Varför måste jag må dåligt?
De är ju knappast så att du mår dåligt över allt...
De e ju knappast så att du sitter å vrider å vänder på dessa 6 åren som varit och funderar på vad som kunde gjorts annorlunda.
Du har ju "gått vidare" och du är säkert lyckligare nu än du någonsin varit. Inte så konstigt kanske...

Men varför ska jag sitta fast i detta helvete utan någon lätt väg ut?
Varför ska jag behöva sitta och må dåligt?
Varför ska jag inte kunna slippa undan dessa spöken som finns här?

Jag önskar att jag också hade en knapp som kunde göra att allt som varit dom senaste åren kunde försvinna men jag har tyvärr inte de.
Men jag inser nu att jag har varit skapligt korkad som offrat så mycket för dej och för de jag trodde betydde något speciellt.

Hur ska man kunna må bättre när man förlorat sina närmaste vänner?
När man förlorat så många som stöttat en och som lovade att aldrig lämna ens sida oavsett vad, hur ska man då någonsin kunna lita på någon igen?

Jag hatar de faktum att jag va så blind.
Hur i helvete kunde jag vara så blind?
Borde lyssnat på de folk sa innan. Borde fattat att de stämde oavsett hur mycket du lovade att de inte va sant...

Men en sak är ju iallafall säker.
Jag vet vem som gick vinnande ur allt och inte faan va de jag.

Tänk att ett "snabbt beslut" kan ta ifrån en person en familj, sin livskamrat, några av dom bästa vännerna någonsin, livglädjen och all styrka som byggts upp.

Tack så mycket för den läxan!

Jag kan iallafall stolt säga att jag under de sista året höll de jag lovat. Sen att du "blev singel" ett år innan mej kanske är en helt annan sak...




Just nu sitter jag på min semester i mitt eget helvete och mår antagligen som jag förtjänar. De är iallafall de jag tror du skulle sagt till mej.

Men jag är juh ingen trevlig människa!!! Eller???
När någon sagt en sak till en tillräckligt många gånger så blir de som en sanning...








//F