God middag mina motorintresserade kamrater!
Klistrar in från andra forum rakt av:
Morsan: "De känns så konstigt att du sitter där, min lilla son, att du styr det här.
Det här är bara sjukt snabbt!"
Farsan i telefon: "Nej jag sitter faktiskt i min sons nya bil, en sån där 2fast2furious-grej
med extra allt (börjar gasa) fan den trycker på lite asså! De här går verkligen fort...för fort"
För att förstå storyn måste man en gång ha sett slutet var det någon som sa (vem?).
Nåväl, vi börjar med nån dag för ca 3-4 år sedan. Jag satt förmodligen och slösurfade
varpå jag kom in på någon bilsida. Visst, jag har alltid kunnat de flesta bilmodeller
men har aldrig varit riktigt bilintresserad men något fick mig att börja hänga på flera
siter på det stora internetet. Det var då jag fick syn på den. Supran. Vet inte vad som
fick mig att fastna så vid den men något var det. Det förstärktes även av dess prestanda,
inredning (ja, den är svårslagen) men även lådan och motor. Maken till överdimensionerade
grejer!
Vill ni skippa skitsnacket kan ni gå till Blocketspaning... eller Toyota Supra
MKIV EU-spec 6vxl direkt.
Nissan 200sx s13, bil nummer 1
Jag köpte min första bil, en Nissan 200sx s13, någon vecka innan jag blev 17. Övningskörde lite
och hade planer på att trimma den OSV OSV men eftersom att jag inte kunde eller hade ork så rann
det ut i sanden. Hade även planer på att göra den en showbil med 58 lcd-skärmar överallt osv...
Hann även beställa hem ett widebody-kit till bilen, som jag var ensam om i Skandinavien för ca 30k
(mycket pengar för en 17-åring) och satt och letade sponsorer för min supershowbil!
Tur som fan att jag växte ifrån det. Efter det pajade något (förmodligen LMM) och sen dess har den
mer eller mindre stått på gården eller i någons garage. Den är f.ö såld till min 17-åriga bror...
Subaru WRX STi -03, bil nummer 2
Efter det så satt man och slösurfade som vanligt på blocket. Hittade en US-spec supra med manuell låda
för en relativt "billig" peng och jag tänkte att jag äntligen kunde köpa min drömbil! Vet faktiskt inte
var det va som gjorde att de rann ut i sanden men något köp blev det aldrig. Jag blev ledsen och kom
in på en Subaru WRX STi -03 istället. Den blev nästan ett tröstköp (visserligen ett bra tröstköp!).
Allting var frid och fröjd då den bilen faktiskt var jävligt kul att ha! Den hade även dyra trimprylar på
något som gjorde mig mindre rädd för att det var någon bondtrimmad grej (no offense). Kvitton och dokumentation
fanns det rikligt av. Den bilen var skitkul! ...i en vecka. 4wd gjorde allt med acceleration odramtiskt
men visst gick den bra! Sålde den efter 1 år och 1 månad med en liten vinst.
Blocketspaning...
Så nu hade jag pengar och drag efter min drömbil! Nästan samma dag som jag sålde bilen kom en supra in på blocket. En supra i precis min stil. Bpuad och med nästintill exakt mina mods som jag skulle lagt på
en ev. supra. Svart eu-spec supra mkiv med 6 växlar och targa med en RMM-läpp och TRD-vinge med facelift baklyktor och positionsljus och svart fräsh inredning. Priset var helt rätt på den bilen men nästan lite för högt för min ekonomi men man ska alltid leva på gränsen! Efter många om och men åkte jag till slut ner för att hämta hem den (fanns ingenting annat i mina tankar).
Toyota Supra MKIV EU-spec 6vxl
Efter ca 25 mil och en enorm rastlöshet började vi närma oss... Närmar oss en Statoil mitt i ingenting,
ni vet en sån där mack där de kommer gamla V8:or blandat med stylade Golf 4:or och småtrimmade S40's med höga dumpventiler. Ser bilen. Vilken känsla! Låg och bred med en jävligt fin svart lack. Hälsar lite på säljaren med vänner (eller hälsar och hälsar, är jävligt hängig så jag säger inte mycket) och min meckmorbror börjar fråga ut och titta lite närmre på bilen. Motorhuven lyfts upp och jag möts av mycket puts och blänkande. Inte mig emot... Gammal bild finns längre ner (kan tas bort om Björn eller fotografen vill). Ser fräsht ut och vi går runt bilen ett par varv. Efter lite prat så får jag hänga med en runda.
