Halloj!

Mitt namn är Simon Karl Anton Uhlin, jag bor i Sundsvall och är 20år.
Jag är tillsammans med en tjej på 15 bast, jag är arbetslös och lever på min pappa.
Jag har en halv utbildning (inom restaurang) men fick hoppa av halva 3'an pg.a. "våldtäkt" (återkommer till det senare). Jag har egentligen ingenting att leva för utom min familj och flickvän. Om du tycker detta är ett "emo" inlägg så har du helt fel. Jag tycker inte på något sätt synd om mig själv, det är jag som sett till att jag hamnat vart jag är idag.

Jag vänder mig till er med lite mer erfarenheter för hjälp och råd.
Så vart ska man börja?

-- Del 1, min bostad --
Jag bor i en egen lägenhet, en etta på 28kvadrat. Jag betalar inte hyran eftersom jag inte har något jobb och är för stolt för att söka bidrag (med andra ord, min pappa betalar hyran). Jag har erbjudit min pappa att flytta hem till honom eller liknande för att få bort månadskostnaden på ca 2000kr (1500 hyra, 500 el) men han går inte med på det då han tycker att jag ska slita tills jag tuppar av för att få tag på ett jobb.
KOMMENTERA! Vad är rätt och fel med detta osv.. Är det OK att ens pappa fortfarande betalar hyran när man är 20år?

-- Del 2, ekonomi och arbete --
Total inkomst/månad: 0 (om inte jag gör något svart arbete för en liten slant ibland).
Söker arbete? JA!! Jag kan jobba exakt vart som helst, gärna inom service då jag fått mycket bra resultat från många av de finaste restaurangerna i Sundsvall. Så varför söker jag inte arbete där igen? - För alla dessa restauranger har redan "fyllt kylskåpet" med arbetare.
KOMMENTERA! Hur borde jag söka jobb som? Något bra tips på vart jag bör söka? Är det något speciellt jag ska tänka på när jag söker jobb?

-- Del 3, Min flickvän (privatliv) och "våldtäkten" --
Min flickvän och jag bråkar nästan konstant men blir fort vänner igen. Detta beror mest på att hon är så galet svartsjuk och åldersskillnaden tror jag är en anledning till dessa gräl med. Så varför gör jag inte slut? För att jag älskar henne för mycket och vi passa rätt bra tillsammans. Inget förhållande är perfekt eller hur? Är jag helt lycklig i mitt förhållande? Egentligen inte...
Angående våldtäkten: En tjej i min klass "höll på" med en kille hon tyckte om tills en kväll då han sa att "det fanns någon annan". Jag satt på en krog och drack pilsner när hon ringde och ville ha tröst (även om hon inte sa det med dom orden så förstod jag att det var det hon ville). Vi åkte hem till henne, hon klädde av sig helt naken och låg tätt intill mig. Vi såg på film en stund tills hon sedan "satte sig på mig" (om ni förstår hur jag menar) bara sådär. Jag minns allt till 100% (bara så ni vet).
Efter någon vecka (detta skedde under sommarlovet till 3an) ringde jag en killkompis i klassen det första han sa var:
"Sitter inte du och skakar galler?" - jag förstod inte vad han menade men han berättade sedan vad tjejen hade gjort. Hon hade "anmält" mig för våldtäkt. När skolan började stirrade alla ut mig och jag blev även misshandlad för detta. Jag gick till polisen för att höra om hon verkligen hade gjort någon anmälan VILKET HON I SJÄLVA VERKET INTE HADE så jag fick ut ett papper på att jag anmält henne för "förtal" (blev dock ingen typ av utredning eller någonting). Jag hoppade av skolan efter att ha tryckt upp papperet i allas ansikten och lämnade klassrummet med orden:
"Ni kan alla dra åt helvete. Nästa gång ni väljer vem ni ska tro på, så välj inte en H*RA!" (omoget jag vet). Detta gjorde så att jag totalt tappade all ork i livet och nu ångrar jag det som F*N! (ursäkta mina hårda ord).
KOMMENTERA! Hur kan jag "fixa" mitt förhållande, vad bör jag göra? Tror ni att mitt arbetssökande skulle förbättras om jag gjorde slut eftersom att jag kanske skulle bli mer inspirerad till att fixa mitt liv? Vad anser ni om våldtäkten, finns det något annat/mer jag kunde ha gjort? Vad anser ni om "kvinnor" som beter sig på sådana sätt, är det rätt att kalla det för våldtäkt om en tjej klär av sig helt naken och "sätter sig på en"? Borde jag ha anmält misshandeln? Borde jag ha engagerat mig mer i anmälan om förtal?

I stora drag är frågan: "Hur ska jag kunna fixa mitt liv?".
Uppskattar ALLA kommentarer och jag svarar gärna på frågor. Jag vill VERKLIGEN fixa mitt liv.
Tack på förhand,
/Simon.

