Ostsåsen skrev:
Sommaren -97 (tror jag det var) så var jag med min familj på en semester till Öland. Vi åkte i två bilar och jag åkte då med min farmor och farfar i den ena bilen och de övriga i min familj åkte i en annan bil.
När vi skulle hem så hann vi över Ölandsbron och någonstans norr om Kalmar (vi skulle norrut, bor i Karlstad), när jag sitter i passagerarsätet fram (jag var ca. 10 år och hade lätt för att bli åksjuk) och tittar ut över en äng och studerar väglinjerna som susar förbi så upptäcker jag att bilen helt plötsligt börjar sakta ner. Motorn blev tyst, och vi rullade långsamt på landsvägen.
Jag tittar förvånat upp mot min farfar som körde bilen, och får se honom sittandes i stolen med raka hängande armar, slutna ögon, vidöppen mun och glasögon som fallit ner på nästippen.
Min farmor börjar skrika i baksätet och ruska min farfar i axlarna. Chockar funderar jag på vad som händer, har vi fått motorstopp? Bensinstopp?
Nej - Farfar dog den dagen i en hjärtattack. Precis innan han dog så tryckte han ner kopplingen, lade i friläget, styrde bilen åt högerkanten på vägen, släppte ratten och somnade in.
Hade han agerat annorlunda hade jag troligen varit död nu, antingen genom frontalkrock eller i ett dike, vi åkte en Opel astra, knappast bästa bilen att krocka med...
Något att tänka på kanske ... ? mvh / Fredric