Så är den härliga sommaren i full gång.

Och själv spenderar man dagarna på jobbet med GORGaren Tuzz som ny kollega.

Det är runt 25-30c i butiken under arbetstimmarna, och man suckar och fnyser medan svetten rinner längs ryggen.

En kväll förra veckan kände jag för att åka en sväng till en kompis från Syab. Nåväl åker dit och vi drar ut och buskör en sväng med Forden. Vi åker in på en grusplätt och svingar runt ändan. Rullar upp mot stopplinjen och tänker att här ska kompisen få se på rivstart.

Varvar upp motorn och dumpar kopplingen utan minsta tvekan, Har alltid funkat och hållit innan så varför inte ännu en gång.

BAAAM. Smällen från bakaxeln är att jämföra med ljudet från ett hagelgevär. Släpper gasen och märker att jag trots att ettan är i står stilla med bilen. SHIT!

Testar övriga växlar för att utesluta att det var lådan som sköt. Vi krälar in under bilen och märker att med friläge i lådan och handbromsen i går det lekande lätt att snurra på kardanen.

Jaha, vad göra nu? Vi traskar hem till kompisen och lånar hans mammas Chevrolet Trans Sport V6. Först funderar vi på att bärga med den. Men blir upplysta av kompisens lillebror att den har väldigt lätt för att koka. Så med vanen blir det att åka tillbaka till jobbet, och hämta slitvargen.

För dom som inte vet är det en Volvo 245a som stoltserar med tre färger. Tillbaka till Forden och linan sträcks. Efter ett tag är vi tillbaka på jobbet. Upp med Forden på lyften och väck med locket på bakaxeln.

Diffdreven ramlar ut med ett klonk. Men det mystiska är att dom inte ramlar ut i småbitar utan ena drevet är avsmäckt på mitten och det andra är i endast tre bitar. Har inga pengar tills lönen dyker upp så vi sliter fast Mig svetsen och jag bränner ihop diffen, utan dom två mittre dreven på plats. Svetsningen armeras sedan med en bit 5mm tjockt plattjärn på vardera sidan om diffdrevens axel.

Nu tuggar däcken kraftigt i allting under 20km/h.

Men vafan det var gratis och det är skitkul så fort det kommer lite regn på vägen. Eller man hittar en grusplan.