Jaha.. måndag igen...
Regn - men vem kunde väntat sig annat...

Helgen som passerat var en av de mindre festliga, som jag gärna avstått ifrån.
Hade begravningen för johanna i fredags.
Fy fan va jobbigt... Men ändå skönt på något sätt. Den här "mellantiden" har varit jobbig. Kännslor som ett hav i full storm.
Tämligen naturligt antar jag. Skönt att jag ändå är en av dom ska faktiskt kan visa känslor. Men det tog sin lilla tid att lära sig det... Alltså är det sant: man blir visare med åren.
Jag och en vän bar johannas kista längst fram.
Jag antar att det var det absolut sista jag kunde göra. Skulle inte vilja att någon okänd gjorde det.
-=Vila i frid=-

Lördagen och söndagen tog upp tiden för flytt av johans garage där jag ska få husera i tre månader. Bara hoppas att jag får igång bilen på den tiden.
Jag borde få det, om bara livet rullar som det ska nån gång, utan oplanerade händelser som sätter stopp för allt normalt.
Men Murphy är ju konstant inneboende så ...

På vägen hem igår ringde jag hem för att kolla om det fanns nån mat.
"Jodå, inga probs med det men...jo bilen...."
"vad ?? fan"
"Den slutade att gå, var tvungen att vänsterbromsa och ge den gas för att den inte skulle dö. Nu startar den inte alls"

Ja.. murphy min vän...Alltid när det inte passar sig.
Kom hem å slängde i mig mat och ner till volvon för att kolla läget.
Förmodligen kolen i generatorn som inte vill va med längre. Bilen gick igång, så förmodar att batteriet är ok.
Gissa vad jag gör ikväll *ironi*

På jobbet är allt sig nästan likt. En chef som insett (igen) att det faktiskt finns alkoholproblem. Undrar om det faktiskt är en djupare insikt, eller om det slutar som vanligt.
En av de sista säljarna har hittat nytt jobb och ska bara avsluta sina affärer.
Det slutar väl med att jag sitter här, trogen som en jävla arbetsmyra för det finns ju fortfarande arbete kvar att göra...


Nåja - allmänt less känns det som.
Hoppas att allt börjar rulla ordentligt snart. Näsan ovanför vattenytan lite grann i alla fall.

Kram
//John