Hej!
Såg att det blev längre än vad jag tänkt mig, men klicka inte bort för det. Finns nog en del spännande saker att läsa.
Har ingen aning om vad jag ska sätta för topic. Och att det säkerligen skulle passa minst lika bra under "bloggen", så om någon admin misstycker. Lås tråden och var god och ge mig ett PM.
I alla fall, jag är en "mann" (eller vad man ska kalla sig själv?) på strax 21 bast. Jag jobbar på Expert i Arvidsjaur och har intresse för bilar, datorer, film, musik.. Ptja, nästan all elektronik.
Jag gick Barn och Fritidsutbildningen och efter det jobbade jag på dagis i ca 10månader.
Nu till saken.
Jag är tillsammans med en underbar tjej som jag älskar otroligt mycket, och hon älskar mig minst lika mycket. I slutet av Maj satt hon in en P-stav för att slippa P-piller, och som de flesta av er kanske vet blir det mycket "mys" när man är tokkär och ung. När vi (hon) satt in staven fick hon ganska mycket information om den, som att utebliven mens är ganska vanligt. När staven var nyinsatt så använde vi kondom för att risken att bli gravid fortfarande skulle finnas.
När staven suttit inne i cirka en vecka fick hon sin mens. Efter mensen fortsatte vi med kondom ett tag till...
Förra veckan började hon känna spänningar i magen, men magen var inte alls stor. Utan en pyttepytteliten "godismage" vilket vi antog var för vi ätit ganska mycket godis. Men vi blev allt mer misstänksamma så jag gick in på apoteket och köpte ett grav-test.
På kvällen när jag slutade jobba och kom hem till lägenheten öppnade vi testet och hon provade det. Där kom det ANDRA symptomet på graviditet. Testet visade possitivt.. Hon for till barnmorskan morgonen efter och blev testat igen, det testet visade också possitivt så vi fick en tid på fredagen (det var onsdag vi var till barnmorskan). Eftersom hon har P-stav började vi klura på hur fasiken det skulle kunna gått till och kom lite skämtsamt fram till att det är mina norska vänner som simmar så bra, och är så vältränade som gjorde det.
Dagen efter (torsdag) var vi till barnmorskan igen eftersom det "bubblade" mycket i magen, då började barnmorskan klämma lite mer på magen och trodde det var i andra eller tredje månaden så vi fick en "akuttid" för abort så vi började köra till sjukhuset direkt.
När vi kom fram så tog vi först en kopp kaffe eftersom vi hade ganska mycket tid att sitta och vänta på våran tid. När vi väl kom in på gynundersökning blev vi tillsagda att det inte skulel vara några som hellst problem att plocka bort "den" men att vi skulle gå till ett annat rum för att kolla närmare på saken.
Väl inne i det rummet och efter en liten undersökning konstaterade barnmorskan/läkaren att det inte alls gick ta bort barnet, eftersom att det var i sjunde månaden... Då kom chocken! SJUNDE MÅNADEN och INGEN har misstänkt något?!! Hur fan är det möjligt? Hon har ju sprungit på sjukan till och från för problem med magen... Det är väl läkarnas jobb att kolla vad det kan vara? Antagligen har dom inte tänkt på ett graviditettest eftersom hon har P-stav..
Nåja.. Efter några känslosamma timmar började vi lugna oss. Och inse att vi kommer bli föräldrar oavsett om vi vill det eller inte.. Så det är ju egentligen bara gilla läget, eller i alla fall försöka..
Nu, fyra dagar efteråt känns det helt underbart. Vi slipper vänta i flera månader för att äntligen se vårat lilla gullebarn. Vi slipper alla jobbiga månader med hormonsvängningar, ömmande bröst, kräkningar och så vidare.. Dessa symtom har inte varit. Inte ens lite ömmande bröst!
Nu är det enda vi behöver en ny tid på gyn för att få veta om vårat barn är friskt, vilket jag tror då dom inte sa något annat..
Riktigt tur för oss att vi har såpass stort "nätverk" runt oss. Vi har redan de flesta grejer som behövs som barnvagn, spjälsäng, skötbord, barnkläder och diverse saker.
Nu framöver blir det en hel del nya saker i våra liv. Blir bland annat ny bil och ny lägenhet.
Jag har egentligen inte så mycket mer att tillägga förutom ett stort tack till alla som finns för oss, och stöttar oss.. Och framförallt bryr sig om oss.
Jo, en till sak.. Någon som varit med om något liknande eller nyligen blivit pappa som har tips till mig, som oerfaren? Vad bör jag tänka på? Förutom att finnas till hands för.. Min kvinna.
/Marius
Såg att det blev längre än vad jag tänkt mig, men klicka inte bort för det. Finns nog en del spännande saker att läsa.
