Vaknade i morse och öppnade ögonen,men slog igen dom lika fort! Mitt sinne sa mej att jag låg på mage,men det gjorde jag inte-utan på rygg... Konstigt? Försökte sätta mej upp lite försiktigt,och lyckades efter en stund att hitta lodrätt läge på mej själv. Vad har HÄNT? Jag drack ju inget igår? VARFÖR är jag full då'rå? Det tog mej säkert tre gånger så lång tid att passera byrån,och ta mej ner till lådhöjd för att hämta kläder. Varje försök var farligt nära en djupdykning! Sedan tog jag mej ner till köket på bottenvåningen,krampaktigt hållandes i ledstången-strykandes med sugpassning i tapeten. Min sambo och vår son tittade på mej vaksamt under tystnad...
Efter en kort förklaring av mina symptom sa gumman att jag var troligtvis förkyld... VA? E du skruvad undrade jag skeptiskt. Hon tog så mitt huvud i ett stadigt grepp,och sa åt mej at slappna av och blunda. Sen frågade hon om jag mådde illa åt något håll,och lutade sen skallen min bakåt,åt sidorna och till sist framåt-och då fick jag springa och spy! Bakåt var inga problem,sidorna gick ju an,men framåt var det värsta jag upplevt! Hon sa åter att jag var förkyld,och att den satt sej på ett öra. Skumt...men balansen sitter ju där,så...
Senare på dagen hade en granne,och markägaren till skogen runt om vår tomt hunnit se skeptiskt på mej,få en förklaring på vad som hänt-och gjort sej lustiga över det. Hoppas det släpper snart-magen är i konstant uppror,och jag vill gärna behålla maten.