Mmm, trevlig liten 50-talsmotor det där! Så vitt jag vet dök blocket upp för första gången i Fiat 600. Därefter i 850. På den tiden var gjutningen lite annorlunda med bl.a. annan vattenpump och centrifugrenare i vevaxelremskivan i stället för "riktigt" oljefilter.
I övrigt är det mesta samma som i A112 Abart/standard. Fiat 850 hade förresten omvänd rotationsriktning... Den "moderna" versionen av motorn dök upp i Fiat 127 och Autobianchi/Lancia A112. Standardversionen var på 903 och 965cc om jag inte minns fel.
Abarthen tror jag är på 1049cc.
Under 1980-talet kördes Ladies Cup med A112 Abart och enligt uppgifter från en tekniker hos Fiats dåvarande huvudkontor i Sverige tilläts fri trimmning av motorerna med undantaget att man inte fick överladda, spetsa bensinen eller ända förgasarens halsdiametrer. Den skickligaste trimmaren lär ha kommit upp i drygt 90hk genom kambyte och portning av toppen. Det påstods också att sprickor i blocket förekom till följd av vibrationerna vid de höga varven.
Motorn är som sagt en 50-talskonstruktion i grunden. -Stötstänger, 3-lagrad vev och märklig form på insugskanalerna. Abarth-versionen på 1049cc är borrad maximalt så att
endast ca 6mm gods återstår mellan cylinderväggarna. Den är så kraftigt
strokad att man har fått fräsa uttag i blocket för åtminstone en av vevstakarna.
Slutligen är kamaxeln nedsvarvad mellan kammarna för att inte vevstaksöverfallen ska
slå i. Det är m.a.o. förbaskat trångt inuti och de olika urtagningarna ihop med en vevaxel
som säkert flexar en del vid höga varv kan säkert leda till utmattningssprickor.
Men innan det spricker har man förbaskat kul!
Om motorn sedan varvar upp till 6600 vet jag inte. Det hänger säkert mycket på ventilfjädrarna. Jag vet heller inte om det är andra fjädrar i Abarthversionen men jag har
inte sett någon som helst skillnad mot toppen i 903cc-motorn i Fiat 127 på 45hk.
Även kamaxeln verkar identisk eller åtminstone snarlik (förutom ursvarvningarna då),
troligt att den är något "vassare" då ökningen med knappt 150cc inte ensam lär
förklara effektökningen.
Den Abartmotor jag köpte på skroten för ca 15 år sedan var i gott skick förutom att flera
kamnockar var illa nedslitna. Jag monterade en 903cc-kam (ursvarvad förstås), gröpte ur
6cm3 ur vardera förbränningsrummet i toppen och avslutade med en liten turbosnurra
från Daihatsu Charade. Utan turbo tror jag kompressionssänkningen och standardkammen
gjorde att motorn gav ca 50hk. Efter mycket mickel med tryckkonvertering av förgasaren,
munstycksbyten och montering av intercooler gissar jag att motorn gav kring 90hk, men
då med betydligt större vridmoment än Ladies Cup-bilarnas sugmotorer.
Min turbo-Abart satt för övrigt baktill i en 30cm kortare Fiat 126! (finns i galleriet)
Kopplingen slirade sedan jag monterat laddluftkylaren och efter ett par sommrar började
jag blåsa topplockspackningar. Slutligen kärvade motorn ihop och jag sålde den.
Efteråt har jag insett att en stor begränsning satt i det felaktigt konstruerade avgasröret
första halvmetern efter turbon. Hade jag byggt röret rätt hade jag troligen eldat upp
kopplingen redan vid första starten...
Fan, nu blev jag sugen att försöka få tag på en hyfsad A112:a, eller åtminstone dess motor
för att återuppta projektet och se hur långt det går att driva.