Har ingen aning om vad jag ska sätta för topic. Och att det säkerligen skulle passa minst lika bra under "bloggen", så om någon admin misstycker. Lås tråden och var god och ge mig ett PM.
I alla fall, jag är en "mann" (eller vad man ska kalla sig själv?) på strax 21 bast. Jag jobbar på Expert i Arvidsjaur och har intresse för bilar, datorer, film, musik.. Ptja, nästan all elektronik.
Jag gick Barn och Fritidsutbildningen och efter det jobbade jag på dagis i ca 10månader.
Nu till saken.
Jag är tillsammans med en underbar tjej som jag älskar otroligt mycket, och hon älskar mig minst lika mycket. I slutet av Maj satt hon in en P-stav för att slippa P-piller, och som de flesta av er kanske vet blir det mycket "mys" när man är tokkär och ung. När vi (hon) satt in staven fick hon ganska mycket information om den, som att utebliven mens är ganska vanligt. När staven var nyinsatt så använde vi kondom för att risken att bli gravid fortfarande skulle finnas.
När staven suttit inne i cirka en vecka fick hon sin mens. Efter mensen fortsatte vi med kondom ett tag till...
Förra veckan började hon känna spänningar i magen, men magen var inte alls stor. Utan en pyttepytteliten "godismage" vilket vi antog var för vi ätit ganska mycket godis. Men vi blev allt mer misstänksamma så jag gick in på apoteket och köpte ett grav-test.
På kvällen när jag slutade jobba och kom hem till lägenheten öppnade vi testet och hon provade det. Där kom det ANDRA symptomet på graviditet. Testet visade possitivt.. Hon for till barnmorskan morgonen efter och blev testat igen, det testet visade också possitivt så vi fick en tid på fredagen (det var onsdag vi var till barnmorskan). Eftersom hon har P-stav började vi klura på hur fasiken det skulle kunna gått till och kom lite skämtsamt fram till att det är mina norska vänner som simmar så bra, och är så vältränade som gjorde det.
Dagen efter (torsdag) var vi till barnmorskan igen eftersom det "bubblade" mycket i magen, då började barnmorskan klämma lite mer på magen och trodde det var i andra eller tredje månaden så vi fick en "akuttid" för abort så vi började köra till sjukhuset direkt.
När vi kom fram så tog vi först en kopp kaffe eftersom vi hade ganska mycket tid att sitta och vänta på våran tid. När vi väl kom in på gynundersökning blev vi tillsagda att det inte skulel vara några som hellst problem att plocka bort "den" men att vi skulle gå till ett annat rum för att kolla närmare på saken.
Väl inne i det rummet och efter en liten undersökning konstaterade barnmorskan/läkaren att det inte alls gick ta bort barnet, eftersom att det var i sjunde månaden... Då kom chocken! SJUNDE MÅNADEN och INGEN har misstänkt något?!! Hur fan är det möjligt? Hon har ju sprungit på sjukan till och från för problem med magen... Det är väl läkarnas jobb att kolla vad det kan vara? Antagligen har dom inte tänkt på ett graviditettest eftersom hon har P-stav..
Nåja.. Efter några känslosamma timmar började vi lugna oss. Och inse att vi kommer bli föräldrar oavsett om vi vill det eller inte.. Så det är ju egentligen bara gilla läget, eller i alla fall försöka..
Nu, fyra dagar efteråt känns det helt underbart. Vi slipper vänta i flera månader för att äntligen se vårat lilla gullebarn. Vi slipper alla jobbiga månader med hormonsvängningar, ömmande bröst, kräkningar och så vidare.. Dessa symtom har inte varit. Inte ens lite ömmande bröst!
Nu är det enda vi behöver en ny tid på gyn för att få veta om vårat barn är friskt, vilket jag tror då dom inte sa något annat..
Riktigt tur för oss att vi har såpass stort "nätverk" runt oss. Vi har redan de flesta grejer som behövs som barnvagn, spjälsäng, skötbord, barnkläder och diverse saker.
Nu framöver blir det en hel del nya saker i våra liv. Blir bland annat ny bil och ny lägenhet.
Jag har egentligen inte så mycket mer att tillägga förutom ett stort tack till alla som finns för oss, och stöttar oss.. Och framförallt bryr sig om oss.
Jo, en till sak.. Någon som varit med om något liknande eller nyligen blivit pappa som har tips till mig, som oerfaren? Vad bör jag tänka på? Förutom att finnas till hands för.. Min kvinna.
/Marius
William 2009-02-20
0
0
0
0
Tur i oturen lycka till nu 
hehe Grattis än en gång till fadersskapet!
