Jag HATAR gräsklippare! ...Nä inte så mycket för att det är lagt på mej att använda den,utan för att den troligen är den mest idiotiska konstruktion man kan hitta på!
Idag när jag tittade ut över ägorna låg dimman tung runt huset,och vid en närmare titt kunde jag konstatera att gräset skulle bli omöjligt att hantera utan kompressormatning eller lustgas. Frampå förmiddagen verkade vädret mer och mer lovande för en stilla vals i trädgården,med en väl avkyld 2,8% någonstans runt halvtid.Så vid elvasnåret tankades den upp,och efter viss övertalning drogs den så igång. Efter några minuter började den gå aningen ojämt,och vandrandet mellan tomgång och arbetsvarv med tillhörande "surmoln" vid varje återhämtnig började gå mej på nerverna. Mest för att jag till slut inte längre hängde med i svängningarna utan fortsatte med full fart i "svackorna" med stopp som följd... Efter tjugofem minuter gav jag upp,svepte "belöningen" i vredesmod,sparkade på liket och lommade in.
Klockan tickade så på och frampå eftermiddagen beslöt jag så att ta en felsökning och service...-i tjugosju graders värme och strålande sol! Det blev svettigt och svavelosande men till slut var filter och stift i nyskick. Förgasaren vågade jag inte röra då det sitter ett membran mellan den och tanken,som jag gissar kommer att gå sönder om jag ger det tillfälle.
Frampå kvällen drog jag så igång den,och den gick någorlunda-i fem minuter ungefär. Sen fick den där mojängen vid kylfläkten som ser till att varvtalet håller sej jämnt och fint totalspelet! Nu var jag trött på förgasarmembran, varvtalsregulatorer och långt,saftigt gräs! Tre minuter senare hade jag slitit bort fjädrar och skit och spärrat gasspjället på fullt med en ståltråd. Djävlar vad det går nu! Motorljudet fick två grannar att titta skeptiskt åt mitt håll och skaka på huvudet. Det GÅR verkligen att varva en Briggs&Stratton. Det enda som retar mej är att jag skulle ha gjort det direkt i förmiddags...