Min dag började verkligen helt underbart!
Frostgrader, småsur ved i högen, och morgontrött panna. Efter en lång stund övertalade jag pannan att trolla för mej-elda blöt ved, och ge värme till elementen.
Tyvärr kunde jag inte få tidningsbudet att trolla, för han var försvunnen...-ingen tidning! *morra*
Sen när jag skulle åka, satt förardörren fast i karossen...-VEM fan har svetsat i min bil???
Nähä...fastfruset! Kryper in genom passagerardörren och konstaterar att låsanordningen sitter kvar i låst läge, så där fick jag förklaringen till dörrens ovilja att öppna sej.
När jag så startar bilen för att få värme i bilen-och förhoppningsvis kunna äntra skutan som jag brukar när dörren tinat-hör jag en bil passera på vägen bakom mej...
Vinterdäckens rassel i asfalten,motorbrum, en dov duns, och ljudet av en bil som försvinner bort mot något mål i fjärran...
Ungefär där tittar jag ut för att se om min a värsta aningar besannats, och ser en lätt lastbil med hastiga rörelser runda en mörk prick som ligger på rygg och sprattlar med benen rakt upp i luften!
Men vad i HELVETE!! Och bildjäveln BROMSADE INTE ENS??? Där ligger våran Tummen-överkörd av någon satans nisse som inte ens brydde sej om att bromsa! Jag ser hur kattstackarn krälar sej in till kanten, och där ligger han, våran lille goe' katt sen nio år. Rosslandet i lungorna får mej att vilja spy, åsynen av hans konstiga ryggvinkel får mej att ofrivilligt tänka på "Exorcisten"Hans ögon är mörkröda, och jag förstår att här är det nog inget att göra mer.
...sen springer jag! Samtidigt som jag tar mobilen och slår umret till en granne, som jag vet har hjärta och nerver att vara barmhärtig så springer jag in till min sambo, och talar om vad som hänt. Hon kastar sej ut nerför tomten,till dikeskanten,och klappar försiktigt för att trösta honom i hans sista stund. Nu låter han ännu mer plågad, han är dessutom panikslagen och försöker jama. Jag är tvungen att gå undan en bra bit för att kunna koncentrera mej på samtalet med grannen, som lovar komma direkt.
Efter en haltimme av plågor kommer så det barmhärtiga slutet för min lilla vän, och han får ro. Jag har då sett hur han lider, trycker sej mot min sambos hand för tröst och hört hur han sakta drunknar...
Jag glömmer dej aldrig min vän!

Kör ni på ett djur-var då för fan mer barmhärtiga än aset som tog vår katt!
Stanna, meddela någon i närmaste hus om det som hänt-och kan du inte själv avsluta ett plågat liv, försök åtminstonde ordna fram någon som kan!