Jag har sett örnens skugga.
Jag har sett en kvinna som jag inte känner men älskade henne.
Jag har hört ordlösa låtar som har påverkat mitt liv bokstavligen.
Sen öppnade jag mina ögon och ser nu unga människor som inte kan springa, unga översminkade kvinnor, potentiellt energifulla personer som väljer rulltrappa framför trappsteg. Personer som tränar varje dag men föredrar en skjuts när de ska gå 300m....
Och värst av allt, jag ser folk som jag har pratat med, skrattat, festat och som efter en vecka slutat säga hej.
Vart fan är världen på väg?

Nu till ämnet. Tack för löning men var är pengarna?

Och tack för att du umgås med mig men jag tänker inte betala för det framöver.

kunde inte hålla mig....



:)

jo, vad ska man säga.... brainfarts :/

...

det är vinter men glöden har inte slocknat

grabbgänget håller kontakt, hjälper varandra, bidrar med händer och idéer
och laddar inför nästa spännande säsong med ännu fler spruckna remmar, motorbränder, haverier :D:D
...men framför allt superbra utställningar och karavaner som inte går att beskrivas

EN TJUGOSEX ÅRING SÖKES
för att ha kört en gubbil under en längre tidsperiod

han påstås umgås med likasinnade bilentusiaster på både dag- och kvällstid

flera ögonvittnen har sett honom bland andra mindre- och medelåldriga på så kallade events, där man flashat med sina plastraketer såsom rejs-wannabe-kärror

han brukar sticka ut ur mängden med sina idiotiska, färgade i sin bils färg glasögon samt fiskemössa

efter flera års polyester sniffande har han muterats till en bra och hjälpsam kompis, duktig skattebetalare, behärskat svenska språket på måttlig nivå, har en tjej och två hundar... och därför kan vara farlig

han åker i en organiserat grupp av glatt färgade bilar och kan hysa sig rätt att parkera på en motorväg medan hans vägbröder kastar snus å cigarettfimpar på andra trafikanter

om du inte redan sett eller träffat honom, var extremt försiktig då han kan le mot dig och även säga "hej"

våra källor har tagit fram en skiss på den misstänkte

...det var en vacker dag en gång i tiden...
åkte snabbt uppför backar, nedför backar och svängde snabbt i kurvorna. det fanns ingenting som kunde stoppa mig. med ögonen på vid gavel såg jag upp för vilddjuren bara men tryckte plattan i botten i alla fall... hela vägen....
...tills jag stannade till... av ingen anledning, bara för att visa mig själv att jag kan stanna till, se mig omkring i den slöa omgivningen, känna makten och susa iväg lika fort som förut.
det var då jag var så mäktig att jag trodde att inget och ingen kunde sakta ned mig... det var också då jag upptäckte att jag tog på mig ett lass som blev tyngre och tyngre för varje stund... en extra passagerare...
i början var det lika fort som det alltid hade varit, tog fler stunder att upptäcka att det blev en liten spricka i den stora maskin som inte pallade vikten och hastigheten samtidigt ... men en liten spricka är en liten spricka bara, eller hur? är man ung och optimistisk så skiter man i sådant... vad fan, tänkte jag, en spricka kan ju fixas på nolltid... men ju fler mil på tripmätarn desto mer orolig man blev för att komma fram till slut... så jag saktade ned lite grann, men visste att efter sprickan blir reparerad så kommer jag springa iväg igen som jag alltid gjorde...
...yeah, sure...
...sprickan växte snabbt och det fanns ingenting som kunde åtgärda det... när jag kom fram till en utav flera vägstop så gick vätskan ur den fantastiska maskinen i form av ånga och väsande ljud.... maskinen suckade...

efter ett tag kom jag till lösningen att byta den del som gick sönder, men till vilket pris?...
...passageraren är ju kvar på resan....



^.^.^.^.^...^.^.^........^.^................^................................................*

jag vet att man ska inte ta jobbet hem men saken var den:
jag fick en jäääääädra stor fryst köttbit, oj va skönt tänkte jag... en stor skinka... lika stor som en fotboll... nu ska det lagas kunglig mat..:D
kommer hem... öppnar frysen... drar ut större lådan... stoppar i skinkan... knuffar in lådan.... *$£#&.... går inte!!!
tina upp den för att skära den i mindre bitar? då är det lika bra att käka upp den... alrdig fräscht att tina upp å frysa igen... kanske en grillfest?!... regnar ju jämt
tar en kökskniv och bankar den med hammare in i det stenhårda köttet... handtaget gick av... tar en annan kniv, lite vassare då... handtaget gick av... inte kul, knivarna var inte billiga och nu blev det bara trasiga plåtbitar kvar av dem... ger inte upp, tänker hårt :):):)... min lilla hjärna går igenom alla hushållsredkap... nothing... haha, hade varit super med en liten blinkande lampa ovanför pannan men... nothing... firmabilen!!?
man har ju inte slitit som hantverkare i 4 år för att komma upp med nothing :D:D

