Bug Run eller gymkhana ;)
En feting tumme upp för Beetle reklamen. Humor fångar helt mitt intresse och nog känner många här igen sig va. Drive like a Bug! :P

http://youtu.be/-NGN4J6F_vI

För egen del har denna vår inte bjudit på rosa moln att skutta runt på likt en överglad nyexaminerad student direkt. Men med bara några veckor kvar till Motormässan i Gävle känns det riktigt härligt att veta att något roligt snart kommer ske i krokarna!
Vi i GavleRacing håller i utställningen som hålls utomhus på asfalterat och inhägnat område. Om ni mina kära Garaget-vänner har bommat detta event och bor i krokarna så tycker jag ni ska göra ett besök. Den kommer nog bjuda på allt vad man kan förvänta sig att en motormässa ska! Nytt som gammalt, ombyggt som original .... och show oavsett om det gäller ljud eller burnout.

Längtar som attan att träffa er alla!!!!
Fast min kära Blue Scar får nog hålla sig hemma, sur lär han blir för det men får gottgöra honom senare ;) Kanske med extra många glidarkvällar i sommar, nya dekaler.... eller förresten! Det är nog han som borde gottgöra mig vid det här laget där på lyften.

Kolla in mässans hemsida och om ni inte ansökt till utställningen ännu - do it!

http://www.motormassa.se/gavle/

Ansökan
http://motormassan.bruze.nu/

Det är inte bara jag som gillar att uppdatera bilen. Inför nästa tävlingssäsong är det dags för en ny trailer till de fyrbenta hästkrafterna i stallet. Har nu diskuterat flitigt med "Fille" som vill att den ska trimmas och utrustas med wounderbaum som doftar hö. Därtill dillade han om candylack, men efter att förklarat för honom hur många hönät han skulle kunna få för dem pengarna och att candy i det här fallet inte gick att äta så fick jag honom att backa på den punkten *puuh*.
Men ett par coola rims skulle ju inte göra sig helt fel, det var vi båda överrens om - klok hästkraft!

Här var det förvisso innan jag fölängde framskärmarna och huven men Audin är fortfarande den huvudsakliga dragbilen här hemma.





Fille kollar in sin blivande sportkärra - yummy! =)









Vad tycks om dessa till?

Har Sädesärlor ungefär lika dåligt minne som guldfiskar eller kanske rent av sämre ändå?
De irrar runt på vägen, vippar på rumpan, ser allmänt överraskade och förvirrade ut. Stannar till och konstaterar att "oh hjälp, det kommer nån!" De flaxar iväg ... men landar bara ett par meter bort...... ser då lika förvånad ut över miljön som omringar dem och åter stannar de till, stirrar på en med menande blick. Den här gången mer som "gaaaaaaah!!!! det kommer nån!" och så fortsätter det ett par gånger till.
Är det alldels irrit i den lilla knoppen?!

Förvisso kan man ju känna igen sig när man besöker ett nytt shoppingcenter. Vet inte vart man var eller vart man är på väg och ser allmänt chockad ut när ett gäng tonåringar kommer och nästan fäller en, med siktet på reahyllan man råkat hamna i vägen för.

Att jag innerst inne är ett BMW-freak är ingen hemlighet. Och nu när jag fått känna på livet i en 900-hästars BMW E36 så är jag kanske smått lyrisk. Det var inte helt utan att händerna skakade när jag klev ur. Inte för att jag var rädd utan för att det var så hysteriskt roligt och adrenalinet skenade!
Det smattrade nåt så sjukt, fötterna hoppade runt som två popcorn i en popcornmaskin. Det smällde värre än alla fyrverkerier på nyårsafton och rytandet som trängde rakt upp i den rensade cupén satte hjärtat i otakt. Jag garvade mest hela tiden! Och förare Macke tror jag garvade åt mitt fnitter.... ska försöka och inte störa honom nästa gång... för en nästa gång hoppas jag det blir, nångång. =) Men med Mackes egna ord: "Och om du åker med någon mer gång Patricia måste det sitta en kamera i bilen ;D" ...känns det som en risk för att bli youtube kändis... hahahah

