Bloggfunktionen på Garaget är inte längre aktiv, men alla tidigare inlägg finns kvar att läsa på respektive användares sida. Nya inlägg hänvisas till forumet.
Så slutligen har jag storhandlat på Svenssons vis
7 februari 2011
2069
Ni som tidigare läst mina blogginlägg märker troligen att jag är ganska skicklig på att köra livet ur allting som har en ratt och en gaspedal.
När det gäller Caddyn som tas upp i senaste inlägget är det dock inte fallet. Den fick ett elfel och vägrade starta. Fick hjälp av min kollega som mekat mycket med Skodas/VW 1,9d maskiner.
Inget liv trots mycket slit. Nåväl. Får bilen såld för tillräckligt stor sedelbunt. Medans den inköpta reservdelsbilen går till skrot.
Vad göra nu? Ingen bil, att busa runt med eller åka i.
Den trogna Volvo 245 som jag skrivit om i tidigare inlägg, som tillhör min chef, får en nödvändig reparation av bakre bromsrör utförd och sedan lastar jag in min baslåda+stereo. Vips en bil som alltid går att lita på, och som aldrig tidigare svikit.
Kör som vanligt som ett svin med bilen då den ändå är skrotfärdig rostmässigt sett.
Och den bara funkar helt enkelt. Jag har ofta uttryckt ett hat mot Volvo. Att jag inte gillar Svenssons gamla trogna containerskepp. Men efter att ha gasat runt i nämnda 245a sedan mitten av december så har jag vidgat mina vyer. Under förra året hann jag köpa, köra ihjäl och förlora pengar på 9bilar.
Jag satte målet att spara ihop 30 000kr till inköp av bil. Och tanken var att snylta på chefens 245a så länge som möjligt. Men den har sina baksidor. Som att rosten har skapat en del extra ventilation igenom bakskärmarna. Och att det mesta skakar i hela bilen när du passerar 65km/h.
Så efter att ha hunnit spara ihop 15 000kr, alltså hälften av mitt mål. Så satte jag mig och tog en funderare.
Jag vill ha en stor pickis. Gärna en amerikansk, men inte en bensinare. För dom kriterierna så behövs bortåt 70 papp för en vettig bil. Så slog det ur hågen.
En jappsare då? I princip samma pris där. Om du vill slippa konstruera en helt ny ram till den.
Efter lite funderande så kom jag fram till att chefens 245a har jag plågat på samma hårda vis som alla mina andra bilar. Skillnaden är att den hållt ihop. Inte ens börjat dricka olja pga mitt körande.
Så det enda vettiga kunde ju då vara en (usch) Volvo.
Igår inhandlade jag därför en välskött Volvo 245 - 88a, med B230F+M47 precis som den bil jag plågat sedan jag fick mitt kort.
Denna är just nu original blå. Försedd med centrallås, icke fungerande kupéfläkt (jodå, det är ett originaltillbehör) och fullt fungerande luftdämpning bak, ett tvättäkta originaltillbehör för att styva upp häcken vid tunga släplaster.
Ska in på besiktning så fort jag får hem papprena. Med dom senaste 4åren har den blanka papper, så låt oss hoppas det fortsätter så. Beroende på Februarilönens storlek så finns det planer på vissa effekthöjande åtgärder. Vi får se om den håller lika bra som chefsbilen. För då finns det ju en chans att dom planerna går att förverkliga.
// Glad och öppen ägare av Svenssons bästa vän. En Volvo kombi
När det gäller Caddyn som tas upp i senaste inlägget är det dock inte fallet. Den fick ett elfel och vägrade starta. Fick hjälp av min kollega som mekat mycket med Skodas/VW 1,9d maskiner.
Inget liv trots mycket slit. Nåväl. Får bilen såld för tillräckligt stor sedelbunt. Medans den inköpta reservdelsbilen går till skrot.
Vad göra nu? Ingen bil, att busa runt med eller åka i.
Den trogna Volvo 245 som jag skrivit om i tidigare inlägg, som tillhör min chef, får en nödvändig reparation av bakre bromsrör utförd och sedan lastar jag in min baslåda+stereo. Vips en bil som alltid går att lita på, och som aldrig tidigare svikit.
Kör som vanligt som ett svin med bilen då den ändå är skrotfärdig rostmässigt sett.
Och den bara funkar helt enkelt. Jag har ofta uttryckt ett hat mot Volvo. Att jag inte gillar Svenssons gamla trogna containerskepp. Men efter att ha gasat runt i nämnda 245a sedan mitten av december så har jag vidgat mina vyer. Under förra året hann jag köpa, köra ihjäl och förlora pengar på 9bilar.
Jag satte målet att spara ihop 30 000kr till inköp av bil. Och tanken var att snylta på chefens 245a så länge som möjligt. Men den har sina baksidor. Som att rosten har skapat en del extra ventilation igenom bakskärmarna. Och att det mesta skakar i hela bilen när du passerar 65km/h.
Så efter att ha hunnit spara ihop 15 000kr, alltså hälften av mitt mål. Så satte jag mig och tog en funderare.
Jag vill ha en stor pickis. Gärna en amerikansk, men inte en bensinare. För dom kriterierna så behövs bortåt 70 papp för en vettig bil. Så slog det ur hågen.
En jappsare då? I princip samma pris där. Om du vill slippa konstruera en helt ny ram till den.
Efter lite funderande så kom jag fram till att chefens 245a har jag plågat på samma hårda vis som alla mina andra bilar. Skillnaden är att den hållt ihop. Inte ens börjat dricka olja pga mitt körande.
Så det enda vettiga kunde ju då vara en (usch) Volvo.
Igår inhandlade jag därför en välskött Volvo 245 - 88a, med B230F+M47 precis som den bil jag plågat sedan jag fick mitt kort.
Denna är just nu original blå. Försedd med centrallås, icke fungerande kupéfläkt (jodå, det är ett originaltillbehör) och fullt fungerande luftdämpning bak, ett tvättäkta originaltillbehör för att styva upp häcken vid tunga släplaster.
Ska in på besiktning så fort jag får hem papprena. Med dom senaste 4åren har den blanka papper, så låt oss hoppas det fortsätter så. Beroende på Februarilönens storlek så finns det planer på vissa effekthöjande åtgärder. Vi får se om den håller lika bra som chefsbilen. För då finns det ju en chans att dom planerna går att förverkliga.
// Glad och öppen ägare av Svenssons bästa vän. En Volvo kombi