tjuff... efter tre dagars arbete är den klar :D
men vad ska man ha det till egentligen? det är ju precis samma sak som andra... fast mer komplicerat och mindre utvecklat... mindre med options och bra mycket begränsat
shit vad det var svårt att klura ut vad allt betyder, hämta tips här och där... fråga lillebrorn hur man ska börja... jag är ju ingen expert på sånt... inte han heller (vilket inte underlättade jobbet)... han sa att han har goa kompisar som gör sånt åt honom
men efter jag började så drogs jag in, så att till slut jag kunde inte stanna förrän jag såg effekter... men sen så tittade jag på andras resultater och blev bara förbannad och ville få ur mig ännu mer... mera tips dragna från världens alla hörn... lite bättre resultater denna gång men då fick man skåda ännu bättre saker... denna gång i proffsutförande... nää, jag ska aldrig nå deras nivå... det krävs ju typ 3 års studier för att leka med det på så sätt :/
jag fick nöja mig med det jag gjorde... ingen mening i att lägga så mycket arbete på något så onödigt... men jag är iaf nöjd eftersom jag blev "klar" med det och att jag inte lade av under processen :)



www.myspace.com/qponeek

semester är ett jefla påfund :D ...man längtar hela året till de 4 veckor när man äntligen ska sova så mycket man vill... inte blir piskad av chefen och stressad av jobbet... ska ha bara kul... besöka så många utställningar som det bara går... mysa med tjejen i ett vanligt livstempo å inte jobb-garage-kanskelitemat-säng-tempo...
och så vaknar man en "underbar" tisdag morgon den tredje veckan av sin semester... kl 5:53... fåglarna kvittrar... vinden gnuggar lite försiktigt mot träden utanför fönstret... vad härligt! men vad fan ska jag göra idag? tjejen ska till extrajobbet så det kommer bli helt lungt ;)... bara jag och två galna chichuachua hundar i lägenheten... ångest... kan inte somna om... ingen bok på nattbordet som behöver uppmärksamhet... jo, jag vet!, ska till garaget, där trivs jag som bäst, med rockbandit på, kanske fixa nånting med bilen... men vad, jag är ju helt pank efter kostsamma våren då man byggde om hela inredningen och även om jag skrapar ihop lite stålar så kan jag inte börja bygga nu... då blir den inte körbar, har fler planer på ritbordet men de kräver kraftiga ingrep i karossen och det händer inte på en dag... sitter fast... min själ skriker efter lite kul, rycker i kedja som består av min lama kropp... nästa utställning på fredag... kompisarna skriver inte tillbaka... klart de har egna liv å vill inte bli plågade hela tiden... jag måste förstå att inte alla har det lika boring som jag... borde inte tackat nej till sommarjobbet... men då skulle jag bli ännu mer förbannad å jobba ständigt femte år i råd... usch...
stirrar på den senaste pokal som jag vann i örebro... tar liksom med dem hem varje gång jag vinner... de gör mig så glad... visste aldrig att mina obscura ideer kommer uppskattas... har ju inte byggt för någon utan för mig själv... flinar lite när tänker på själva resan till och från örebro... var så kalas och träffa Robban (Tokken) och Matte (Pain)... vilka snubbar :D... världens bästa resesällskap!
back to reality... kl 12:40... har lovat tjejen att jag ska ut med hundarna kl 12... ångest... hundar är inte min grej liksom hon inte har så mycket å göra med min hobby... är det bra att inte dela alla intressen med sin älskade?... jo, hon följer med ibland... men säger alltid att hon kan inte stå ut med alla lukter i garaget... polyester å spackel är ju inga parfym direkt... det begriper jag, vissa har dendär känslan av när nånting är skadligt, dödligt...
hur hittar man sponsorer till sina byggen?... skulle man kanske ha lite kul nästan gratis... har ju inte riktigt byggt som jag ville utan försökte anpassa mig till den löjliga budgeten och tiden, och det som jag gjort är inte ens hälften av vad jag ville ha... kanske skulle börja lite smått å bygga åt andra istället... det vore ju inte helt fel... kan man göra vad man älskar och få lite cash eller tjänter i gengäld... krafter finns ju... men blir de nöjda?... klart jag skulle göra mitt bästa men hatar att göra om nånting jag gjort en gång...
ehhh... kanske ska till garaget ändå, måste ju byta blinkerslampa som gick av sist...
over and out... förfaller i mitt fjantiga liv.. kanske om jag kommer in på arkitektlinje i vinter så kommer allt förändras... men kommer jag ha råd att pula med bilen?... det är ju så jag tränar fantasi!
bläh... jag är en otacksam typ... när drömmar når verkligheten så har man ännu större drömmar... snälla nån... slå mig på käften så jag vaknar!

