Bilköpet är bojkottat for now, eftersom jag prioriterade lägenhet och flytt med pojkvän i stället. Dock inte hittat något ledigt än men vi jobbar på det.
I natt på jobbet så fann jag mig själv trånandes efter Elmia 2010.
Hoppas på en lika trevlig resa som förra året, då det var mitt första besök på utställningen. Får absolut bli en resa dit i år igen med vännerna och EOS. Kanske långt kvar, men tiden går fort och innan jag vet ordet av så sitter jag antagligen där med en fulltankad citroen på väg till Jönköping med vännerna och allsång hela vägen dit!

ringde till Göteborg idag. provköra och titta på en grå volvo S40 på fredag.
Äntligen händer det saker! Efter t vå månader av konstant letande i sextio dagar så har jag äntligen kommit till steg två. Men självklart så känner jag mig själv så väl att jag visste att det här skulle hända.
Jag har största ångesten över det här beslutet.
Jag vill ju självklart ha en bil, men är det värt dom 42.000? 42.000 betyder eko på kontot i en månad framöver, totalt. Glad att jag slipper ta lån iallafall.
Men är jag i behov av en bil!? Är det värt det?
Så jävla mycket kör jag väl inte bil ändå? (Kanske för att jag inte har en egen bil...?? men cittran står där mestadels ändå)
Jag vet att jag skulle lika gärna kunna köpa någon mazda för 28.000 istället och få pengar över,... Men jag vill inte ha en mazda.

Ambivalent och jag har ingen aning om det är värt pengarna...
Men visst har man alltid användning för en bil...??

Jag är trött som bara fan på att bläddra igenom annons efter annons av bara lite för pengarna.
Fine, det är en första bil och jag ger egentligen fan i va det är. (Fast ändå inte) En årsmodell -00 som står registrerad som en -99 hos transportstyrelsen,..? Kolla annonser med årsmodell -99 men det känns för gammalt, även om bilarna ser helt tiptop ut och inte har gått mer än 8000-9000 mil.
Jag vet inte va jag ska göra.
Min första bil, vad spelar det förroll om det är en rostig gammal ford, eller om det är en volvo S40 från 1999?

Securitasvakten kom precis in. Pratade lite bilar, kollegan till honom ägde en EVO. importerad från japan. med fälgar för 10.000 styck! Jag blev nästan så exhalterad så jag grät. -haha- avundsjuk, men målet och drömmen ligger fortfarande på listan "Att göra innan jag dör". Om jag sparar kanske jag också har en evo när jag är 24...

Men just nu är jag bara trött och nästan blind,
för kassa bilannonser på blocket.se

Natt på jobbet igen. Andra natten av tre och det känns rätt bra.Haft endorfiner nog som har livat upp mitt liv i allafall fyra timmar. Det va en liten kick jag fick, medans jag satt och diskuterade bilar med min kära vän. Verkade så väldigt aktuellt och ett "måste-ha" objekt för stunden. Men nu sitter jag här och funderar på om det verkligen är värt det.
Jag är för snål för mitt eget bästa och jag vet inte om jag har dom där 39.000 till den där S40n. Snålheten har alltid hållt mig tillbaka och när det gäller att spendera stora summor på en och samma gång så känns det tungt att lämna ifrån sig dom. Men glädjen i efterhand känns väl lite positivare.
Kanske så känns det bättre efter jag slängt ut en förmögenhet på en bil, som jag sedan kan pyssla om, göra personlig och bara älska. För jag vill alltid göra Mina saker personliga. Göra den till en sån bil jag gillar och som jag villl ha. Vi snackar inga stora modifikationer utan bara små lätta, som gör den till MIN bil. Men visst ska man lägga ut pengar på det också...

