jag kom inte längre än till psykologen (som var de första dom kallade in mej till) efter ha berättat hur jag mådde och hur jag hade det hemma tyckte tanten att jag inte skulle göra lumpen. hon sa att jag skulle ta tag i mitt liv och försöka igen om nårra år. men nu har jag varken tid eller kraft till att göra lumpen. jobb o slit hela dagarna har gjort mig rätt trött. kanske en dag i framtiden man kanske skulle vilja göra lumpen =]
... så det är där jag kommer falla om de skulle vara så.
