Finaldagen flyter på rätt segt i.o.m att Extremeklasserna körs sist så efter att ha satt bilen på laddning så gick vi runt och kollade på dels billjudsbilarna, utställningsbilarna, ett par tävlingsrundor samt att vi la ett par minuter på att kolla på bilarna som körde race på banan. Rätt som det är så får vi höra att det är vår tur och att vi endast har ett par få minuter på oss att komma till mätplatsen. Full panik utbryter, dels så är inte bilen det smidigaste att köra och dessutom så står det två bilar bakom oss inne i garaget
En tysk kvinna springer bort till mätplatsen och förklarar att vi är inparkerade och efter mycket stress så får vi ut bilarna ur garaget. Jag kör bort mot mätplatsen och Cliff springer brevid med cd-spelaren
Kommer fram och det är typ ingen tid kvar, men efter att ägarna till "Den gråa musen" (det är den bilen vi ska möta) sagt att det var okej så får vi tillslut tävla. I.o.m att det inte fanns någon tid kvar så vi hinner inte skruva fast panelerna inne i kupé utan jag får bara ställa dem löst på plats.
Vi väljer att lägga den lilla tid som finns på att bulta förardörren (passagerardörren var redan bultad).
Jag till vänster som håller på att tappa skon, Cliff & Brian till höger som trycker in dörren.
Cliff och Brian som i full panik försöker bulta dörren
Jag burpar bilen och vi gör nytt person bästa 163.4dB, Fiaten burpar och de gör 163.4dB.
Pasi Saaristo från Team Saaristo Brothers/ Team Loud, den rakade killen i svart jacka samt röd skjorta, står vid mig och säger: "-Wait... Wait, wait" och sen när det bara är ett par sekunder kvar "Now play!" anledningen till att han gjorde det var för att våra batterier skulle hinna att åtehämta sig så mycket som möjligt. Tyvärr så hjälpte det inte utan vi stannade på 163.4dB.
Då börjar killarna (särskilt killen i blå/lila-jacka) med Fiaten att tjaffsa om att vi skulle bli diskade p.g.a att vi hade kommit försent! Ni kan ju gissa om det kokade i mig...
Som tur är så bara skakade domarna på huvudet och sa att de redan hade haft sin möjlighet att neka oss att tävla.
Tyvärr så hade vi slängt in två sönderkapade Optima batterier, dessa var kopplade till 4V celler som i sin tur var kopplade till vår 12V bank i serie. Detta har jag i efterhand konstaterat att det var ett dumt beslut att välja att koppla in dem då vår strömkapacitet då blev begränsad till enbart 4V cellerna även om spänningen ökade.
Det blev som sagt en "tie" d.v.s vi fick ett par minuter att ladda batterierna och sen så skulle bilarna mötas igen. Vi hade inte vår batteribank kopplade till bilens elsystem, ytterligare ett dumt beslut, så vi kunde inte ladda våra batterier. Vi valde istället att öppna bilen och skruva fast alla paneler.
I omspelaningen så hade vi tappat en del och Fiaten spelade 163.4 igen så de gick vinnande ur matchen.
Då hade en av killarna mage att sträcka fram handen för att tacka för matchen. Nyss så ville de diska oss och sen så skulle han tacka för en god match, tror min blick säger det mesta om vad jag tyckte om det...
Ser rätt irriterad ut om man ser til kroppsspråket även på denna bilden...
Danskens uttryck säger ganska tydligt "Shit Happens!"
Så vi slutade trea, i finalen så spelade Saaristo Brothers skiten ur Fiaten och spöade dem med nästan tio dB!
Alltid något
Vi valde att direkt efter packa ihop då det började bli rätt sent plus att vi hade en färja i tyskland att passa, så grabbarna på Soundpressure.com tog hand om vår buckla och såg till att den kom hem till Sverige.
Vi hade under dagen fått förfrågan om vi ville köra med produkter från Soundpressure.com till nästa sesong, vi blev så klart glada över förfrågan men vi tackade nej då vi kände att vi ville vara lojala mot Kicker/dBAkuten som hade givit oss möjligheten att bygga bilen. De hade sponsrat oss trotts att vi tidigare inte hade några större meriter, att då överge dem när det nu började gå bra kändes inte rätt.