Stort tack för testturen - sjukt grymt bygge!
http://www.garaget.org/?car=106115

Kanske årets sista gräsklippning? Går ju bra trögt ute på mattan nu. Det är med blandande känslor ändå. Tycker inte att det är skitkul att humpa runt på räsertraktorn men jag klipper då hellre gräset än att skottar snö, ingen större surprise för er som känner mig. Här sitter nämligen en äkta fryslort av "norrländskt" märke. Hur gick det till?! Jag borde egentligen vara av Italiensk nationalitet. Varmt väder, blått vatten, god mat, vackra båtar och heta bilar.

Hört att man ska värma däck! ;) Tänk att det ska vara så svårt att låta bli att leka! Men kanske var det till nytta ändå... tror jag slog rekord. =)

Är det bara jag som är stressad, eller är det inte så att man har rätt till att bli smått irriterad när folk tar halva j-vla dan på sig att utföra en handling i trafiken. Inlärd att stanna vid övergångsställen bromsar jag snällt in i tid för att vara tydlig med att "jag tänker släppa förbi dig över vägen". Likt förbaskat så står folk och tittar till höger och vänster, höger och vänster.... även fast det inte finns en bil så långt ögat kan nå åt höger! Men det hinner såklart komma en innan personen ifråga har börjat masa sig över vägen. Och vad är det med alla dextrosolstinna, pigga och vilda tonåringar. När de kommer till ett övergångställe så stirrar de konstant ner i backen och lixom kasar sig fram, rädd att ränderna ska försvinna? should be, man får smått lust att putta på dem med snoken. Andra ska dressera hunden när man kommer ur högsersväng i korsningen.... då har man redan stått och väntat på grönt i något som känns som en oändlighet. Att sedan åter behöva ställa sig på bromsen för att titta på när någon tränar "fot" med en jycke som laddat för att attackera busken på andra sidan vägen med sin stråle... känns mindre uppmuntrande - just då!

Att följa högerregeln ger en sällan känslan av att man gjort något rätt i trafiken. Slutar bara många gånger med att man svär för sig själv. Helt fritt och ändå står folk och velar... köra... inte köra... köra... inte köra.... MEN KÖÖÖÖÖR! För vid det här laget står dom troligen redan med halva bilen mitt ute i vägen medan de sitter och bara stirrar på en. Men öööh jaaaa? jag har inte rört mig en millimeter och lär troligen inte börja köra med en bil tvärs över min vägbana. nej ibland blir det bara så himla fel och man blir så himla ... himla "lack".

Känner ni igen er? eller är det bara jag som är stressad som sagt?

I går var det Gävles vårcruising som stod på schemat. Gissa vem som var döladdad för träff, glid, gas och massa snack! haha
Dagen spenderades åter igen åt att putsa, putsa och putsa lite till. :P Fastän man vet att det kommer vara rena massmordet på fronten efter man kört på motorvägen, fastnat nya asfaltrester i fälgarna och utblåsen kommer åter gasas svarta efter att man grävt ända in till burken invändigt..... så gör man det ändå! =)

Gårdagens note to my self: Ta med vattenflaska när du ska mingla på parkeringen! Folk att prata med överallt så jag var alldeles torr i munnen. KUL!

Dagens note to myself: Träna upp gasvaden igen för guds skull! Jag har faktiskt träningsvärk i den idag men den ska nog snart vara repad och preppad för en skön sommar längs gatorna. :P




Just myggsanerat efter resan på motorvägen, ätligen dags för årets första riktiga bilkväll - Happy face on me!