Jag skulle behöva någon som övertalar mig att jag visst behöver bil.
Någon som övertalar mig att bil är något bra och inte något onödigt köp.
Övertyga mig om att jag är i behov av bil, så jag slipper anpassa mig.
Visst känner jag så, när jag hela tiden måste anpassa mig efter den osynliga bokningslistan av familjebilen. Den är inte ett dugg rolig att köra, men den är bekväm. Jag finns inväxt i den, för jag har kört den i tre år. Endast den och ingen annan. Men visst kändes det super när Jag och en Vän i våras provkörde en Volvo S60 och en Audi A6 och Jag blev kär.
Inget är väl sämre att köra än en trögt servostyrd och slapp Citroen Xsara, årsmodell -00...

Jag vill ha snygg exteriör,
lagom kräm under huven och billigt pris.

Jag är en drömmare och drömmer som bara en drömmare kan.
Ge mig en EVO. Gärna en 8a, kanske en 6a.
Ett stort steg att gå från Volvo S40 och Skoda Octavia som förstabil till en Mitsubishi Evo.
Jag har ändå inte pengarna. Stort steg från 30.000 till 200.000.
Och kanske vet jag för lite om bilar, för att äga en Evo. det är nog inget kanske, för jag vet för lite...

Vad ska jag med en Evo till egentligen?
Jag vet för lite om bilar och det kanske alltid kommer förbli så.
Jag drömmer mig fortfarande bort bland alla Evo's här på Garaget och jag måste erkänna att jag är så avundsjuk på er som äger en av de cleana bilarna. Men inte avundsjuk på ett dåligt sätt.
Själv medveten om att jag aldirg kommer va kapabel att köra och äga en Evo.
Kan inte förklara varför, men jag kanske skulle känna mig missanpassad på gatorna.
Dock snyggaste åket av alla... bland alla volvoraggare vi har här i trakterna.
Men det är mycket pengar, pengar som jag inte har...

Jag drömmer mig bort,
någon gång innan jag dör
ska jag köra en evo.

Jag har ännu inte kommit någon vart med mitt bilköp. Det verkar vara fruktansvärt dåligt med bra bilannonser ute just nu...
Kanske inte känner någon vidare panik med bilköp just nu,.. det går i vågor, men visst vore det härligt att ha en egen bil. jag är ingen tågmänniska har jag kommit på. Jag mår nästan dåligt av att pendla den här tiden på året. Sommaren går bra, men vintern är inte min bästa vän. Stå och frysa på en perrong och vänta på tåget som aldrig kommer. Nej tack.

to be continued...

Jag vill så fruktansvärt mycket just nu. Men tid och pengar räcker inte riktigt till. Ett plus ett blir ett. För sakerna hänger ihop med varandra. Bil är på väg och bilen tar mig på vägarna till kärlek. Jag behöver kärlek just nu. Behöver få känna hans kind emot min. För lång tid har gått utan din närvaro och jag saknar dig och lägenheten.

Farsan säger "Det är onödigt att köpa egen bil när du får låna våran när du vill. Måste va perfekt för dig"
Men orden 'när du vill' har glömts bort och jag är nu en trogen pendlare på SJs regional tåg. Vare sig jag vill eller inte. För jag måste ta mig till kärlek. 50kr får 10min på tåget mellan Alingsås och Vårgårda. Jag är ruinerad. SJ tar mina pengar och skiter i resten. Sen tycker dom att folk borde åka mer tåg. Pfft!
Spenderar mer än gärna 50kr på bensinpengar än på SJ.

Behov av att leva själv är stort just nu. Känslorna skriker "Lägenhet!!" och jag hade mer än gärna flyttat. Jag passar inte längre under samma tak som mor och far. Jobbet ligger på stupets kant och jag vet inte alls hur länge jag blir kvar. Därför får jag trängas under samma tak som mor och far. Men när skriken och rösterna blir för högljuda så vill jag bara fly tilll lägenheten i vårgårda.
Men jag kan ju inte, för jag har inte den friheten. Därför lyssnar jag på dom andra känslorna och spenderar istället pengarna på en bil. Eftersom bil känns mer smart. Skaffar jag en lägenhet och blir av med jobbet, blir det kaos med att betala hyra. Skaffar jag bil och blir av med jobbet, kan jag låta bilen stå när jag inte har bensinpengar. Eller kanske ställa av den... alternativen är fler, lägenhetsalternativen är färre.

