man har varit helt nere hela dagen efter denna sjukhusvistelse-helgen. man har ju inte velat göra något annat än att vara på hennes sida och så orolig man har varit. fy fan! man bara tänker: mormor..överlev.. tappa inte livslusten. och hela dagen har man gått med värsta klumpen i magen: jag måste berätta för cheferna vad som försigår. men hur ska jag lägga fram det på bästa sätt..

hatar att berätta bara sådär. men sen tvinga man sig själv på eftermiddag. och fy fan va jag skaka när jag skulle berätta det. jag lovar, det tog mindre än en minut sen sprang jag ut där ifrån. passa på samtidigt att fråga om jag fick lov att jobba över och kanske få något för det bara för att få in lite mer med tanke på allt som händer. så får vi se vad som händer med det. när jag kom hem fick jag reda på att mormor hade blivit flyttad till rätt avdelning så nu händer det lite mer saker som kanske hjälper henne. och hon mår bättre redan. vilket är väldigt skönt. så nu ska dom fixa lite på henne och så får vi se om hon får komma hem snart. hoppas! hon är en viktig person i mitt liv. hon är den som man kunde skrämma sina blivande pojkvänner med. och det var underhållande =) det var nästan som om de stod gevakt i hennes närvaro och betedde sig prydligt. roligt roligt =)

sen stack man ut och gick i pålsjö med Smeka. det behövdes verkligen. alla funderingar och tankar och stenarna som tyngde en bara försvann ut i det blå. vi gick i ca 2 timmar. helt underbart! han behöver bara vara närvarande så lättas allt =) en vinare på detta för att fira lite ;)

nä, vinaren får vänta tills efter onsdag ;) idag får det firas med underbart renat vatten ;P