Ofta, om inte varje dag får vi frågan hur vi mår. Många kanske svarar att de är bra och nöjer sig med det svaret. Men många har mycket att klaga på, ont här och där, för kallt eller för varmt väder. Att jobbet suger och chefen är en kossa.

Varför kan vi sällan vara nöjda med det vi har?
Vi har tak över huvudet, en säng att sova i, rinnande rent rinnande vatten i en kran så vi kan dricka och bada obegränsat. Vi har mat för dagen, en grundutbildning genom skolan och många av oss har ett jobb eller annan inkomst.

När man läser/hör om skoltrötta ungdomar kan jag inte låta bli att bli förbannad. Det finns barn och ungdomar i fattiga länder som mer än något annat skulle vilja lära sig att läsa, skriva och räkna.
Varför inte bara byta plats på de skoltrötta ungdomarna och de som verkligen vill lära sig?
Låt de skoltrötta få arbeta på majsfälten, åkermark och gå flera kilometer efter vatten som inte ens är drickbart och äta knappt ett mål mat om dagen. Och låt de som verkligen vill lära sig få lära sig och framför allt få äta mat i skolan och dricka rent vatten.

Hur skulle det vara om vi inte tog så mycket för givet?
Visst jag kan också klaga på att jag inte har något i kylen att äta, när jag har hela frysen full i mat men ingen ork att laga mat. Jag vet att jag med är snabb på att klaga. Men jag försöker att låta bli och försöker uppskatta de jag har.

Se till att varje dag räkas och gör det bästa av den!




Lycka