Då har man ääääntligen rattat Blue på gatan igen, saknat det som sjuttom! Det känns bara så himla skönt när man glider ner i sätet och man sitter där som handen i handsken, bilen blir ens förlängda ben..... och förbättrade kondis ;) Hade nästan glömt hur gött han låter.
Nu ska det putsas fälgar bara, bytas sulor och en bromslampa sen är det dags för besiktning =)
Men först ska det fästas ett par kalblar och justeras lite "stärio". Kan ju inte åka och köpa förbrukningsmaterial utan musik - såklart! =)

Jag har lovat mig själv att en dag åter köpa en BMW E30 325im. Hade hoppats på att kunna köpa tillbaka min gamla faktiskt men krokodiltårarna var ett faktum förra våren då jag såg att den var uppköpt av en skrot.

Min frizon är bilen - sitter gärna i den vid sjön runt morfars gamla stuga och bara tänker. När morfar gick bort så satt jag nog där i beemern mest hela tiden. Jag var hans stjärna och jag saknar honom så!
I min (då mammas) BMW hämtades oxå familjens första Afghanvalpar - Sidney och Laser. Det var helt underbart! Men i samma bil körde jag dem 14 år senare, båda avlivade, hemmifrån till kliniken där jag jobbade. Många timmar satt jag bara i bilen efterråt som paralyserad. Det är verkligen det jobbigaste med att ha djur - dagen man måste ta ett farväl.

Många lyckliga minnen blev det i den oxå såklart! Jag fann min allra bästa killkompis tack vare BMW:n. Jag körde ifrån kaxiga pojkar på gatan ;) Sofia och jag hade många långa snack i den när alla caféer redan hade stängt sen många timmar tillbaka. Det var bilen mamma körde mig som liten i till och från badet framme i byn. Kommer ihåg känslan när man endast inlindad i en handduk och dyblöt skulle åka hem. Med glassen i den ena näven och handduken i den andra. Brände låren på det brännheta sätet och blötte ner det med baddräkten medan mamma suckade. Älskade att sitta i pappas knä och få ratta den från brevlådan och upp på garageuppfarten. Drömde om den dagen jag hade egen bil och eget körkort redan som liten. När dagen kom och jag skulle få övningsköra i den så var jag så nervös att förstöra den så mamma hann bli irriterad innan vi ens lämnat grusvägen. När jag tog körkort ett par veckor efter 18 års dagen fick jag nyckeln i näven - bilen blev min. Den var i familjens ägo i 18 år. Efter ändrade familjeförhållanden och lösningar med bilar fick Beemern säljas till fördel för en dragbil. Minns den sista turen med Beemer. Jag skrattade mest hela tiden och poppade stereo allt vad det gick med de installerade 12" basarna.

Sen bilen såldes har jag följt den via VV´s sms-tjänst och har sett hur den år för år bytt ägare. Det har känts jobbigt att ingen uppskattat den lika mycket som mig och tagit vara på den. Tänkt många gånger att jag nog borde köpa tillbaka den. Så sent som förra våren gjorde jag en ny sökning och det skar verkligen i hjärtat när jag läste att den var avregistrerad och en skrot var ägare. Vad hände?! Varför? Hur kan man!? Jag grät STORA krokodiltårar .... alla mina minnen. Frysna på en skrot!
Jag var för sent ute ...... dumma dumma dumma mig....... hur kunde jag vara så jävla dum och sälja, hur kunde jag vara så dum och tro att han som köpte den var genuint intresserad att hålla den fräsch.... hur kunde jag tro att jag inte skulle bry mig i vem som ägde den? Och näe jag är nog inte som andra tjejer, men det visste ni nog redan. Jag skaffar känslor för allt som har betytt något för mig även om den består av plåt, motor och fyra hjul!
Visst har tanken på att sälja Audin dykt upp..... men jag kan bara inte, jag har satt känslor och personlighet på den oxå! Däremot kommer Ådi en dag lära känna "beemer" för jag bara måste ha!!! =)




Jag bara ska ha en E30 igen - så många roliga minnen!

