Efter många års längtan, så tog jag äntligen "Pluto" upp till dalarna i helgen. Bilen packad. Tändkasett, vatten, domkraft och olja fick följa med också.
Resan upp, 40 mil, var inga problem. Väl uppe tog vi det lugnt och umgicks med mina gamla vänner där uppe. På söndagen var vi upp till Borlänge en sväng, inga problem. Sen på söndag kväll åkt vi upp till Ludvika för att tanka, så det skulle slippas på måndag morgon. När vi har typ 2km kvar till St1 så bara, helt plötsligt från ingenstans, bilen börjar hacka, tcs ctrl lampan lyser, och det blir väääldigt trögt att gasa. Jag får väl halvt panik, men är ändå chockerande lugn, vill gärna lägga mig på tågrälsen 1,5m från bilen. Skämt dock! Nä, men vi stänger av bilen, står längs väggrenen, och sen startar han som vanligt igen. Vi tar oss utan problem bort till St1 där vi ställer oss istället.
Skriver ett inlägg på Saab turbo club of sweden på facebook och får massa bra svar. Senare får vi veta av en kompis att det finns en Saab-verkstad 6km bort, så vi tänker oss att vi kan ju bli bogserade dit. Men det behöves inte, för bilen gick precis som vanligt (nollat batteriet).
Sen kom det två killar från Borlänge, hampus och Joel, och hjälpte oss att byta spjällhuset. Efter det gick han som vanligt igen och vi tog oss utan problem tillbaka till Smedjebacken.
Nästa morgon när vi skulle åka, så tänkte vi att vi åker förbi Saab i Ludvika bara för att liksom. Men det kunde vi låtit bli... Bilen lägger av igen, åh man bara, vad är det nu då? batteriet nollas igen, åker tillbaka till saab på limp-hou (stavning?) läget. Dom har ingen aning om vad det kan vara... så vi får bara åka igen och hoppas på att slippa få stopp mellan Ludvika och Karlstad.. Bara skog.
Men duktiga bilen tog oss ända ner till ett matställe vi stannade på först, som låg typ 3 mil utanför Karlstad. När vi kom in på parkeringen och körde i typ 10km/h "la" han av. Så batteriet nollades igen, sen började resan hem.
Kommer ut på en 100väg med staket i mitten och bara en fil och ingen väggren. Där ligger det en traktor och puttrar fram i 20 och fixar världens kö. Där fattade jag att det kommer ikke gå, det gjorde det inte heller. Men bästa bilen "la" av precis bredvid en parkeringsficka.
Nollade batteriet igen, sen åkte vi hela vägen hem utan problem.. Allt slocknade där och har fortfarande inte tänt sig.
Men många tror det är magnetventilen på torpedväggen, så den ska bytas nu här om en liten stund :)
Pappa har haft problem med den tidigare, när han hade bilen. Så även han är skapligt övertygad om att det är den som bråkar igen :)

Men jag är övertygad om att bilen kämpade hela vägen hem bara för jag lägger så mycket kärlek på honom. Gawd, vad jag älskar min fina bil! Kärleken till ens bil går inte att beskriva! <3