Bloggfunktionen på Garaget är inte längre aktiv, men alla tidigare inlägg finns kvar att läsa på respektive användares sida. Nya inlägg hänvisas till forumet.
360
17 april 2007
1052
Det blå monstret har äntligen hämtats hem till eSCe-racings laboratorium. På påskdagen 2007 styrde 2 otåliga och förväntansfulla män kosan mot Eskilstuna för att där enligt överenskommelse möta upp en man som enligt egen utsago hade det de båda hett efterlängtade. En VOLVO 360 GLS, en blå, en vacker…. en med den rätta patinan.
De båda blev icke besvikna, på en stor parkering stod hon. Ensam, övergiven och kanske något trött på livet. De två såg dock genast att under det dammiga yttre och det rostiga kanterna fanns en stor potential, nog skulle de kunna väcka detta monster till liv igen. Nog skulle denna skönhet återigen få känna vindens brus genom rosthålen.
Sagt och gjort; pengar och ägarbevis bytte händer och resan hemåt påbörjades. Den varade i ca 3 min. Då det var dags att fylla drivmedel i den graciösa cupen ville det sig inte bättre än att den klåfingriga chauffören pillade lite på Choken var vid ”Den Blå” suckade till och tvärdog.
I batteriet fanns ej kraft att driva instrumentpanelen, än mindre att återstarta den vackra B 200 K motorn. Startkablar införskaffades dock och snart spann hon som en katt igen.
Resan tillbaks till Åker gick sedan som en dans. Inget annat var heller att vänta med en Volvo motor som just passerat 11 000 mil och alltså knappt var inkörd. Stor uppmärksamhet tilldrog sig dock det avställda och obesiktigade ekipaget på väg mot nya äventyr eftersom fläktremmen skrek som en honungsdränkt Indian fastbunden vid en bikupa.
Resan hem var trots allt en ren njutning. Den mysiga förarmiljön med pittoreska inslag som Handskfack i ek-imitation strödde bara på den enorma glädjen och stoltheten ytterligare.
Skärmkanterna vibrerade av upphetsning över att återigen få känna frihet. Sportluftfiltret sög i sig luft som någon som just blivit räddad ur ett eldhav, extraljusen vinkade glatt till de mötande trafikanterna och vänster bakdäck hade nästan precis samma vinkel som sina 3 kamrater.
Nu står hon här, vacker som en gryning och förgyller grusuppfarten med all sin förföriska charm. Föga anar hon vad som väntar.
De båda blev icke besvikna, på en stor parkering stod hon. Ensam, övergiven och kanske något trött på livet. De två såg dock genast att under det dammiga yttre och det rostiga kanterna fanns en stor potential, nog skulle de kunna väcka detta monster till liv igen. Nog skulle denna skönhet återigen få känna vindens brus genom rosthålen.
Sagt och gjort; pengar och ägarbevis bytte händer och resan hemåt påbörjades. Den varade i ca 3 min. Då det var dags att fylla drivmedel i den graciösa cupen ville det sig inte bättre än att den klåfingriga chauffören pillade lite på Choken var vid ”Den Blå” suckade till och tvärdog.
I batteriet fanns ej kraft att driva instrumentpanelen, än mindre att återstarta den vackra B 200 K motorn. Startkablar införskaffades dock och snart spann hon som en katt igen.
Resan tillbaks till Åker gick sedan som en dans. Inget annat var heller att vänta med en Volvo motor som just passerat 11 000 mil och alltså knappt var inkörd. Stor uppmärksamhet tilldrog sig dock det avställda och obesiktigade ekipaget på väg mot nya äventyr eftersom fläktremmen skrek som en honungsdränkt Indian fastbunden vid en bikupa.
Resan hem var trots allt en ren njutning. Den mysiga förarmiljön med pittoreska inslag som Handskfack i ek-imitation strödde bara på den enorma glädjen och stoltheten ytterligare.
Skärmkanterna vibrerade av upphetsning över att återigen få känna frihet. Sportluftfiltret sög i sig luft som någon som just blivit räddad ur ett eldhav, extraljusen vinkade glatt till de mötande trafikanterna och vänster bakdäck hade nästan precis samma vinkel som sina 3 kamrater.
Nu står hon här, vacker som en gryning och förgyller grusuppfarten med all sin förföriska charm. Föga anar hon vad som väntar.