Gud vad roligt det är att kika igenom alla gamla mappar med bilder man har på bilen. Dessutom så kommer man ihåg så himla mycket. Platser, dofter, känslor, samband..... love it. Tänk vilken jäkla resa det varit, ändå känns det som om det vore igår man rullade ut bilarna efter ombyggnad och lack. Men åren går fort när man har roligt =) Och man har knappast varit sysslolös, ständigt har det varit små detaljer som har ändrats och bytts. Några mer synliga än andra. Man blir ju never ever färdig. Ibland suckas och frustas det... ska man eller ska man inte, finns ju miljoner idéer i huvudet. Frågan är alltid , blir det bra?! eller...
So far har det känts bra hela vägen. Jag minns när jag nyss köpt bilen. Original med tvättrepor och bulor. När bling fälgarna på bilden sattes på. Den första cruisen på stan och de första personerna som tittade till. Jag satt i telefonen och jublade rakt ut - det var en helt ny känsla då. När den rullade ut efter lack med nya kjolar och hela kitet så hoppade mina knän värre än två kaniner som kapplöper. När sedan framskärmarna och huven byggdes om blev bilen finaly one of a kind. Bling fälgar byttes mot racefälgar för att matcha den mer agressiva looken. =)
Osv.... nu har utsidan fått vara ifred ett tag.... men det börjar klia i fingrarna.... undrar vad man ska hitta på efter uppstart ;)




Blue Scar vs Utopiacar
eller Blue Scar <3 Utopia ;)

Det är inte helt utan att man ibland undrar vad det är som får en att ibland vilja glida på stan, sick sacka mellan potthål, hänga på nån parkering eller göra några nackryckande starter vid trafikljusen osv osv... Men när man tror sig vara som mest ensam, ja då förstår man!
Igår blev planerna inte alls som planerat. Det gick från att laddas för middag på stan och utgång - till att bli helt ensam och vad som troligen kunnat vara någon annans lugna hemmakväll. Eftersom det var första lediga helgen på länge för min del så vägrade det sistnämda. Tänkte att det får kort och gott bli ett glid på stan och jakt på lite mjukglass för att ladda upp sommarfeelingsen än mer. Blev jag ensam? Nope! Det räckte med ett sms och vips så möttes jag upp av 3 bilar till och mitt snack om mjukglass smittade såklart av sig. MAX-personalen tyckte antagligen inte våran beställning på 5 lyxshakes var skitkul, men lika bra att de vänjer sig ;)

Kvällen blev TOPPEN och jag blev åter påminnd om varför jag kan tänka mig att ställa mig på en parkering och hänga. Med bilintresset är man aldrig ensam, det finns alltid gamla och nya vänner att träffa. Och det är tack vare bilarna som jag har vänner runt om i hela Sverige. Inte undra på att det är svårt att lägga av =)




Bruksen laddad för en kväll på stan




Klara färdiga gå =)




Max vet hur man glädjer en sommarlängtande tjej!

På landet är allt lugnt, på landet händer ingenting, luften är friiiii! - eller?!
Satt på kontoret och jobbade när jag slog en kik för att se vad mina hästar sysslade med i solen 40 meter bort. Noterar att de står vid sin dunge och kikar nyfiket bortöver. Får plötslig en helikopter i bild oxå! Bokstavligen slickar den trätopparna på dungen strax ovanför mina båda grabbar innan han får stabilitet och lyckas ta sig bort. Jag tappade både haka och andning!
Med en häst som tappar förståndet så snart han ser, hör eller känner lukten av en kossa och en som är 100 % showmaster och gärna stoltserar med sin acceleration och luftakrobatik (vem sa att dressyrhästar är tråkiga?!) så kunde ju bästa utgången av detta bara bli att jag skulle få jaga två hysteriska fyrbenta på byn... men inte ens det!!! *tack gode gud*

Misstänker att det här är nån "skolhelikopter", men vad f-n höll han på med? Får dom ens gå ner så lågt?! Borde de inte hålla sig vid sin platta om de tränar ned och uppgång?
Vi bor i ett villa område med närhet till motorvägen som han var och snurrade vid också!

