Hej på er,
Det är jobbigt som fan när det inte vill ta sig. Jag vet vad ni talar om och känner med er, från hjärtat.
Vi höll på i 1,5 år innan första barnet ville stanna kvar. Nästan knäckta var vi på väg att acceptera att vi två inte var någon fungerande kombination, sen kom vändningen.
Efter en lyckad nervpers till graviditet kom 1:an i nov -02, sen lossnade det och 2:an kom i maj-04 sen kom nummer 3 i dec -05.
För några dagar sedan fick vi ett missfall efter 8 fullgångna veckor. Det sista är tråkigt och mycket tungt men jag har ändå lärt mig att det här med graviditeter kan te sig hur som helst, det sista barnet skulle ha kommit 1 år och 4 månader efter 3:an så det har verkligen blivit lätt för oss att få det att ta sig men även om det gått bra 3 gånger så finns inga garantier. Man blir verkligen påmind om att det är slumpfaktorer som avgör.
Jag håller med alla som säger att ni inte ska ge upp!! För oss hände något som nästan fick mig att tro på konstigheter, sen hände det som fick mig att falla tillbaka i min naturvetenskapliga övertygelse om slumpen.
Vad faan det beror på när det går som det går begriper jag inte men ge inte upp, ring någon fertilitetsmottagning och prata om ni känner för det, dom kan dra hur många exempel som helst på såna här historier.
Det är värt all vånda och smärta i världen när man sitter och skruvar och en liten unge i overall kommer fram och hjälper till med att hitta rätt verktyg.
Och visst kommer barna att uppskatta att pappa har stylat om kombin lite
![wink](img/smilies/wink.png)
Men låt inte desperationen ta över nöjet, för då blir man påmind om att pillejonken lever efter sin egen vilja, tro mig jag vet..
/H