Oj oj!
Här har inte jag varit på ett tag. Härligt att logga in och fått så fina kommentarer. Blev förvånad då jag fick syn på att hela 554 personer har varit och läst i min blogg. Det var ju trevligt! Synd bara att jag inte kör C2:a längre, utan Opi. Men hon går rätt fint hon med. Lite vingligt på vägarna är det allt, men det har väl ingen dött av :)

Annars då? Går bilarna bra?

Och som vanligt, var rädda om varandra och era bilar. Tänk på att det strax blir halt igen!


Kramar Emma

I ungefär samma sekund som "C2 challange" och "Emma Driver" ställdes bort och jag intog min gamla vän OPI gick jag tillbaka till samma destruktiva mönster. Vilket betyder en stor kombibil snarlikt någon form av sovenirbutik eller sopstation. Varje dag jag sätter mig i bilen tänker jag att jag borde ta bort alla tuggummin från instumentbrädan, eller rensa baksätet från kläder, picknickorg, gympaskor och sovsäck. Eller kanske ta ett spatag och kasta kaffekoppar, cigarettpaket och vattenflaskor. Eller varför inte tvätta bilen, eller åtmistone sätta på skattemärket. Herregud, nu har jag blottat mig totalt, och nu förstår ni alla hur bra bilägare jag är. Men då. Jag saknar ju bara min lilla Citra, den var rolig att vårda. OPI är OPI och för mkt förknippat med en ansvarlös tonåring som just fått körkort. Men men, jag ska! Annars blir det väl snart cykeln som gäller.

Läget är stabilt. Trots att bebibil ska säljas, försvinna och endast bli ett minne blott i mitt lilla hjärta.
Det sägs ju att kärleken är blind, vad fan vet jag, men nu är allt som det är. Såklart att det skär lite i hjärtat, men om hundra år kommer jag ändå inte att bry mig. Och nu slipper jag ju kommentarer om att tuttarna är finare än bilen, (bye the way var det den mest tragiska fras jag hört, men som sagt, jag slipper det nu) jag slipper även tvätta bilen så ofta och jag kan lägga tuggumm på instrumentbrädan utan att få dåligt samvete. Haha allt blir bra, och ännu är ni inte av med mig. ...

Annars då vänner, jag hoppas att era bilar rullar precis som de ska och kanske eventuellt gör sig redo inför vintervilan.

Massa massa kramar till er alla därute!

Så, dags att avverka sista semesterdagen. I fyra veckor har jag levt livet, tagit dagen som den kommer och druckit vin på kvällen om jag velat. På måndag börjar allvaret och jag förstår inte hur jag ska kunna ställa om kroppen från fest till vardag.

Imorn visar meterologerna stor sol med 25 grader, och istället för att ligga på nån fin strand och kämpa på en bränna till jobbstarten så tänker jag som så många andra styra kosen mot Mantorp. Ses vi??

Nu vänner, ha en toppenhelg och var rädda om er!

Kramar Emma

Inga jobbiga funderingar, intressanta händelser eller information om bilen. Idag vill jag bara dela med mig av min glädje. Njut av livet och ta tillvara på dagarna.

Alla ni: smile & shine, var rädda om varandra och upskatta det lilla.

Jag tror på Dig!

Såklart, tänker Du, vad annars? "Vi ser att du är tjej så hur kommer det sig att du väljer en sådan "dum" rubrik på din blogg", blir kanske er nästa tanke.
Men hey! Jag måste få avreagera mig lite.

Då sommaren mer och mer närmar sig något så tragiskt som höst var jag glad ihågen på väg in mot staden i min "söta" lilla pärla för att gå på en väns inflyttningsfest. Självklart är man, som jag kallar det, partyklädd, vad annars? Hur som helst, då jag stannar bilen vid en noga utvald pressbyrå för att inhandla cigaretter och alkoholfri dricka råkar jag ut för vad kontentan av denna blogg är.
Jag kliver ur bilen i mina skyhöga klackar och åtsittande jeans då en man på parkeringen noga granskar mig från topp till tå, för att sedan utbrista: "Jag visste inte att såna tjejer som du får ta körkort och får köra sådana där bilar".
Min förvåning över den främmande mannnes ord är stor, men hyffsat snabbt finner jag mig och svarar honom vänligt: "Vet du, jag är tjej, vi tycker om smink, vi gillar kläder och vi FÅR också ta körkort".

I detta land snackas det om jämnställdhet. Men vad tyder detta på? Att vi lever kvar i gammelsverige då män kör bil och kvinnor bakar bullar? Jag fattar ingenting! Vad fattar Du? Och vad säger du?

Som medlem på denna sida i drygt två dagar kan jag inte vara annat än förtjust!!
Mycket fina bilar att spana in och dessutom många vänliga, uppiggande kommentarer att läsa om sin egna lilla pärla.

Däremot skapar det en del funderingar. Självklart har jag inga sylvassa grunder att stå på och kan givetvis prata i nattmössan då jag skriver det som strax följer.
Men existerar avundsjukan bland dem som röstar? Jag menar jag har tittat in så många häftiga, tuffa och väljobbade bilar där man förvånansvärt finner ettor i röstningen. Givetvis förstår jag att smaken är som baken, men ettor på så egensinnade bilar, hur går det ihop?? Någon som håller med eller ÄR jag ute och cyklar?

I övrigt ger jag er alla en enorm eloge för era vackra bilar, keep on fighting!

Med två överförfriskade karlar inpressade i det något trånga baksätet var jag en ganska glad "taxiförare" påväg in mot staden. Lika glad kanske bambi och hans kompis var då de i snabb galopp envisades med att springa rakt framför mig och min bil. Helt plötsligt sa det pang och sedan stod vi still. Stackars rådjur men ännu mer stackars lilla C2 som ledset mötte oss med trasiga ögon. Skadan var ju skedd och det kunde varit värre. Rådjuret fick en tidig sortir och bilen sin första och sista krock.
Färden kunde fortsätta in mot stadens varma sommarnatt.