Är det min tur att sätta en insändare i tidningen trots allt ;) "Du där, i blåvita helikoptern som pallade granbarr i topparna av min dunge. VAD GÖÖÖÖÖÖR DU!!! Tänk om jag fått hjärtinfarkt och dött!" =)

Har jag bråttom på morgonen väljer jag av någon anledning att bara titta på insändarsidan i morgontidningen eller på "dagens tistel". Vet inte varför men kanske är det för att det många gånger får mig att skratta åt en massa flum, alternativt får det att osa svarta moln ovanför skallen.
Massa gnäll om allt och inget, många gånger med dålig resarch och skotten på mål blir snarare ivriga tåpajsare som går åt helskotta snett och kommer aldrig mer igen.

Vem sjutton orkar lägga ner tid på att skriva en tistel i stil med "... går till dig i den röda Opeln med registreringsnummer "L" någonting som kom åkandes i fel riktning på knutgatan där det är enkelriktat. Jag kom och gick med min hund när du oansvarigt passerade. Tänkt om......"
öööööh ursäkta, men var denna promenerande person på något vis påverkad av en bilist som hamnat på villovägar? Orka lägga negativ energi på någon som kanske var stressad till möte och inte uppmärksammade skylten, som inte hittar till nästa kvarter på annat vis eller som gör en vild chansning på de 20 metrarna av enkelriktat. Kom igen! Drop it and move on istället för att sura ner dagsblaskan. Vad får de ut av att skriva? Tror man på allvar att alla bilister läser dagens tistel för att kolla om man fått sig en avhyvling och borde ta lärdom? "oj oj oj, jag har ju en röd Opel, vart körde nu jag igår?".
Är ju inte så att alla gör fel bara för att de vill vara jävliga mot resten av samhället.
Nångång förr eller senare så sitter man ju själv där och tänker - Oups!

Känner ni igen mönstret från era tidningar?

Varje kväll när det är dags att krypa ner under täcket så frågar jag mig hur sjutton jag hade tänkt hinna alla måsten nästkommande dag. Vänner och bekanta undrar hur många timmar jag tror ett dygn är. Det har jag fortfarande koll på, men däremot tror jag veckorna är helgfria. Min pojkvän påtalar ofta att jag "alltid är på väg" någonstans när jag trampar honom på tårna medans han står och fiskar efter en puss.
Inget jag har något emot så länge jag vet att det är tidsbegränsat - det kommer att lätta inom ramen av ett år (hurra....eller nåt?!) . Det ska vi allt stå ut med =)

Och appropå vägar så har de flesta torkat upp riktigt bra även här uppe i Gävle-krokarna nu. Vilket givetvis gör att mina resor till och från skolan blir allt roligare och roligare när vi nu närmar oss slutet av mars. Allt fler roliga bilar börjar dyka upp som medtrafikanter. Mungiporna formligen hänger upp sig någonstans uppe vid öronsnibbarna. Mötte här i veckan en Audi S3 och en Clubsport-kittad BMW på led i vänsterfilen - äntligen verkar våren komma!!!
Det egna högerbenet smittas och har blivit smått tyngre.... även om jag snabbt får programmera om den till tyngden av en fjäder så snart jag ser en fläck. Billigt begagnat och odubbat på vinter-beemern är ingen vidare kombo. Far runt värre än en smörklick i en het stekpanna så snart det blir lite glansigt. Inte ens värt att försöka se kaxig ut och låtsas att man tränar på några drifting skills. =)
Näe kanske bästa att släppa lös Ådin snart igen....... snart!


Börjar bilarna hos er andra oxå att byta form och skepnad längs vägarna?