Dags att berätta om en INTE så jävla lyckad kväll med raggarna.

Igår ville jag verkligen inte vara nykter, kände för att dricka som fan, men eftersom jag lovat att köra oldsmobilen till Marie Memorial i Dala-Järna idag, dvs lördag, och vi skulle åka kl 10 på morgonen gick ju inte det utan jag var så illa tvungen att vara nykter. Och skulle jag vara nykter kunde jag ju lika bra köra också, tänkte jag. Oldsmobilen fick stanna hemma igår och istället packade vi in oss fyra pers i Jimmys PV. Ja, redan fyra pers i en liten PV är trångt, men som om inte det vore nog stod det även en jävla dator i baksätet som Matte och Mattias fick trängas med.
Vid 18-tiden skulle vi bara hem till Jimmys föräldrar och bjuda på en whiskey, vilket slutade med att vi satt där i en timme och tittade på Volbeat och Guns n roses (vet inte vart ' ska sitta!) dvd:er och drack Captain Morgan med cola. Ja alla förutom jag då, som satt bredvid och var nykter och kände mig uttråkad.
Brukar alltid ha kul nykter också men igår kände jag mig verkligen uttråkad! Efter nån timme lessnade jag ur och tog PVn och åkte hem till mig, lämnade av Akilah och bytte om samt tankade och hämtade upp Matte och åkte tillbaka till Jimmys föräldrar. Vi skulle då "bara" hämta upp de andra två men det blev ju förstås inte så, nej...
Istället fick jag köra tillbaka ner på stan med Jimmy och hans lillebror som skulle av på varsina ställen, sedan tillbaka upp igen och vänta ytterligare ett tag på Mattias och Matte. När de äntligen satt i bieln skulle vi bara åka och hämta Jimmy, men precis när vi var framme kom Matte på att han skulle ta ut pengar så det var bara att vända och åka ner på stan igen. Sen hämta Jimmy och sen hem till Jimmy för att hämta dunkarna och sen mot Sollerön.
Jo vi skulle alltså på rocknroll-kväll på Solleröparken med Eddie Meduzas gitarrist och grejer. Men innan dess stannade jag till vid stallet för att slänga in mina hästar, eftersom det spöregnade. Fyllskallarna fick stränga order om att inte ens kliva ur bilen på stallplanen, jag har väldigt klara principer om djur och alkohol. Inga berusade personer hanterar vare sig mina hästar eller hunden!

Hur som, kom fram till parken slutligen och hängde lite på parkeringen som alla andra innan vi gick in.
Folktomt var väl en underdrift... Mattias var den enda som befann sig på dansgolvet, sen satt det några spridda grupper med pensionärer och fyllgubbar här och där.

Så det blev inte så mycket rocknroll utan snarare parkeringshäng. Där stod det i alla fall rätt mycket folk man kände...
Jimmy ringde och bad mig komma och starta PVn så att de kunde lyssna på musik utan att dra ur batteriet. Jag hade satt bilnyckeln på min egen nyckelknippa för att bilnyckeln va så sjukt liten, så jag startade bilen och lämnade den igång med Jimmy i baksätet.
Efter en stund gick jag tillbaka och då var bilen avstängd och nycklarna borta.

Panik.

Min enda hemmanyckel (de extra ligger hemma i hallen...) och dessutom min enda bilnyckel... Och inte är det bara att försöka få fulla människor att förstå vad som händer, så det tog ju en evighet att få någon till att hjälpa mig leta. Till slut så hajade i alla fall Jimmy läget och gick då in för letandet rätt rejält, drog ut hela baksoffan ur PVn och hittade allt möjligt intressant där under. Allt utom nycklarna.
Jag börjadefundera över hur tusan jag skulle ta mig in i llägenheten hemma, där Akilah ju var inlåst, och hur tusan jag skulle göra för att komma in i min bil var ju ett ännu större bekymmer...

Det faktum att vi inte hade någon bil att åka hem med var inte riktigt så oroande just då. Det kom nån gubbe som Jimmy kände och skulle tjuvstarta PVn sa han, så han drog fram en massa kablar och började pilla och koppla där under huven. Till slut så började det ryka och lukta bränt och då röck Jimmy in och sa att nej, nu får det va nog.

Nån timme stod vi där på parkeringen, i regnet, och letade efter nycklar och försökte tjuvkoppla en gammal PV, samtidigt som folk droppade av, bilar åkte, snart började även funktionärerna packa ihop och åka hemåt...
När det bara var vi och två trebilar kvar kommer det en liten brud, max 17 år, gående med mycket arga steg, kliver raka vägen fram till Jimmy och kastar bilnycklarna på honom och skriker "Här har du dina jävla bilnycklar, du behöver aldrig mer höra av dig!"

