Bloggfunktionen på Garaget är inte längre aktiv, men alla tidigare inlägg finns kvar att läsa på respektive användares sida. Nya inlägg hänvisas till forumet.
En dag som svetsare i det fria...
24 november 2009
1681
När man kommit fram till arbetsplatsen vid kajen i den grådaskiga gryningen, stängt av motorn och öppnat förardörren möts man av en frisk råkall östersjödoftande luft-lätt omrörd av en mild bris som snabbt byter ut den varma luften i kupén mot en råfuktig massa som omsluter varje bit naken hud.
Snabbt förstärker man med extra lager klädsel bestående av skitig overall, lika skitig stickad mössa som dras ned djupt över öronen och ett par tjocka råhudshandskar.Den där extrafodrade jackan tas med "utifall att" innan bilen lämnas åt sitt öde för en mer lockande sittplats i styrhytten på den gamla minjagaren. Efter cigg, skvaller och småprat över en kopp välbehövligt kaffe, klättrar man så ner till maskinrummet. Detta sker klättrandes på en lodrätt satt stege, genom ett runt hål i däcket lagom stort för att fastna i om man bär sej minsta klumpigt åt. (mindre kläder kanske vore lämpligt?)
Väl nere i maskinrummet ålar man sej fram till det där lilla hörnet där under hjälpgeneratorn-Nej, du KAN inte ta spjärn mot babordsmotorn, samtidigt som du vrider dej under generatorsläden för att komma åt med vinkelslipen-för att svetsa den där plåten som ersätter flera år av rostande precis under vattenlinjen. När man så lyckats slipa rent från färg och fogberett så man får i svets, är det dags att klättra upp från det där lilla hörnet du på något sätt lyckats hitta, och som otroligt nog var någorlunda bekvämt. Efter likartad behandling på utsidan av skutan är det så dags att hala ner en svets, lite mer sladd, gastub, och lite annat smått och gott i maskinrummet. Sen gäller det att hitta in i hörnet igen-gärna i en ställning, så man faktiskt kan sätta en sträng med svetsen där det var tänkt, och gärna se vad man gör... En snabb titt på klockan halvvägs in under generatorsläden, och man ser att det är frukost för tio minuter sedan...*suck*
Efter frukost hittar man så en position som får en trapetsartist avundsjuk, sätter strängen där den ska vara, och börjar om vid nästa hinder femtio centimeter föröver-där under femtumsavgasröret till babordsmotorn...
Snabbt förstärker man med extra lager klädsel bestående av skitig overall, lika skitig stickad mössa som dras ned djupt över öronen och ett par tjocka råhudshandskar.Den där extrafodrade jackan tas med "utifall att" innan bilen lämnas åt sitt öde för en mer lockande sittplats i styrhytten på den gamla minjagaren. Efter cigg, skvaller och småprat över en kopp välbehövligt kaffe, klättrar man så ner till maskinrummet. Detta sker klättrandes på en lodrätt satt stege, genom ett runt hål i däcket lagom stort för att fastna i om man bär sej minsta klumpigt åt. (mindre kläder kanske vore lämpligt?)
Väl nere i maskinrummet ålar man sej fram till det där lilla hörnet där under hjälpgeneratorn-Nej, du KAN inte ta spjärn mot babordsmotorn, samtidigt som du vrider dej under generatorsläden för att komma åt med vinkelslipen-för att svetsa den där plåten som ersätter flera år av rostande precis under vattenlinjen. När man så lyckats slipa rent från färg och fogberett så man får i svets, är det dags att klättra upp från det där lilla hörnet du på något sätt lyckats hitta, och som otroligt nog var någorlunda bekvämt. Efter likartad behandling på utsidan av skutan är det så dags att hala ner en svets, lite mer sladd, gastub, och lite annat smått och gott i maskinrummet. Sen gäller det att hitta in i hörnet igen-gärna i en ställning, så man faktiskt kan sätta en sträng med svetsen där det var tänkt, och gärna se vad man gör... En snabb titt på klockan halvvägs in under generatorsläden, och man ser att det är frukost för tio minuter sedan...*suck*
Efter frukost hittar man så en position som får en trapetsartist avundsjuk, sätter strängen där den ska vara, och börjar om vid nästa hinder femtio centimeter föröver-där under femtumsavgasröret till babordsmotorn...