Bland det värsta jag vet är att stå och se på när någon mår riktigt dåligt och inte kunna göra något för att hjälpa dem.. Vara oförmögen att kunna göra någonting..
Så har det varit idag. Och hur jag än försöker så kommer ingenting possitivt fram bland mina tankar.,.
I känslovägen känns det på något sätt helt tomt och jag har ingen att avreagera mig på just nu, för att känna något igen..

Saknar dig något så otroligt vännen så du anar inte.. Önskar att jag träffat dig en sista gång, vill ha ett minne till.. Men antar att det får vänta tills jag träffar dig på nytt igen...