De började för flera år sen, då jag skrev på ett skuffgolv på Facebook, och fick kontakt med en svensk som bodde i USA och hade en likadan impala fast en ss.
Vi diskuterade en del om motorer och vad vi skulle göra å hade gjort med våra bilar. Han skickade dessa Bilder på sin bil från usa.
Nått år senare hördes vi igen, då hade han flyttat till Sverige igen å bodde 10 mil från mig. Tänkte ja skulle komma på garagebesök någon gång men de blev aldrig, 2019 i maj var jag på jakt efter ett projekt så jag skrev och frågade hur de gick för han med impalan, och om den möjligtvis var till salu? Vilket den var. Den stod och samlade dam.
Åkte dit och kollade på den men åkte hem med vånda utan bil.... De var mkt mer "jobbig" rost än ja hade föreställt mig, fastän han hade sagt allt som var. Jag skrev att de blir ingen affär.
Skuffgolvet var iskruvat tillfälligt för frakt å ha ett golv hem från usa å Lasta grejer på. Hjulhusen var lite kexiga,
Rutramen fram är kex
Nedre sida dörrar och framskärm är kex
Undre plåten mellan baklucka och ruta var kex,
Bägge bakskärmarna var dåliga och spacklade.
Kunde ändå inte riktigt släppa den dära...
Nästa gång vi hördes av var nu 2020 i september, bilen hade han fortfarande kvar och inget hade hänt på den, jag hade fått bearbeta allt rost jobb i huvudet (som nu mer kändes som en piece of cake) och intalat mig själv att jag definitivt behöver en tredje jänkare bara för att delarna till mitt andra projekt var försenade från usa.
Jag åkte dit med släp och de kändes helt rätt den här gången. Allt må ju låta som en roman men den enda gnista som tändes var i motorn tack å lov.
Bilen lastades och åkte hem.
Första snön hade kommit.
Den fick stå ute och frysa en natt. Var en trevlig vy med en ny jänkare på gården i lite morgonsol dagen efter
Den åkte sen in i garaget och ut igen någon dag senare när de blivit varmare och snön smält. Fick tvätta bort salt slisket som blev efter transporten.