Svårt det du.
Men
1. Om du inte vill söka bidrag så 2000 kr är inte mycket om farsan vill hjälpa dig. Kom överens med han att du verkligen ska fixa ett jobb. Och var sjysst och börja betala tillbaka en del av de när du väl börjar komma på fötter.
2. Sök sök sök, ta vad fan som helst, inte bara inom de du kan utan ta vilket skitjobb som helst, får du så bara ut 10 tusen i månaden så lär du klara dig galant på det tills du hittar bättre.
3. Om ni håller på och bråkar och så så skit i fjällan och starta om från början. Hon är bara 15 år och du är 20 och börjar bli vuxen så för din del måste du utvecklas framåt och inte stå kvar på punkt ett.
Sen ang "våldtäkten och misshandeln" så glöm de och gå vidare, du har inte blivit dömd för nått så därför är de inte värt att gräva ner dig i det.
Skaffa nya vänner och bete dig vettigt bland dina nya vänner och ditt nya liv.
De börjar för dig nu. 

Kanske inte mycket till hjälp men du måste ge dig själv en spark och gå framåt.
Lycka till.

Lite råd från min sida.

Inte för att låta allt för hårt, men oavsett hur mogen eller dylikt denna dam verkar vara så är hon 15. Kan garantera dig att hon kommer ändra sig ganska många gånger under de kommande åren. Bäst är att Börja om på nytt. Sök jobb, Sök även utanför din hemort, Du kommer garanterat att få nya vänner på en annan ort. Det kan vara hårt att släppa hemma men vad är egentligen bäst för DIG ?

Jävligt hårt att släppa det man håller/hållit kär.. Men nu är det DIG du själv ska sätta i första sist.. jag menar. Du är 20 precis som mig..  Har själv haft en hård period men du har massor av år att förgylla med massa kul även om de kommande året eller månaderna kanske blir hårda.

För all värld, Stå på dig och lev medans du är ung och har valfriheten att välja vad du vill förgylla livet med !

Hoppas du blir på lite bättre humör !

Jobb & pengar är en bra början, sen brukar mycket ge sig självt. Tillbaka till skolbänken kanske?

1:
Till slut måste du ändå svälja stoltheten och söka hjälp. Även om det är jättesnällt av din pappa att betala för dig så kan det inte fortgå på det viset. Även om det är jobbigt som fan så skulle jag råda dig att traska in på socialen och förklara ditt problem. Under tiden som du får bidrag av dem så kommer de ställa ganska höga krav på dig och ditt jobbsökande, något som kommer att fungera som en spark i baken. För jobb FINNS, även om det ibland är svårt att få dem. Men om du ligger i och inte ger upp så har du förr eller senare ett jobb och kan stå på egna ben, vilket är en otroligt skön känsla.

2:
Både socialen och arbetsförmedlingen kan hjälpa dig med ditt jobbsökande i form av råd och kurser. Det bästa tipset jag har är att du spontansöker så in i helvete, rent ut sagt. Skicka brev till alla företag du kan tänka dig, eller gå och knacka dörr. Till slut får du napp. Du har större chans på det viset än att försöka tävla om ett jobb på Platsbanken med 500 andra människor. När du skriver jobbansökningar, skriv _alltid_ ett nytt brev. Tråkigt och tidskrävande, men det är ditt jobb nu tills du får ett riktigt jobb.

3:
Mitt råd är att lämna tjejen med tanke på att ni bråkar som ni gör. Det kommer troligtvis inte bli bättre, snarare tvärtom. Ja, det är hårt, men ni befinner er i helt olika delar av livet. Hon ska börja gymnasiet och du ska börja livet. Hur såg du på vuxenlivet när du slutade högstadiet och skulle in på gymnasiet? Hur mycket skiljde det inte? Tror du att hon kommer att förstå detta? Detta kommer bara leda till fler bråk om något. Är detta människan du känner att du vill spendera ditt liv med? Om inte, varför lägga ner tid på henne? Ge åtminstone förhållandet en genomtänkare.

Jag har själv stått i skottzonen för tråkig ryktesgång, även om det inte var lika allvarliga, och det svider. Man vill att folk ska förstå att det inte stämmer, men du kämpar förgäves. Du måste se det ur ditt eget perspektiv. Du lever ditt liv för dig själv och så länge du vet att det inte stämmer så ska det vara tillräckligt. Du kommer att slippa dessa människor nu, börja om på ny kula. Kanske i en annan stad, få lite nytändning?

Du gjorde vad vem som helst skulle ha gjort gällande "våldtäkten". Hon satte ju sig på dig och red dig. Ingen kille hade fått för sig att hon efter att själv ha tagit initiativet till sex skulle anmäla för våldtäkt. Det är inte ditt fel att hon var en uppmärksamhetskåt idiot, men hon mår sämst av er två, tänk på det. Hon vet sanningen och det vet även du. Trösta dig med det. När det gäller misshandeln så tror jag nog att du gjorde rätt i att inte anmäla. Varför dra ut på processen i onödan? Du vill ju lägga detta bakom dig. Sanningen kommer fram till slut och då kommer även dessa muppar att förstå.

