Äldste plastsonen har slarvat bort en nyckel! Ja, då hade jag väldigt långt till ett leende, för runt den sitter emellanåt en Volvo 745 som nu stod still en bit hemifrån. Att han dessutom hade halsat i sej ett gäng pilsner, och dagen efter spenderade ungefär större delen av dagen i sin lillebrors säng fick inte mina mungipor att landa direkt högre upp. Men jag försöker att åtminstonde fånle lite-mest för att det får upp stämningen i allmänhet. Så nu idag åkte vi till Kalmar för att hämta en ersättningsnyckel beställd på Liljas för 270 kronor. Att jag dessutom fick låna ut femtio kronor då det tydligen var ebb i hans kassa, fick mej inte gladare. Men jag log...-och lånade ut pengarna. Sen väcktes en tanke! Målet var efter det på två köpcenter, på vilka jag fick sätta en fot i efter evigheter av snurrande med bilen, letande efter en ledig liten plätt att klämma in bilen på...och jag log. Jag log mot alla jag kunde få ögonkontakt med, och då jag slängde ur de övriga fyra i bilen att gå in före mej, kunde jag dessutom med rutan halvt nedvevad sitta och skratta högt (i stil med "Birger" i Stefan å Krister ungefär) vilket fick en och annan att stirra storögt åt mitt håll. Denna terapi hade effekten att mitt humör och mina mungipor snart stod på topp! Känslan av att ha mer positiv energi, mer glädje, mindre stress än de jag mötte gjorde denna lördag riktigt trevlig.Av hundra personer log fem tillbaka (respeeeekt!), tio såg lite skrämda ut (Är det SÅ onormalt att sitta och vansinnesgarva i julhandeln?) och resten såg mest ut att hugga strupen av vem som helst... Så har du någon minnesbild av att du sett en fånleende, vansinnesgarvande förare av en röd Volvo 855 runt Baronen i Kalmar idag-då har du mött mej. Nyckeln? ...ja, inte fan passade den! Så nu ska det bli cirkus med varför...- bara att le då... *suck*