Vi slökör lite och till slut börjar båda turbosarna få ladda ca ~1.2-1.4. Jag ska inte säga att jag inte blev
imponerad men jag blev lite förvånad för jag kände inte den där riktiga "satan va fort de går!" utan de flöt på bra, så bra att man inte ens märkte hur fort det faktiskt gick men på mätaren sprang det iväg rejält... 200 km/h nådde man fort. Köpet gjordes och gick igenom så jag tankade i ca 60L 98-oktanig bensin och började smått rulla därifrån. Kopplingen var jag riktigt rädd för, hur den skulle vara osv men den kändes som en vanlig, om än nästan för mjuk, koppling. Fick reda på såhär i efterhand att det är en TRD Twindisc koppling och det gjorde ju att man blev lite lättad. Nu slapp man i alla fall problem med det. :-)
Bilen i utförligare information: http://www.garaget.org/?car=99146
Vägen hem...
På vägen hem var man ju bara tvungen att kolla hur den gick. Visst, jag har respekt för bilen, men när den är så pass lättkörd är det svårt att inte låta bli, dessutom när det är folktomma 2-filiga 110-vägar med perfekt väder och viltstängsel på snudd till hela vägen hem. 100-200 avverkades på ca 9,8 sek med mobil och "fast fart", alltså ingen flygande start. Den trycker på som fan i de intervallerna! Efter en del "full gas" repor så höll man relativt laglig fart hem. När vi var ca 5 mil hemifrån ville jag även testa toppfarten då jag förmodligen inte komma ha så bra förutsättningar på vägen som det var vid just detta tillfället speciellt ofta. Den tryckte och tryckte och stickan kom till ca 265-270 tills toppfartsspärren kom i (hur ta bort?).
Drömmen är uppfylld!
Efter att ha kommit hem vid ca 23:30 så var man givetvis matt. Dels pga febern och dels pga bilfärd i 6-7 timmar totalt och sov direkt... Vaknade imorse och har knappt gjort något annat än att varit ute och gasat med min nya bil! Känslan när man känner att baken vrider sig av vridmomentet och fuelcuten åker i och turbosarna sprutar in luft är oslagbar. Kan knappt tänka mig hur det är att ratta ett singleturbo-monster med ca ~600-700 hästar när inte ens BPU får ner fästet på varken ettan eller tvåan och knappt trean. Hur som helst är det jävligt kul. När man sedan får fäste och de bara trycker på är även den oslagbar... Det går fort, även fast man inte märker det. Har även tankat upp den igen idag, den slukat fort när man har roligt.
Reaktioner från de som gjort denna dröm möjligt:
Farsan i telefon: "Nej jag sitter faktiskt i min sons nya bil, en sån där 2fast2furious-grej
med extra allt (börjar gasa) fan den trycker på lite asså! De här går verkligen fort...för fort. Va
de där 200!?" - Farsan som har kört/allt i princip allt. Jämförelse mot hans nuvarande
SL 65 kommer komma (hoppas jag!).
Morsan: "De känns så konstigt att du sitter där, min lilla son, att du styr det här.
Det här är bara sjukt snabbt! Nej du ska inte ha en sån här bil, jag kommer aldrig
kunna sova!" - Typiskt mammor men självklart förstår jag henne.
För moraltanten
Visserligen är jag bara 19 år och att ha en bil med ca 400-450hk är inte bra egentligen.
Men jag ser mig själv som en väldigt ansvarsfull man med mycket respekt för varje hästkraft.
Jag är en kille som faktiskt lärde mig bromsa innan jag gasade redan vid 3 års ålder på fyrhjulingen
osv... Jag kan rabbla upp massor med ovesäntliga historier i mitt liv men jag känner mig redo
för den här bilen. Jag dumgasar inte och kör med huvudet. Jag är inte direkt typen som stylar
och gasar bara för att grupptrycke blir för stort. Bla bla bla...
Djupa eftertankar
Så då har man uppnått ett liv i livet. Jag har förmodligen inte förstått det själv än, att jag
när som helst kan sätta mig i min drömbil och åka iväg... Det är en minst sagt konstig känsla.
Att jag för mina (och lite bankens ) pengar har kunnat gjort det här möjligt. Så vad gör man nu?
Lever man på moln en stund och tycker allt är underbart eller sätter man upp nya (bil)mål? Hade
tänkt att leva i nuet men sedan börja jobba för nästan dröm... Undra vad det blir!
