"Lyssna och lär, missa inte chansen. Nu är vi här med caramelldansen."

Jag ska starta ett beroende, bara för att jävlas med alla som inte klarar att lyssna på den en hel dag i sträck. Och jag vet att Fredrik kommer att hata mig för det men jag får väl muta honom med kakor och kärlek.

Snart ett år och det är som att dagarna bara försvinner, jag kan inte tro att ett helt år har gått. Vill inte tro att ett helt år har gått, sen när gick åren så fort??

----


Ibland är allt bara så tokigt och jag förstår inte. Förstår ingenting. Vill bara krypa ihop i ett hörn och andas, det är så lätt att glömma att andas. Jag faller igen, höst igen och jag vet inte hur jag ska klara det en gång till. Det är som att hela livet spelas upp i mitt huvud igen, iaf skiten, iaf det jag försökt förtränga. Det är tillbaka, lurar mig att det inte är över än. Som att varje tår fortfarande bränner på min kind, som att varje sår i hjärtat gått upp igen och vägrar att läka. Jag hatar när det är såhär.

Ge mig styrka och vilja att klara mig igenom det. Jag vet inte hur men ge mig det. Ge mig för hög musik, papper och penna. Ge mig långa samtal om ingenting och längre samtal om allt. Ge mig lyckan tillbaka. Bara tills det blir sommar igen, sommar är så mycket enklare.


Lillan, give me a hand and lend me your shoulder.