Ja så känns det nu på "äldre" dagar. Jag har oturen att inte ha så värst många kompisar med bilintresse eller stereo som jag. Och dessutom så blir en efter en en tråkig familjefar. Nu är det absolut inte så att jag har nåt emot familj. Men måste man bli tråkig för det? Inte se sina livslånga kompisar för det?
Jag har nyligen bevittnat fall av en kompis nu, inte så mycket att han blivit tråkig(än) men tex så har han köpt en Toyota nånting kombi nu.. Tjahaa, bilgrejen började bli svalt hos han innan, nu är det iskallt :P
Nåja, Jag har ganska så mycket tro att jag får iaf umgås med han en del iaf. Men som sagt det var svårt att göra nåt bilrelaterat med han de sista åren och nu blir det nog värre. hehe

En av min bästa "bilkompisar" flydde ju 60 mil härifrån och det är ju bull, MEN jag träffar ändå han oftare än vissa av mina andra kompisar. Bilar eller ej..

Måste det vara så här att bli "gammal" för då är jag nog fasiken Peter Pan, vägrar bli gammal.. jag skaffar gärna hus och fru, men tänker inte bli trist hemmafar för det. en o annan gång (inte 1 gång om året) skulle jag vilja festa till det med kompisar. jag skulle vilja dra på bilträffar, mecka med bil(bilar) i garaget.. Men verkar vara svårt med det. Det blir nog därför oxå att fler kompisar har större och större ålderskillnad mot mig. Man tappar en och får hitta en ny, och oftast då yngre.
Ibland undrar man fasiken om där är nåt fel på en, men å andra sidan så tror jag inte att jag vill bli "rätt" då =)

Det var lite av mina tankar som flygit omkring i skallen idag

Ha det fint
Kenta