Fan, vad många bilar jag måste köpa!
Har alltid sagt att jag inte är intresserad av att åka fort och brett så jag har inget behov av en bil med massa hk.
Nu har Dennis satt min världsbild ur spel. Fick äntligen åka med i hans Sierra Cosworth igår. Känslan när jag tryckte ner mitt breda arsle i sportstolen (som saknade skumgummi i sitsen så det var som att sitta på en träbänk) var ungefär samma som när man klämmer ner sig i berg och dalbanan på Grönan. Skräckblandad förtjusning med hög förväntan.
Och kan säga att åka berg och dalbana är som en promenad i parken jämfört med att åka Dennis cossie! Shit pommes frittes vad den gick!
Den är inte bänkad med strax över 500 häst räknas han med att den ligger på, laddar 2,5 bar. Spinner ända upp på trean. :) Vi åkte ut till en lite avsides raksträcka och gav fullt, jag satt som ett barn på julafton med ett leende som gick från öra till öra. Kunde inte riktigt prata efteråt utan var tvungen att sitta med mitt fånleende och smälta först.
Sen blev det några rundor på stan och ett besök på en lastbilsparkering uppe i industriområdet. Där vi bara tittade på lastbilar och asfalt och åkte därifrån igen.... Eller? ;)

Fy faaan vad den går. Fast jag trodde hela tiden att bakaxeln skulle smälla loss eller något. Och efteråt fick jag höra att Dennis trodde samma sak. :P
"Det här är ju första sommaren jag kunnat köra så här mycket med den."
"Vadårå?"
"Nej den har ju alltid gått sönder när man gasat på."

Ja ja, living on the edge or not living at all, eller hur? ;)

Bilen finns hos Mistander på garaget.