Idag gick den första flytten av alla delar från de garage där min bil har stått dom senaste 2½ åren.
Garaget tillhör mina fd svärföräldrar och jag har haft sådan ångest för denna helgen så länge...
De enda jag hoppades va att jag idag skulle slippa träffa min förra flickvän och bara kunna hämta mina saker utan något strul.
De första jag upptäcker när jag backar in på gården är att hon är hemma...
-Suck! va min första tanke och jag ville egentligen bara åka därifrån direkt. Men samtidigt så hade jag hyrt släp och Patrik hade ställt upp och fixat bil och allt.
De va väll bara ta tag i allt och bara få packat in alla grejer och komma iväg.
Jag höll mig på vinden och lastade ner saker till Patrik som fick stå därnere. Då slapp jag se henne hela tiden.
När de väl va tomt däruppe så skulle lite annat packas ut och de uppstod en diskussion angående några saker som jag betalat men som jag lämnar kvar ändå...

De är egentligen oviktigt hur de började för efter en stund så flöt diskussionen över på andra saker och till slut frågade jag om jag och Maria kunde få en stund själva (Patrik och hennes mor va med ute i garaget)

Och vi började prata...
Efter ett 6år (ja eller 5 eller hur man vill se de) långt förhållande så är de först nu som vi kan prata... ORDENTLIGT!
Gud va vi pratade!

Maria bad mig flera gånger om förlåtelse för hur hela vår separation gick till och och de va verkligen inget jag trodde jag skulle få höra...

Jag trodde verkligen inte jag skulle kunna se henne i ögonen igen men jag hade så fel.

Jag förstår nu mycket mer än i somras...

Jag trodde inte att denna dagen skulle utvecklas på detta sätt.


Till Maria:
Tack för din uppriktighet idag!
De kändes otroligt att få höra dig säga vissa av dom sakerna du gjorde.
För första gången kändes de som att många saker vi sagt till varandra och lovat kanske är möjliga.
Jag vet att du alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta och att jag alltid kommer finnas i ditt.
Vi lär aldrig få de vi hade igen men varför skulle man vilja ha de?
De bra va de absolut bästa och de dåliga va de absoluta värsta tänkbara.
Jag kan inte ta tillbaka något jag gjort eller sagt till dig och de kan inte du heller.
Vi kan båda bara acceptera och gå vidare.

Tack för att du lät mig ta steget. Du vet hur jag menar!




/F