Tisdagen den 7 maj 2024 återuppstod min Mini från en åtta år lång vila. Dagen började med att se över batteri, koppla in Lambdasond-mätverktyg, se över oljenivån och kylaren. Vi hade haft ett litet läckage från anslutningen men jag hade flyttat slangklämman och spänt åt rejält. Men den läckte trots allt. Vi höll på med den i en timme innan vi gav upp och jag gav mig iväg för att skaffa ny slang, skarvmuff och fler slangklämmor. Total tid fem timmar och 1500 kr fattigare. Nåja, läckaget "no longer exist".
Vi startade upp motorn inne i kontoret och fick återigen lite gåshud. Det låter bra, riktigt bra! Sen vi plockade ner den från dollysarna och rullade ut den. Med ramp denna gång, ni vet ju att avgasröret rev loss golvlisten i garageportsöppningen senast. Det var längesedan Minin fick solljus på sig, men trots damm så gnistrade den fint i vårsolen!
Då var det minsann dags. Bära eller brista. Tändningen på. Bränslepumpen jobbade och oljetrycket byggdes upp och sen startade vi upp på nytt. Vi justerade tomgången litegrann och sen var det dags att provköra den för första gången sedan 2002. Den hade ju stått några år redan innan jag beslutade mig för att genomföra detta experiment med motorbyte och totalrenovering 2016.
Sanningens ögonblick. Lätt gas, kopplade och lade den i växel och rullade sakta ut från uppfarten. Den är styv. Ojojoj, riktigt styv. Och högljudd! Jösses. Men, exakt så rå och raceinspirerad jag ville ha den trots att den har en sober interiör. Körde kanske 100 meter innan jag första "tummen upp" av en hundägare på promenad. Och fler blev det ju längre jag körde. Återvände hem utan problem mer än att det är ovant att hitta dragläge mm.
Farsan hoppade in och så körde vi en kort runda på nytt och denna gång så mätte vi Lambda-värdet. Magert. Vi återvände hem och började skruva av förgasarkitet för att komma åt justerskruvarna, ja jag vet, illa placerat på en bil om man måste rycka bort allt för att komma åt och justera, men det är förvisso mc-förgasare. Vi ringde upp Kim på Charlottendals MC och han menade också att luft-/bränseblandningen var mager. Jag var kvick med att spela in med Röstmemo för man hinner minsann inte anteckna alla goda tips och råd som Kim kom med. Hans förslag var att flytta låsringen på nålen ett hack för att göra blandningen fetare. Sagt och gjort, vi skruvade av locken som satt mtt framför näsan på oss i bästa tänkbara position och plockade ut gummibälgen med nålen ur flottörhusen. Vi testade först på mitt tidigare förgasarkit från UK (det som inte fungerade) och såg låsringens placering. Men på det nya förgasarkitet som jag monterat på bilen (från Holland) satt låsringen annorlunda, men justeringen gick snabbt och sen var förgasarkitet återigen ihopmonterat.
Testrunda #2. Denna gång märkte vi av en förändring i Lambda-värdet även om det var lite. Vi fick tipset av Kim att köra Minin i andra växeln i 50 km/h en stund för att se ett stabilt Lambda-värde, sen öka till 70 km/h och avläsa på nytt. Vi hade ju kört alltför varierat under första testrundan. Vi körde ut på den lite större vägen och körde några kilometer och vände och allt såg bra ut tills... jag såg en vit bilspoiler i backspegeln. Hade svårt att se vad det var för en bil för att backspegeln var inte justerad rätt, men visst såg det ut som en neongul frontspoiler? Ajaj, polisen. Vill bara påminna om att Minin är påställd och försäkrad men ännu inte godkänd av Bilprovningen. Man får förvisso köra fram och tillbaka till verkstaden och den har jag hemma. I kontoret. Hehe. Polisen stannade mig lyckligtvis inte så vi passade på att köra hem. Tyckte dock att fjärde växeln var seg i sista uppförsbacken, men tredje växeln gav rejält med skjuts kan jag säga!
Väl hemma märkte vi att det luktade bränt och vi misstänkte direkt att det var bromsarna. Japp, de låg an. En hel del bromsdamm på framfälgarna dessutom. Vi stängde för kvällen och var trots allt glada att vi kunnat köra Minin utan egentliga problem.
Dagen efter hissade vi upp den på nytt, tog bort hjulen och justerade trumbromsarna bak och skivbromsarna fram rullade enkelt. Vi passade på att klippa små bitar av trädgårdsslang att ha som distanser på våra spacers så att det var hyfsat centrerade för att undvika obalans. På med hjulen igen. Gav oss ut på stora vägen igen... och där tog det minsann stopp! Inga problem med motorn eller drivlinan, men skivbromsarna fram knep så pass mycket att jag inte kunde köra bilen. Hmm, hur gör vi nu? Ingen följebil, inga verktyg, ingen domkraft. Jag sprang hem och samlade på mig ett nödkit med grejor och tog firmabilen tillbaka. Vi luftade skivbromsarna och satte dem ur bruk och jag kunde därmed köra hem med handbroms och motorbroms. Så där står vi just nu, en fungerande motor som kräver ytterligare smärre justeringar och frambromsar som inte funkar.
