I morse när jag slog upp spjällen,sträckte på mej och klev ur sängen-väckt av min sambo som just ramlat in i sovrummet efter avslutat arbetspass,kom det en känsla av vanmakt över mej. Jag stannade upp och funderade på vad jag hade glömt,missat,gjort eller borde ha gjort. Då jag inte kom någonvart med detta gick jag ner till den 6-årige sonen som satt vid TV'n och massakrerade mina varvtider i GranTurismo 4. *mummel...får ta och sätta mej vid tillfälle för revanch där*
Tog fram en kopp och grabbade perkulatorn för en ny laddning svartlut...*-va fan? kannan e ju varm? ...sen i går,ja... * Ställde ner kannan och letade efter cigaretterna istället,nu började nerverna få lite väl långt utstick! *Där ligger ju paketet, tre kvar... men var är tändaren?* Letade som en besatt i skinnvästen,på bänken och i byxorna-men övergick snart till att gräva i sambons väska istället. Bristen på elddon var nu rubrikstoff och näsan riktades mot källartrappen och pannrummet istället. Där fick jag äntligen fyr på cigaretten. Nöjd efter morgonblåset gick jag så upp för att diska ur perkulatorn,men möts av en uppfodrande son som propsar på att jag i min faderliga plikt MÅSTE pumpa däcken på cykeln,då lusten att trampa runt på gården är akut! Suckande går jag till garaget,vänder vid porten för att hämta nycklar till låset,tar nycklarna från köksbänken,och grabbar tag i sonens cykel för transport till kompressorn. När väl så trycket verkar okej,och min depåtjänst nu är avklarad återgår jag till att försöka nå fram till diskbänken ,men hindras åter igen på vägen-denna gång av sambons morbror som vill att vi tar Donna en stund,så att han kan fara på ett besök. Donna är en treårig vit schäfer med stor leklust och massor av energi-vilket hon nu uppvisar genom att nafsa mej i benen för lite bus,samtidigt som hon jagar sonen över tomten,samtidigt som hon apporterar bollar som sonen kastar... Uppgivet ser jag morbror leende kasta sej in i bilen och fara iväg utan att vänta på ett svar,då han vet att jag är medveten om den enda svagheten denna förvuxna valp till charmtroll har. Hon kan inte lämnas utan tillsyn utan att orsaka en förödelse likt en tornado. Hon kan strimla en bilinredning på under fem minuter,likt en flistugg äta sej genom vilka plastdetaljer som helst! Jag stod där en stund och funderade på vilka hinder jag nu ställts inför-men lugnade mej själv och konstaterade att denna söndag lugnt kunde ägnas åt att göra...ingenting. Så gick jag in och diskade ur perkulatorn.
Efter ett par timmar tog så cigaretterna slut,sonen ville iväg till någon kompis för att leka och min rastlöshet började bli svår att hantera. Inte blev det bättre när alla kompisar var iväg eller upptagna,jag var i behov av några verktyg för att kunna göra något alls och hunden var lika energisk som när hon kom. Vad göra nu? Jag föreslog att vi kunde spela TV-spel,men röstades ner med argumentet att det var totalförbud på spel i solsken mellan frukost och eftermiddagar *va? har jag sagt det?* Nu började det bli hårt att leva! Jag skulle inte kunna gå in i någon affär för verktygsinköp,kioskbesöket var gränsfall om sonen satt i bilen de där två minuter som jag lämnade bilen,och jag var nu röksugen.
Tyvärr var inte sonen på humör för samarbete,då det måste vara mitt fel att han inte hade någon att leka med! Desperat lockade jag med glass-men han sade bara att mamma hade köpt favvosorten och stoppat i frysen. Nu började tålamodet tryta,och det såg han med ett allt större leende...
Trettio minuter senare hade jag nu cigaretter i fickan och ett stort hål i plånboken! Sonen hade enkelt uttalat ett löfte om totalt samarbete om han fick gå in i kiosken först,och jag sedan bara köpt det han lagt upp på disken-utan tjafs! Jag gjorde som han sade...väntade i bilen,och gick sedan in till en låda lego som han spanat in en tid. Köpte lego och tre paket cigaretter och gick ut till bilen för hemfärd. Sen såg jag inte sonen förrän två timmar senare,stolt uppvisande en helikopter som han byggt av lego,fick bassning av den nu vakna sambon för att jag skämmer bort sonen,vinkade av hundrackarn,och grillade.

När jag sitter här och skriver,och väntar på att Bolibompa ska ta slut-kan jag inte låta bli att känna viss stolthet över min son (det gjorde jag inte när jag betalade i kiosken kan jag lova) som visade visst affärssinne,och som visste att dra tumskruvarna på farsan när det nu fanns möjlighet!
Ska nu ner och mana till noggrann tandborstning,och läsa en saga. Sen-när han sover,ska jag ta en cigg,dricka en kopp kaffe och efteråt ta tillbaka mina varvtider på TV-spelet...