Efter att ha varit i ett förhållande i 4,5 år med mycket upp och nedgångar (som i många andra förhållanden) har detta just tagit sitt slut.

Dels så har jag mig själv att skylla pg.a alltför dåliga uppmuntranden med tre små lätta ord som "Jag Älskar Dig" och annat som mitt ex har saknat.

Vid varje nedgång så känner man hur mycket personen betydde för mig och det går inte beskriva känslorna som har funnits. Man bryter ihop, allt annat bara försvinner, världen går under och man ser sig själv ligga på botten fastkedjad och får ingen luft.

Mitt ex fanns för mig när jag hade det som mest jobbigt att komma över vårat förhållande, vi har haft kontakt i hopp om att aldrig mista vänskapen till varandra men både visste att allt skulle ebbas ut när vi hamnade i nytt förhållande.

För ca 2 veckor sedan kändes allt på topp igen. Hon gav mig så otroligt mycket och allt kändes bra igen men det gick ner till slut.

Känslorna finns kvar, Jag älskar henne fortfarande men idag har jag haft en känsla om att hon träffar och håller kontakten med en annan.

Efter att ha pratat med henne och fått min dagliga dos av hennes röst så berättar jag om vad jag känner och min känsla om att hon träffar en annan. Hon tycker det är konstigt att jag känner så.

Jag frågar henne rätt ut om hon har träffat en annan och svaret jag får är att "Det vill jag inte svara på". Det tog jag som ett ja... Att hon har träffat en annan.

Efter ett tag av prat så får jag ur henne att så är fallet.

En kniv i bröstet och en stor kniv i ryggen var vad jag kände. Sånt stort svek från hennes sida, jag trodde at vi skulle kunna vara vänner och att inget eller ingen skulle kunna hindra oss tills den dagen allt med våra känslor hade lugnat ner sig mellan oss.

Hon har varit hemma hos denna killen idag, haft kontakten "ett par dagar", hade med sig sin dotter. Allt har rasat igen, Har sagt att vi inte kommer ha vänskapen kvar mellan oss.. Det fungerar inte. Finns inget att prata om, Hon träffar den killen och jag står utanför. Så får det bli.

Den dagen jag träffar en hoppas jag att det kommer kännas lika illa hos henne som det gjorde för mig nyss. 4.5 år är helt borta. Dom är inte åt helvete för hon kommer alltid finnas i mitt hjärta men att ta in en kille i sitt liv innan detta mellan mig och henne har fått sin dämpande effekt förstår jag inte.

Jag behöver henne fortfarande, hon säger att hon behöver mig men nu ska den andra killen få ta allt, finns inget mer jag kan göra, tänker inte ställa upp på någonting mer.

Känner mig utnyttjad efter ikväll.

Jag älskar henne fortfarande men det är dags att gå vidare, söker ingen eller ingenting.

Kommer ha svårt att binda mig igen, Har ju märkt idag att andra inte har det.



Denna killen är viktigare redan efter en enda träff än vad 4,5 års förhållande är med mig. Då känns det som att hon inte behöver ha kvar mig i sitt liv när det gäller tips och stöd åt henne. Det får den nya ställa upp på.



Känner mig så djupt sviken just nu och förbannad, Vill slå någon men det skulle inte hjälpa, Vill dra härifrån, långt bort för att se om någon kommer sakna mig. Mest av allt vill jag nog se mitt ex och hennes "nya" bekantskap, vill se henne i ögonen och se om det är "lycka" hon har.



4,5 år har runnit ut i sanden, hoppas bara stormen tar högen och blåser den långt bort så man kan gå vidare.



Rosa. Vill inte glömma dig, Men nu är allt slut. Hoppas vi inte ses igen, Det skulle bara smärta förmycket. Trodde dom sista minnena av dig skulle vara underbara. Sista veckorna har varit otroliga men idag lät du allt fösvinna. Kommer alltid ha minnena kvar av dig men vårat sista samtal satte sig värre än vad du någonsin kunnat föreställa dig.



4,5 år. *Gone*



//Ena