Saturday night and I like the way you move.

Kanske har mitt överdrivna bloggande idag gjort sitt, eller kanske klyschiga filmer med monoton glad-pop. Men just nu känns detta som en bra dag, en glad dag. Trots att jag snörvlar och gnäller över min ömma hals, kan jag inte motstå ingivelsen att ta några danssteg till musiken. Lycka är aldrig så simpel som i dans. Det är en sanning.

Jag har sagt det många gånger förut, men jag borde verkligen börja dansa. Det skulle göra mig gott, på alla sätt och vis. Lära mig lite, så man kan göra annat än att stå och fåna sig framför spegeln.

--

På fredag har jag och baby varit ihop i 11 månader, jag förstår fortfarande inte vart tiden tagit vägen. Jag svär att det var igår hans ex skällde ut mig över msn. Tihi. Minns första kyssen, första jag älskar dig, första gången vi sågs(eller ska jag säga första gången jag såg dig?). Jag är säker nu på att det inte finns någon annan som jag vill vara med. Ingen har älskat mig så som du älskar mig förut och jag har aldrig älskat någon så som jag älskar dig förut. Du är mitt allt, mitt liv, min puls. Och jag älskar dig mer än chokladglass på sommaren.


Baby, over and out.