Och som RD_87 skrev så kan det vara en bra idé att kanske sätta sig i skolstolen igen. Du kan plugga på Komvux och få hjälp av CSN. Kanske du även kan förverkliga någon dröm du har. Fördelen med detta landet är att det egentligen aldrig är kört. Du har alltid en andra chans.

Flytta hem och gör slut med din tjej. Sen lägger du all din vakna tid till att söka jobb eller lämplig utbildning.
När du skaffat dig en sysselsättning och tjänar pengat alt lånar pengar kan du söka bostad igen. Sen om du känner att du har tid (tänkt mest ang ev studier) skaffa dig en flickvän i din egen ålder.

En 20åring och 15åring är i helt olika stadier i livet, det är väldigt få sådana relationer som håller.

*Suckar ut*

Tack så OTROLIGT mycket för alla dessa råd! Verkligen, det värmer hjärtat att folk försöker hjälpa!
Vet att ett Bil forum kanske inte var rätt plats att skriva om detta på men jag älskar folket här!

Jag och min flickvän ska på stan idag och leta en skinnjacka åt henne till hennes avslutning. Vi pratade en hel del igår om att göra slut med tanke på hur vi har det och till-och-med mina vänner säger att jag borde göra slut för att det kommer inte hålla i längden.
Skulle jag göra slut kan jag dessutom börja söka jobb utanför min kommun vilket skulle vara skönt!
Problemet är bara att alla blir ju nere efter att ha gjort slut, och jag är orolig över hur detta kommer påverka mitt jobbsökande. Jag är en ganska stark människa men jag kommer fundera så sjukt mycket på om jag verkligen gjort rätt val för även om vi bråkar sjukt mycket så älskar jag henne mer än något annat.

Det där med att gå på Komvux osv; anledningen att jag skrev om våldtäkten är för att efter det tappade jag ALL lust till skolan. Jag har provat att gå om 3'an men efter att ha blivit så hatad på skolan är det svårt att vara på bra humör när jag pluggar.

Har jag tur kommer jag få jobba med en av mina bästa kompisar som jag är så jävla tacksam över att jag har för allt han har gjort för mig. Dock är jobbet ett svartjobb men 25.000kr för 1 månad rent tackar man inte nej till efter att ha varit arbetslös så länge jag har varit.

Åter igen tack så hemskt mycket för alla vänliga råd!!
/Simon

Du har inte funderat att söka dig till en ny stad? Du behöver ju inte ta dig så långt, men det kan vara skönt att byta miljö, framför allt om du har så mycket skit som du associerar med din hemstad.

Jag gjorde så. Bodde i Kristianstad hela mitt liv, men jag kände till slut att staden mest bara påminde mig om skit som jag lagt bakom mig, det blir väl lätt så. Jag jobbade i Malmö och senare i Lund och därför valde jag att flytta västerut istället förra året, till en by utanför Lund, något av det skönaste jag gjort. Man lägger alla minnen och erfarenheter bakom sig och det uppstår ett rum inom en som man kan fylla med nya upplevelser och människor. Jag umgås fortfarande med mina vänner från Kristianstad. Dessutom har jag lärt känna nytt folk här också. Hela grejen gav mig en nytändning. Det kanske inte fungerar så för alla, men för mig var det väldigt skönt.

1. Är i samma sits som du där, har inget jobb men en lägenhet som jag och tjejen delar på, men måste låna av mamma för att ha råd med hyran och mat. Har jobbat till och från på olika jobb sen jag var 22, är 27 nu och lånar av mamma för att ha råd. Suger att göra så men vad ska man göra. Men sök bidrag, alltid är det något.

2. Har samma problem där med, söker allt jag kan hitta. Ringer runt och frågar, går runt och frågar, men det är skit svårt att få jobb.

3. Har samma ålderskillnad på mig och min tjej, hon var 14 och jag var 19. är nu 23 och jag 27. Men tycker du att ditt förhållande och jobbigt/kommer ingen stans/ innehållslöst så gör slut, heller det än att alltid tänka på hur det ska gå, finns alltid fler

Sheba, tack så mycket för dina jordnära svar!
Jag ska fundera lite mer över att kanske flytta, måste i alla fall få ett jobb först (utanför staden).
Kan nog bli skönt att bara lämna allt och börja om!

Lordlife, ja men då vet du ju ganska exakt hur jag känner
Hur lyckades du och din tjej hålla ut så länge? Starkt jobbat!

Alla som inte dansar är XombeR ^^ xD

bloggen, detta är inte av allmänt intresse i ett bilforum