har dött eftersom ingen släkting finns inom räckhåll för att besöka en.

sen ska det ändå bråkas om vad som ska ärvas. alla mina kinderäggsleksaker, döda blommor, kattlådor fulla med skit och mitt gigantiska pillerskåp fyllt med massa roliga mediciner jag tiggt åt mig av diverse läkare.


fast känner ja mig rätt så ha ja dött av kanske skrumplever eller kollapsade lungor.


framtiden ser ljus ut!