Uppdatering var det ja... Det har funkat fint här med tjejerna, de har varit ute mycket, badat i poolen och lekt och gungat. Och fått hänga med på våra ärenden, det gäller ju att passa på när Mattias är ledig!

Mattias har kämpat på med 323, till slut gav sig även röklukten och bilen är nu klar för föräljning, bara vi får pappren på den någon gång. Förra ägaren litade inte på posten och skulle skicka dem rekommenderat. Det är mer än två veckor sedan de ska ha skickats, men än har vi inte sett till något. Strul! 323 blev fin i alla fall, bilder kommer i en senare blogg! :)

Strax efter att jag skrev min blogg den 6 juli blev jag sämre igen. Har varit trött och fått koncentrera mig för att hålla mig på fötter, och då är det som vanligt en hel massa saker som bara faller. Som matlagningen. Har fått slänga maten två gånger de här dagarna, för att jag köpt köttfärs som jag sedan inte orkat göra i ordning förrän den blivit dålig! Fast hunden uppskattar det...

Mitt i detta började det regna hysteriskt. Jag stretade på med pappersarbete (blir hur mycket som helst när man startat företag!) och regnet öste ner. 70 millimeter på mindre än ett dygn faktiskt! Det betydde översvämning upptäckte vi. Behövde iväg till Lidköping för att köpa en rem till gräsklipparen, och på vägen såg vi mer vatten än väg, det var bäckar i stället för vägar och vattenfall i trädgårdar som normalt saknar vatten... När vi kom hem efter en turne utan like (Sex butiker hänvisade oss vidare innan vi till slut fann den rem vi behövde!) körde vi upp till grannen vid bäcken för att se hur det såg ut där.


Svårt att ta sig över till grannen.

Grannen var inte glad, han är mjölkbonde och hans gård stod under vatten. För att alls komma dit fick vi först köra genom 15 centimeter djupt vatten hos en närmare granne, och sedan upp på nästa åkerholme. Därifrån såg vi mjölkgården, men vi nådde den inte. Det var 50-60 centimeter vatten över vägen, garaget var dränkt och länspumparna gick för fullt i ladugården. Efter vår lilla träbro hade en ny sjö uppstått, och där guppade kornas ensilagebalar iväg och togs med av strömmen i den översvämmade bäcken...


Vägen brukar följa en bäck som finns på höger sida...

Vi vände och vadade tillbaks, men tjejerna var glada över att ha fått se en riktig översvämning. Detta rapporterades också i ett telefonsamtal till Danmark.

Tisdagen var sista dagen utan sommarbarnets föräldrar, och då hade Mattias planerat in ett besök på Borås djurpark. Jag bestämde mig för att följa med trots allt, och försöka ta det som jag orkade. I värsta fall tänkte jag att jag fick sätta mig någonstans medans de sprang runt och gjorde parken. Det gick över förväntan.

Tjejerna tittade på alla djur, så jag fick tid att vila ganska ofta, så jag hängde med runt hela parken. Först ponnyridning och sedan upp till savannen, via aporna och fram till katthuset. Willia är tokig i kattdjur så det var lite av höjdpunkten. Sedan hade vi planerat att pricka in matningen av lodjuren, eftersom de varit omöjliga att se vid tidigare tillfällen. Först passerade vi varghägnet, och där var det matning på gång tjugo minuter innan lodjuren skulle få sitt. Och vilka idioter det finns!

Vuxna människor som står och trycker mot staketet så barnen inte kommer fram. Vuxna människor som håller plats och gapar på barnen så de inte råkar förlora sina platser. Tjejerna knödde sig fram, såg vargarna och fick lite tjuriga kommentarer av vuxna omkring (tjejerna är sex år gamla och knappt 120 centimeter långa!) och sedan tröttnade vi och ropade till oss dem och gick vidare mot lodjuren.

Som tur var visste lodjuren att det var mat på gång, så de höll sig framme! :) Härligt, Embla har försökt se lodjur flera gånger nu utan att lyckas, men nu var det fyra stycken som visade sig helt nära staketet. När folkhopen kom för att se matningen var vi redan nöjda med lodjurstittande och kunde gå vidare. Superbt!:)


Lodjuren, äntligen!

Därefter följde sälsjön och björnberget och pingvinerna (med ett lunchavbrott) och sedan ett långdraget besök i souvernirshopen. Slutligen köpte sommarbarnet ett lodjur och Embla valde ett lejon. På det en hel hög med vykort till släkt och vänner också...

Slutligen hoppade vi även ombord på det lilla tåget och åkte ännu ett varv runt parken innan vi knatade utåt, trötta men nöjda.

Nu är den här bloggen himla lång, så jag avbryter och fortsätter med en till om en stund!

// Ellen :)