Jaha, det är alltså nån fjortisbrud som blivit arg på Jimmy och därför tagit hans (och framförallt MINA) nycklar och stuckit därifrån. :S Tack för den!

Sen när vi skulle starta igång PVn, tror ni inte bilfan är död?! Lyckades stanna den sista bilen, som precis skulle åka, för att få hjälp att kabla igång den. Men inte hjälpte det inte utan PVn tände inte alls. Antagligen hade tändspolen brunnit sönder när den riljanta gubben skulle tjuvkoppla. Så 740in åkte vidare medan vi stod kvar i mörkret med en död PV.
Nästa försök var att rulla igång den, så vi svängde upp den mot en nedförsbacke och puttade allt vi hade men fortfarade ingen tändning.
Klockan var väl nu närmare 3 på natten och jag, som enda nykter, hade börjat lessna riktigt rejält och ville bara komma hem. Blöt var jag cokså och frös så jag skakade.

Då rullade det in en polisbil på parkeringen, och jag tror vi alla tänkte samma sak "Ja, vad skönt, nu får vi hjälp!"

Så vi gick fram för att prata med poliserna som rullade ner rutan. Frågade om de kunde hjälpa oss starta igång bilen.
"Nej vi får inte göra sånt, det kan sluta med att vi drar ur vårat eget batteri." Vilket jag kan förstå, men nu behövde vi ju inte kablingshjälp utan hjälp med att bogsera igång bilen.
"Nej vi har inga grejer för det." Men vi har bogserlina serru, och ni har dragkrok.
"Nej vi kan inte hjälpa er."
Nähä? Är det ändå inte sådant polisen finns till för, för att hjälpa folk? Jag menar vi står helt ensamma på en parkering mitt ute i skogen med en död bil, klockan är 3 på natten och poliserna såg inte direkt ut att ha bråttom. Nån frågade om inte polisen är till för att hjälpa folk?
"Är det DET ni tror att vi håller på med? Startar igång folks bilar?! Är ni i NÖD eller?"
Sen rullade dom upp rutan och åkte. Eller ja, dom åkte 50 meter och stannade sedan vid vägkanten och stod där med motorn igång i 10 minuter innan de åkte vidare.
Ärligt talat, lite besviken blir man faktiskt...

En stund senare hade vi fått tag på någon som kunde komma och bogsera igång bilen åt oss. De hade full bil så de kunde inte hjälpa oss på annat sätt, men vi kopplade ihop bilarna och så körde dom iväg. PVn var död...
Sen körde smarthuvudet i andra bilen ut på en smal skogsväg så de kunde ju inte vända med PVn bakom, utan fick köra världens jävla runda ute i skogen för att komma tillbaka rån andra hållet.
De var borta ungefär en halvtimme och kvar satt jag och Mattias på en varsin blöt brädbit och försökte hålla humöret uppe, ensamma i skogen på en tom parkering...

När de kom tillbaka med bilarna var PVn fortfarande död, även om den hade hoppat igång några gånger, så antagligen är tändstiften helt igenrötade. Soppatorsk var det iaf inte.
Så då återstod bara att ringa efter hämtning. Klockan halv 4 en lördagmorgon.
Det dröjde kanske 45 min innan någon dök upp. Jag har alltid älskat v70 som ni vet, men aldrig så mycket som i det ögonblicket jag såg en mörkblå v70 komma runt kröken. Jag frös som en jävla fiskpinne och bara hoppade in i bilen, drog igång sätesvärmen och stirrade framför mig utan att säga ett ord på hela hemvägen.
Väl hemma bara slängde jag kläderna i hallen, drog på mig mjukisbyxor, sockor och tjocktröja och kröp ner under täcket.

Tre timmar sömn blev det innan det var dags att gå upp, åka tillbaka till Sollerön och ta ut hästarna.

Nu har jag avsagt mig Dala-Järna-resan men får dom inte tag på någon annan som kan köra dit så måste jag åka med i alla fall. Så nu sitter jag bara och hoppas på att slippa åka på dragracing idag, hur tråkigt det än låter, men jag är bara så less på allt vad krånglande bilar och fulla människor och kalla nätter heter!! Blä!

Ska dock nämna att vi hade en himla trevlig dag innan allt ovanstående, men det orkar jag inte skriva om nu. :)