/ En överlycklig Micha
En bild på drömmen och under huven:
Klistrar in från andra forum rakt av:
Morsan: "De känns så konstigt att du sitter där, min lilla son, att du styr det här.
Det här är bara sjukt snabbt!"
Farsan i telefon: "Nej jag sitter faktiskt i min sons nya bil, en sån där 2fast2furious-grej
med extra allt (börjar gasa) fan den trycker på lite asså! De här går verkligen fort...för fort"
För att förstå storyn måste man en gång ha sett slutet var det någon som sa (vem?).
Nåväl, vi börjar med nån dag för ca 3-4 år sedan. Jag satt förmodligen och slösurfade
varpå jag kom in på någon bilsida. Visst, jag har alltid kunnat de flesta bilmodeller
men har aldrig varit riktigt bilintresserad men något fick mig att börja hänga på flera
siter på det stora internetet. Det var då jag fick syn på den. Supran. Vet inte vad som
fick mig att fastna så vid den men något var det. Det förstärktes även av dess prestanda,
inredning (ja, den är svårslagen) men även lådan och motor. Maken till överdimensionerade
grejer!
Vill ni skippa skitsnacket kan ni gå till Blocketspaning... eller Toyota Supra
MKIV EU-spec 6vxl direkt.
Nissan 200sx s13, bil nummer 1
Jag köpte min första bil, en Nissan 200sx s13, någon vecka innan jag blev 17. Övningskörde lite
och hade planer på att trimma den OSV OSV men eftersom att jag inte kunde eller hade ork så rann
det ut i sanden. Hade även planer på att göra den en showbil med 58 lcd-skärmar överallt osv...
Hann även beställa hem ett widebody-kit till bilen, som jag var ensam om i Skandinavien för ca 30k
(mycket pengar för en 17-åring) och satt och letade sponsorer för min supershowbil!
Tur som fan att jag växte ifrån det. Efter det pajade något (förmodligen LMM) och sen dess har den
mer eller mindre stått på gården eller i någons garage. Den är f.ö såld till min 17-åriga bror...
Subaru WRX STi -03, bil nummer 2
Efter det så satt man och slösurfade som vanligt på blocket. Hittade en US-spec supra med manuell låda
för en relativt "billig" peng och jag tänkte att jag äntligen kunde köpa min drömbil! Vet faktiskt inte
var det va som gjorde att de rann ut i sanden men något köp blev det aldrig. Jag blev ledsen och kom
in på en Subaru WRX STi -03 istället. Den blev nästan ett tröstköp (visserligen ett bra tröstköp!).
Allting var frid och fröjd då den bilen faktiskt var jävligt kul att ha! Den hade även dyra trimprylar på
något som gjorde mig mindre rädd för att det var någon bondtrimmad grej (no offense). Kvitton och dokumentation
fanns det rikligt av. Den bilen var skitkul! ...i en vecka. 4wd gjorde allt med acceleration odramtiskt
men visst gick den bra! Sålde den efter 1 år och 1 månad med en liten vinst.
Blocketspaning...
Så nu hade jag pengar och drag efter min drömbil! Nästan samma dag som jag sålde bilen kom en supra in på blocket. En supra i precis min stil. Bpuad och med nästintill exakt mina mods som jag skulle lagt på
en ev. supra. Svart eu-spec supra mkiv med 6 växlar och targa med en RMM-läpp och TRD-vinge med facelift baklyktor och positionsljus och svart fräsh inredning. Priset var helt rätt på den bilen men nästan lite för högt för min ekonomi men man ska alltid leva på gränsen! Efter många om och men åkte jag till slut ner för att hämta hem den (fanns ingenting annat i mina tankar).
Toyota Supra MKIV EU-spec 6vxl
Efter ca 25 mil och en enorm rastlöshet började vi närma oss... Närmar oss en Statoil mitt i ingenting,
ni vet en sån där mack där de kommer gamla V8:or blandat med stylade Golf 4:or och småtrimmade S40's med höga dumpventiler. Ser bilen. Vilken känsla! Låg och bred med en jävligt fin svart lack. Hälsar lite på säljaren med vänner (eller hälsar och hälsar, är jävligt hängig så jag säger inte mycket) och min meckmorbror börjar fråga ut och titta lite närmre på bilen. Motorhuven lyfts upp och jag möts av mycket puts och blänkande. Inte mig emot... Gammal bild finns längre ner (kan tas bort om Björn eller fotografen vill). Ser fräsht ut och vi går runt bilen ett par varv. Efter lite prat så får jag hänga med en runda.
