Igår lämnade jag över bilen och bilnycklarna i andra händer.. Nämligen lackerarens.. Så nu är man utan bil i 2-3 veckor. Känns jäkligt märkligt att inte ha KIR'en att pilla på i fickan..
Att inte gå ut till garaget på morgonen och vrida om samma KIR i tändningslåset och höra en motor vakna efter nattsömnen.
Att inte i sakta mak glida ut i bilköerna på E6:an och räkna bilister som fortfarande inte fattat att MAN INTE SMSAR OCH KÖR SAMTIDIGT.
Att inte kunna höja volymen på stereon och skamlöst sjunga med i den där grymma Sabaton-låten, helt allena och för sig själv i sin egen lilla femsitsiga värld.
Att inte backa in bilen på parkeringsrutan vid jobbet och sitta kvar en stund bara för att lyssna färdigt på den där Sabaton-låten innan man åter igen pillar på KIR'en för att låsa och larma..

Istället pillade man på mobilen och fixade en SMS-biljett..

Istället klev man på en buss.. satte sig på ett stenhårt säte strax intill en person jag aldrig sett förr, och troligen aldrig kommer att se igen.. Och efter en kort stund behöva resa på sig för att denne namnlösa person behövde kliva av, men lämnade inte ens ett tack eller en tacksam blick fastän jag så blixtsnabbt reste mig och beredde denne en passage från sitt stenhårda säte.

Istället fick man sitta under åtskilliga minuter på ytterligare ett annat stenhårt säte i en spårvagn, och lyssna på en telefonkonversation mellan en person som i Efterlyst fått signalementet "sydeuropeiskt ursprung", och någon annan människa någonstans på jorden, på ett språk som i det närmaste lät som klingon. Och att sitta under dessa åtskilliga minuter och nästan ofrivilligt undra över vad de pratade om..

Istället fick man gå de sista metrarna till jobbet från en helt annan plats än parkeringen.. Men ändå kunna se parkeringen och den tomma platsen där man hade ställt sig.. och suttit kvar en stund bara för att kunna lyssna klart på den där Sabaton-låten.. man skulle ha spelat på repeat hela vägen till jobbet... och högt sjungit med i..

JAG SAKNAR BILEN!!!