men å andra hand så är det kanske bra med några tomma timmar i ens liv... kan man se på det hela med avstånd och bestämma sig till nånting... :D jag är ju i princip bestämmd med det snabba livstempot gav mig inga chanser att anta de riktiga riktlinjer... och mitt fjolliga jag gav mig inga chanser att skita i de hinder som livet har kastat under mina ben...skitsamma... vi syns ute på vägarna... nu måste jag ut med hundarna innan de pinkar på golvet i vardagsrummet :D

ha det!!

alrdig varit bra på att skriva ner tankar men va fan... kan ju försöka :P
äntligen har en stund för mig själv... det är min tredje helg när jag varit ute med bilen och ställt ut... och hur känns det? jo, ja vet inte... fortfarande chockerad... har stött på generösa domare varje gång. först var det mecadagen i haninge och åkte hem med people's choice och 3e prispokalen i ljudtävling. vecka efter - scf uppsala - special award... och igår - scf norrköping - best interior. kul att andra uppskatar vårens slitadne i garaget.. har själv slutat räkna timmar när dörrsidorna nådde 200 timmars arbete och var långt ifrån klart och baslådan var bara en mager dröm någonstans i min lilla hjärna... för att inte säga att japsarna har stökat till med instrumentbrädan och monterat kabelhärvan i den så när man antligen plockat bort alla plastdetaljer runt i kring och skruvat löss den så upptäckte man att säkringsdosor vill inte sitta kvar i bilen utan dom vill ut tillsammans med brädan. tjufff... 10 timmars slit bara för att kunna flocka i en timma och montera tillabaka i 6 timmar...
men nu är det uteliv som gäller och det är bara fantastiskt. ibland känns det att andra utställare är för snälla mot varandra... kommer fram å pråtar med dig, ler, vill samåka till utställningar... hade jag vetat att det är så härlig stämning bland utställare så skulle jag börjat bygga för länge sen... eller ju... jag har byggt bilen i tre år å ställt ut litegranna i förra året men på nåt jävla konstigt sätt var jag helt enkelt för blygg å kräma ur mig ett ord eller ett välkommande leende :] kan nog påstå att jag var ung och dum haha.
det är nog svårt att inte nämna alla besökare som kommer fram och snackar med en. även när jag skriver det här så reser sig hår på min nacke...det är så coolt att vara där bland andra fina åk... för tre år sen var jag för första gången på en bilutställning för att titta och såg på alla ägare till fina bilar som övre kast och tamejfan jag skulle aldrig våga komma fram till dem och börja snacka och beundra deras bilar...borde pråtat med dem, kanske fått lite inspiration...de är ju som en familj.... ja, ung och dum...
...men i alla fal inte försökte hitta minsta fel i deras byggen heller. blir lite ledsen när folk kommer fram och första de ser är en bubbla i lacken eller tecken på röst på en skärmkant och börjar skratta och skryta... sen går de och hoppar i en rishög och piskar iväg... yes, min bil är en femtonåring som gått 33000 mil i vädret och ovädret, på kanadensiska, polska och svenska vägar... en billig ekonomisk kärra som inte ens går att trimma utan att byta hela motorn... än sen?? det tar enormt mycket tid att återuppfina en bil utan förutsagt framtid och även om man försökt så dyker skiten upp igen... så Du som läser detta och inte gjort någonting på din egen bil, försök själv säger jag innan du börjar kritisera... för att inte nämna ettans betyg här i bilens profil. det är så ynkligt att lämna ett dåligt betyg utan motivering. hur fan ska jag veta vad jag kan förbättra om Du som bedömer inte hjälper mig att gissa....?

there you go, mitt första blogginlägg...
känns bra? vet inte... hoppas ingen blir sur på mig.. jag skrev ju att jag var dålig på att skriva ner tankar ;)

...ufff...