Året är 1936. På bilmässor runt om i världen visas fantastiska vagnar upp. Det är läder, metall och trä som finner varandra i en fantastisk extatisk kärleksakt.

På Berlin Motor Show är det samma sak. Adolf Hitler, Tysklands folkvalde och älskade ledare klipper bandet till salongen där graciösa skapelser står kofångare mot kofångare och betraktas av förundrade besökare som flockas kring dem. Det är en Ny tid, och avtäckningen av bilarna är bejublad och Förbundskanslern älskas och hyllas av alla, i hela världen.

Men få anade vad som komma skulle. Långsamt smög sig andra ideal in. De hade funnits där, likt en gömd agenda, men nu, i skuggan av ett slagkraftigt imperium kunde agendan lyftas fram i ljuset. Det drogs upp regler, riktlinjer, och det belönades att ange de som inte följde reglerna. De andra kunde straffas. Äntligen kunde vi bli av med dem.

***

Tack och lov överlevde många av bilarna från Berlin Motor Show 1936 den ruttna värld där de en gång hade visats upp. Exempelvis den Austin Seven som jag äger tillsammans med min far, den blåa i mitt galleri som även syns här nedanför. Den stod där, framför Hitler, Göbbels och Göring och de andra som höll med, inte sa emot.

Jag hoppas och tror att mänskligheten lärde sig en hel del mellan 1933 och 1945. Det fungerar inte mer än en kort stund att kuva människor med våld, hot och angiveri även om den korta stunden kan påverka den enskilda människan för all framtid.

Jag är säker, det finns hopp för oss och våra bilar av idag också. Ibland kommer motgångar, ibland kommer du stöta på paragrafryttare som inte skrattat sedan Kalle Anka visades för första gången på julafton, ibland kommer du ångra att du vågade säga det du sa eller skriva det du skrev. Men i slutändan är du en bättre människa om du vågar, att du då i striden vågade stå för ditt ord.

Keep them rolling. Keep on posting.