Om ett par dagar kommer farsan förbi på nytt och då ska vi se till att motionera skivbromsarna, kolla spelet i bromspedalen, kolla bromsoljan och lufta bromssystemet på nytt. Sen borde vi kunna gasa på ordentligt utan att hållas tillbaka av bromsarna! Och, flytta låsringarna på nålen ytterligare ett hack för att få en fetare blandning och förhoppningsvis komma riktigt nära Lambda 1.00.
• • • TRANSLATION • • •Reply to post: Well done and good luck with the brakes.
Reply to post: It could be that they're gripping if the servos are 'wrong' (keeping it abstract so I don't sound stupid) as well, though what you're saying sounds more likely - but if they show symptoms with hot brakes even afterward
On Tuesday, May 7, 2024, my Mini came back to life after an eight-year hiatus. The day started with checking the battery, connecting the Lambda sensor tool, checking the oil level, and the radiator. We had a small leak from the connection, but I had moved the hose clamp and tightened it significantly. But it still leaked. We worked on it for an hour before giving up, and I went to get new hose, a connector sleeve, and more hose clamps. Total time five hours and 120 £ poorer. Well, the leak "no longer exists".
We started it up inside the office and got goosebumps again. It sounds good, really good! Then we took it down from the dollies and rolled it out. With the ramp this time, you know the exhaust pipe ripped off the floor trim in the garage door opening last time. It had been a long time since the Mini saw sunlight, but despite the dust, it sparkled nicely in the spring sun!
Then it was time. Sink or swim. Ignition on. The fuel pump worked, the oil pressure built up, and then we started again. We adjusted the idle a bit, and then it was time to test drive it for the first time since 2002. It had been standing for a few years even before I decided to do this experiment with an engine swap and total renovation in 2016.
The moment of truth. Test drive #1. Light throttle, clutch in, put it in gear, and slowly rolled out of the driveway. It's stiff. Oh boy, really stiff. And loud! Oh my. But exactly as raw and race-inspired as I wanted it, despite having a sober interior. Drove maybe 100 meters before getting the first "thumbs up" from a dog owner on a walk. And there were more the further I drove. Returned home without any problems other than it being unusual to find gears, etc.
Dad jumped in, and we took a short spin again, this time measuring the Lambda value. Lean. We returned home and started disassembling the carburetor kit to access the adjustment screws, yes, I know, poorly placed on a car if you have to remove everything to access and adjust them, but they are motorcycle carburetors after all. We called Kim at Charlottendals MC (bike carburetor guru), and he also said the air/fuel mixture was lean. I was quick to record with Voice Memo because you don't have time to write down all the good tips and advice Kim gave. His suggestion was to move the circlip on the needle one notch to make the mixture richer. Said and done, we unscrewed the covers that were right in front of us in the best possible position and removed the rubber bellows with the needle from the float housings. We tested first on my previous carburetor kit from the UK (the one that didn't work) and saw the position of the circlip. But on the new carburetor kit that I mounted on the car (from Holland), the circlip was placed differently, but the adjustment was quick, and then the carburetor kit was assembled again.
Test drive #2. This time we noticed a change in the Lambda value even if it was small. We got the tip from Kim to drive the Mini in second gear at 50 km/h for a while to see a stable Lambda value, then increase to 70 km/h and read it again. We had driven too variably during the first test drive. We drove out onto the slightly larger road and drove a few kilometers and turned around, and everything looked good until... I saw a white car spoiler in the rearview mirror. I had a hard time seeing what kind of car it was because the rearview mirror wasn't adjusted correctly, but it looked like a neon yellow front spoiler? Oh oh, the police. Just want to remind you that the Mini is registered and insured but not yet approved by the Vehicle Inspection. You are allowed to drive back and forth to the workshop, and I have it at home. In the office. Hehe. The police didn't stop me, so we took the opportunity to drive home. I thought that fourth gear was sluggish on the uphill, but third gear gave a real boost, I can tell you!
Back home, we noticed a burnt smell, and we immediately suspected it was the brakes. Yup, they were dragging. Quite a bit of brake dust on the front rims as well. We called it a night and är were glad that we had been able to drive the Mini without any real problems.
The next day we hoisted it up on the lift, removed the wheels, and adjusted the rear drum brakes, and the front disc brakes rolled easily. We took the opportunity to cut small pieces of garden hose to use as alignment on our spacers so that they were reasonably centered to avoid imbalance. Put the wheels back on. Went out on the big road again... and there it stopped! No problems with the engine or drivetrain, but the front disc brakes seized up so much that I couldn't drive the car. Hmm, what do we do now? No follow-up car, no tools, no jack. I ran home and collected an emergency kit with tools and took the company car back. We bled the disc brakes and put them out of use, and I could then drive home with the handbrake and engine brake. So that's where we are right now, a functioning engine that requires further minor adjustments and front brakes that don't work.
In a couple of days, dad will come by again, and then we'll make sure to exercise the disc brakes, check the play in the brake pedal, inspect the brake fluid, and bleed the brake system again. Then we should be able to step on the gas properly without being held back by the brakes! And, move the locking ring on the needle to get an even richer mixture and hopefully get closer to Lambda 1.00.