Vi slökör lite och till slut börjar båda turbosarna få ladda ca ~1.2-1.4. Jag ska inte säga att jag inte blev
imponerad men jag blev lite förvånad för jag kände inte den där riktiga "satan va fort de går!" utan de flöt på bra, så bra att man inte ens märkte hur fort det faktiskt gick men på mätaren sprang det iväg rejält... 200 km/h nådde man fort. Köpet gjordes och gick igenom så jag tankade i ca 60L 98-oktanig bensin och började smått rulla därifrån. Kopplingen var jag riktigt rädd för, hur den skulle vara osv men den kändes som en vanlig, om än nästan för mjuk, koppling. Fick reda på såhär i efterhand att det är en TRD Twindisc koppling och det gjorde ju att man blev lite lättad. Nu slapp man i alla fall problem med det. :-)
Bilen i utförligare information: http://www.garaget.org/?car=99146
Vägen hem...
På vägen hem var man ju bara tvungen att kolla hur den gick. Visst, jag har respekt för bilen, men när den är så pass lättkörd är det svårt att inte låta bli, dessutom när det är folktomma 2-filiga 110-vägar med perfekt väder och viltstängsel på snudd till hela vägen hem. 100-200 avverkades på ca 9,8 sek med mobil och "fast fart", alltså ingen flygande start. Den trycker på som fan i de intervallerna! Efter en del "full gas" repor så höll man relativt laglig fart hem. När vi var ca 5 mil hemifrån ville jag även testa toppfarten då jag förmodligen inte komma ha så bra förutsättningar på vägen som det var vid just detta tillfället speciellt ofta. Den tryckte och tryckte och stickan kom till ca 265-270 tills toppfartsspärren kom i (hur ta bort?).
Drömmen är uppfylld!
Efter att ha kommit hem vid ca 23:30 så var man givetvis matt. Dels pga febern och dels pga bilfärd i 6-7 timmar totalt och sov direkt... Vaknade imorse och har knappt gjort något annat än att varit ute och gasat med min nya bil! Känslan när man känner att baken vrider sig av vridmomentet och fuelcuten åker i och turbosarna sprutar in luft är oslagbar. Kan knappt tänka mig hur det är att ratta ett singleturbo-monster med ca ~600-700 hästar när inte ens BPU får ner fästet på varken ettan eller tvåan och knappt trean. Hur som helst är det jävligt kul. När man sedan får fäste och de bara trycker på är även den oslagbar... Det går fort, även fast man inte märker det. Har även tankat upp den igen idag, den slukat fort när man har roligt.
Reaktioner från de som gjort denna dröm möjligt:
Farsan i telefon: "Nej jag sitter faktiskt i min sons nya bil, en sån där 2fast2furious-grej
med extra allt (börjar gasa) fan den trycker på lite asså! De här går verkligen fort...för fort. Va
de där 200!?" - Farsan som har kört/allt i princip allt. Jämförelse mot hans nuvarande
SL 65 kommer komma (hoppas jag!).
Morsan: "De känns så konstigt att du sitter där, min lilla son, att du styr det här.
Det här är bara sjukt snabbt! Nej du ska inte ha en sån här bil, jag kommer aldrig
kunna sova!" - Typiskt mammor men självklart förstår jag henne.
För moraltanten
Visserligen är jag bara 19 år och att ha en bil med ca 400-450hk är inte bra egentligen.
Men jag ser mig själv som en väldigt ansvarsfull man med mycket respekt för varje hästkraft.
Jag är en kille som faktiskt lärde mig bromsa innan jag gasade redan vid 3 års ålder på fyrhjulingen
osv... Jag kan rabbla upp massor med ovesäntliga historier i mitt liv men jag känner mig redo
för den här bilen. Jag dumgasar inte och kör med huvudet. Jag är inte direkt typen som stylar
och gasar bara för att grupptrycke blir för stort. Bla bla bla...
Djupa eftertankar
Så då har man uppnått ett liv i livet. Jag har förmodligen inte förstått det själv än, att jag
när som helst kan sätta mig i min drömbil och åka iväg... Det är en minst sagt konstig känsla.
Att jag för mina (och lite bankens ) pengar har kunnat gjort det här möjligt. Så vad gör man nu?
Lever man på moln en stund och tycker allt är underbart eller sätter man upp nya (bil)mål? Hade
tänkt att leva i nuet men sedan börja jobba för nästan dröm... Undra vad det blir!
/ En överlycklig Micha
En bild på drömmen och under huven:
Senast redigerat av M1cha (24 augusti 2008)
0
0
0
0