Måste bara berätta om ngt märkligt, ingen hund, men ett djur som jag hittade i trädgården för länge sen, vild och mycket skadad, döende, kolsvart och jäkligt stor, jag kunde inte komma nära, jag började med att lägga ut mat, torrfoder och ibland köttstycken, efterhand så växte förtroendet, efter 2 veckor så kunde vi titta på varann utan att djuret stack iväg, han satt kvar och granskade mig med sitt enda öga, halva huvudet var uppsvällt och sargat, jag såg att han haltade, men nu linkar han iväg lugnare när jag visar mig, stannar efter några meter och ser sig om, en blick tillbaka till mig för att se om jag följer efter, efter ytterligare nån vecka så kan jag sitta 2m från djuret, när han äter, jag ser framsteg med hans skador,han verkar friskare, mer vaksam och alert, efter ytterliggare nån dag så tillåter han att jag sitter vid hans sida när han äter, och nu går det snabbt, han tar maten från min hand, och nu är det bara en fråga om att röra vid varandra.
Jag låter honom lukta på min hand varje gång vi närmar varandra, sittande på huk för att göra mig så liten som möjligt, jag vinner förtroende, nu plötsligt kan jag stryka honom på huvudet, som ser för djävligt ut, många veckor med en nu fortfarande stor böld som hänger över ena ögat - omöjligt för honom att se. Vi tittar nöjt och nyfiket på varandra och jag håller mig fortfarande reserverad, snart så stryker han sig mot mig kurrande och nöjd, jag smekar hans kropp och provar att hålla fast honom lätt, han stannar och tittar på mig med smala njutande ögon - nu är vi ett!!!
Jag lockar honom mot vårt hus, sakta men säker så vågar han sig in i vårt hus, hela tiden fokuserad på mig, vårt band, vårt förtroende är orubbligt, det tar inte många dagar förrän han ligger i mitt knä.
Jag lyckades pressa ut varbölderna i hans kropp, tvättade honom och han fick till slut synen åter på det ögat som jag trodde var förlorat.
Vi hade nån högre kommunikation, han "pratar" med mig, han vet när det inte finns mat, han protesterar högljutt, jamsar på ett speciellt sätt när han vill ut, öppnar dörrar, etc...
Jag tog honom i min famn och vägde honom tillsammans med mig, han vägde 12 kg när han var fullt frisk.
Jag såg honom sittande på vår trappa - kungen - ingen vågade kaxa, jag såg faktiskt hundar gnälla vid blotta anblicken, karisman från detta magnifika djur var obeskrivligt, jag har aldrig sett dess like och kommer sannolikt aldrig få se detta igen, Jag döpte honom till "Mojje" jag fick förmånen att dela ditt liv i 1 1/2 år innan du kom hem med punkterad lunga, sprucken mjälte och tung andning - antagligen en bil, jag glömmer aldrig resan till djursjukhuset, där jag tvingades ge tillstånd till sprutan som gav dig evig vila.
En enorm svart vildkatt blev tam, som hette Mojje.
Vila i frid!!!
