När man var i skola som barn i Frankrike och ville inte lära sig, man fick stryck av lärare, man var tvingen att lära sig. jag gick ut från skolan när jag var 14 år, mina föräldrar sparkade mig hemifrån och blev ensam på gatan, sökte jobb på olika restauranger för få mat och rum och fick ytterligare stryck för att lära mig, jobbade 16 timmar om dag och lärde mig skola per post 2 timmar om dag, många gånger tänkte jag tar av livet men kämpade ändå och tack för det, idag jag kan.
I Sverige, det har blivit mycket lättare efter 1975, stora ändringar på allting, ny politik mer och mer.
Sen den tid som jag har varit i Sverige, har jag aldrig satt mina fötter i en skola för att lära mig att prata eller skriva Svenska, men jag lärde mig av min egen vilja för kunna har det bra i ett främmande land.
Det verkar som att många skyller på dyslexi, det är lätt att gömma sig bakom dyslexi när man inte ville anstränga sig att lära sig i skola eller inte orka,
eller var det kanske lärarnas fel som inte var tillräcklig bra för att tvinga elever att lära sig? för mycket friet, fan tar lärarna!! vad skulle ni skylla på då när ni inte tycker det om svenkkunskap eller religion, det är faktist två ämnen till som var tråkiga att lära sig, eller?
jag har förståelse för dom som verkligen lider av den sjukdom eller dom som lider av (d.a.m.p). Man ska inte skylla på en sjukdom när man är frisk i hjänan, man får bara skylla på sig själv.
jag förstor enbar dom som lider av dyslexi, de andra får bitta i det syra äpplen.
Många kommer att skriva mot mig och att jag är dom att tänka så men som ni säger i Sverige:
"som man bädda får man ligga". MVH.