Mitt liv känns så Svensson. Jag spenderar mina 3,5 dygn i Alingsås och jobbar natt. Spenderar mina andra 3,5 dygn i Vårgårda hos älsklingen. Oftast spenderar jag mer tid i lägenheten än vad jag gör i Villan i A-ås. Spenderar till och med mer tid på kontoret än vad jag gör hemma.
Jobb och kärlek är det enda jag har tid för. Kompisar har blivit färre och krogen saknar mig nog.

Välkommen till mitt 19-åriga liv.

Det blev ingen volvo s40. Såldes snabbt efter det att jag konfirmerat att den fanns kvar. La ner tanken på bil ett tag, då jag insåg att det aldrig skulle kunna hända mig. Men när det blev allt fler bråk om Citroënen och jag istället fick börja pendla på SJ, så drog jag upp det igen. Jag vill känna friheten att kunna åka Var jag vill, När jag vill.
Första bil, desperat efter fordon,.. jag lägger mig för en Skoda Octavia 1,8T Ambiante. Min ekonomi applåderade mer åt Skodan än åt Audi A4:an. Audi, alltid varit en sucker för Audi men ska det vara så ska det vara! 42 papp för en Audi är inget att hänga i granen kanske. Därför får Skodan räcka som transportmedel.
Volvo s40 finns fortfarande i tankarna men ligger ett halvt tveksamt steg för långt ifrån säker ekomoni. Jobbar på och spenderar inte mer än jag behöver. Näst intill inget. Pengar går till mat, nikotin och några prylar till älsklingen.

På fredag kommer pengarna. Lön, alltid så tacksamt.
Och den här gången blir det bil. Jag som annars är snål som Joakim Von Anka, vill unna mig lite frihet. En bil är alltid ett steg in i vuxenlivet.
Lön den 25e, bil den 26e.

Tycker jag.
Kollat in en Volvo s40 2.0T -02, funderar och försöker få det att stämma överens med ekonomin.
så jävla sugen, men vet inte riktigt om det är värt det.
Bil är ju alltid användbart och det känns bara dumt att sno morsan och farsans bil så fort man ska någonstans. Friheten med egen bil är det jag saknar.
Vet inte hur mycket det kostar att ha en bil, i månaden. Beror dock på hur mycket man använder den... Dom bilresorna jag gör är mestadels dom knappa 2 km till och från jobbet, och dom tre-fyra milen till pojkvännen.

Och visst duger volvo more than fine! även om jag är stenkåt på Audi. Men vem har 100.000 liggandes i madrassen? Volvo har egentligen aldrig tilltalat mig, förutom S-serien då vill säga. S60 är favoriten, men storleksmässigt så tror jag att en s40 passar bättre. och jag har inte pengar till en s60, eller? Vad jag är köper och kör, så tror jag inte att det kan vara tråkigare än våran citroen jag kör nu... familjebilen går fint och jag gillar den, men det är i längden ganska tråkig att köra.
Sönderkörd av mig, faktiskt... sedan jag fick mitt körkort har jag väl varitlite vårdslös och kört sönder både backspeglar, repat front och dragit sönder handbromsen. Men det är väl så ibland va?
Så nu vill jag ha en egen bil att "köra sönder", men självklart kommer jag ta mer väl han om den.
Audi eller inte, så länge jag slipper köra en sleten 740.

Att ta ett lån känns motsträvigt, men är nästan ett måste då jag inte har 50 papp liggandes.
Hur jag sedan ska betala tillbaka lånet inom så kort tid som möjligt vet jag knappt, eftersom jag inte riktigt vet hur länge jag får behålla jobbet.

Bil, bil, bil...
...just nu är jag helt besatt av att kolla bilannonser!