Dte här kan kanske vara mitt längsta inlägg någonsin, men är man intresserad så...
Nedan är drastiskt förkortade versioner av ett par teorier/begrepp som man bör använda för att förklara kriminalitet/brottslighet.
(Reserverar mig för eventuell felskrivning - ha förståelse!)
• psykologiska förklaringar: ”onormala psykiska tillstånd” – Likt de biologiska förklaringarna på brottslighet, vänder sig de psykologiska förklaringarna mot personen och här vilken typ av person – personlighetstyp – det rör sig om. En del menar att det rör sig om en minoritet av individerna i samhället som utvecklar en slags psykopatisk eller en slags ”omoralisk” personlighet som är mer benägen att begå brott ohämmat. Den tidiga kriminologiska forskningen utspelade sig allt som oftast på fängelser och även mentalsjukhus. Här var det psykiatriska idéer och stor vikt vid vad som särskilde de kriminella ifrån ”de andra”. Hans Eysenck menade att man ärver psykiska tillstånd och att det i detta fall skulle röra sig om en individ var benägen att begå brott eller på annat sätt få problem under socialisationsprocessen. Det är dock oerhört svårt att bevisa att psykopatiska drag skulle vara förknippat med en böjelse för kriminalitet. Det är snarare så att man har undersökt individer med psykopatiska egenskaper som har varit brottslingar och därmed har dessa egenskaper blivit negativt förknippade med brottslighet. Själva grundstenen i såväl psykologiska, som biologiska förklaringar, utgår från att ”felet” sitter i individen och inte i samhället.
• Samhällets normer och sanktioner – I och med att vi genom hela livet socialiseras i att följa vissa, för samhället givna, normer och regler så blir oftast resultatet att vi följer dessa. För varje regel och norm finns det sanktioner som skall se till att vi inte hamnar utan för den givna ”ramen”. En sanktion är varje reaktion ifrån andra om hur en individ eller grupp beter sig. Detta fungerar som en slags ”osynlig” polis som har till uppgift att se till att vi efterlever de regler och normer som finns. Det finns positiva (en slags belöning för att vara konform) och negativa sanktioner (en slags straff för ”fel” sorts beteende som inte överrensstämmer med de givna normerna). Det finns en skillnad mellan formella och informella sanktioner. Formella rör sig om att det finns en organisation eller organiserad grupp människor, var uppgift är att se till att normerna efterlevs. Exempel på detta är domstolar och polisen, som har som uppgift att leta reda på lagbrytare (normbrytare). Den informella sanktionen rör sig om att det sker spontana reaktioner på bristande likformighet.
• Avvikelse – Handlingar som går i strid med de normer och värderingar som finns ute i samhället och är allmänt accepterade. Vad som kan definieras som avvikande är olika från kultur till kultur. Det som ses som ”normalt” i en kultur, kan ses som ”avvikande” i en annan. Det finns formella och informella sanktioner som tillämpas för att förstärka de sociala normer som finns. Lagar som råder, är en form av norm för samhället. Följs inte lagarna – brott/kriminalitet, inträffar sanktioner till följd att upprätthålla lagarna och motverka överträdelse. Vissa hävdar att våld och brottslighet är oundvikligt i samhällen där man inte kräver anpassning och konformitet. Finns exempel på länder, så som nederländerna, där man tillåter avvikande aktiviteter men brottsligheten är fortsatt låg. Eller i Latinamerika där många har låg grad av rättigheter, men det råder utbredd brottslighet.
• Anomi (durkheim/merton) – När de sociala normerna förändras ute i verkligheten och förlorar greppet om individen, kan den börja känna hopplöshet, meningslöshet och tappar sina mål till följd av att den inte riktigt vet vilka riktlinjer man skall rätta sig efter. Durkheim såg brott som en slags social fakta och nödvändiga i moderna och föränderliga samhällen. Detta har sin grund i att individer i moderna samhällen får större utrymme att uttrycka sina val, vilket även ger större risk för att det skall uppstå konflikter. Han lade även grunden för att Robert K Merton (1957) skulle kunna förklara brott och avvikelse genom att anomi kunde härröra till de ”krav som ställs på en individs beteende när accepterade normer hamnar i konflikt med den sociala verkligheten”. Merton menade att det inte räcker för människor att ha ”tillräcklig” självdisciplin och slita tillräckligt hårt för att kunna ”ta sig upp” eller ”bli rik”. Han menade att de mindre lyckligt lottade alltid kommer att ha svårigheter för att kunna göra karriär den ”normala” vägen. Situationen på att ”komma upp sig” ökar lätt i denna sits, var efter man tar till lämpliga medel – lagliga eller olagliga för att ”ta sig upp”. Avvikelse är en ”rest” efter ekonomiska orättvisor och brist på jämlikhet. Kriminaliteten ökar, trots att samhällen blir rikare människor får det bättre.
• Differentiellt umgänge (eng. differential association/inlärd avvikelse) – Edwin H Sutherland introducerade detta begrepp då han menade att samhällen rymmer många olika kulturer och därmed subkulturer. En del av dessa subkulturer kan visa tendenser på att uppmuntra kriminalitet. Andra gör det inte. Han menar därför att man kan bli kriminell genom att helt enkelt umgås med andra som bär på kriminella normer, så kallade bärare. Han menade även att man lättast lär sig hur man skall bete sig av den primärgrupp man tillhör – åldersrelaterat. Därför är det också de som är jämnåriga med en själv som kommer att få det största inflytandet över hur man utvecklas. Därmed kan man med denna teori utesluta psykologiska faktorer, som på ett eller annat sätt vill skilja kriminella ifrån andra. Med andra ord så lär man sig ett kriminellt beteende, precis som vilket annat beteende som helst. Det är handlingsmönstret som är nyckeln, då kriminella och icke-kriminella är inriktade mot i stort sett samma värden, men att man väljer olika vägar för att uppnå detta. Att vissa väljer otillåtna vägar, har inte med saken att göra, då det är ”naturlig” väg för dem.
• Stämplingsteorin (labelling theory) – Här tolkar man inte avvikelse som en egenskap hos en individ/grupp, utan som ett samspel mellan den avvikande och den icke-avvikande. Grundstenen är att man måste ta reda på varför en viss människa kan etiketteras som avvikare. Enligt den här teorin kan man se början på ”stämplingen” redan i barnåren. Att palla äpplen, skolka från skolan eller slå sönder saker, kan i välbärgade områden ses som ”pojkstreck” av lärare, polisen, föräldrar. ”Detta är sådant som man växer ifrån.” (Tämligen harmlösa handlingar, med andra ord.) I fattiga områden kan detta ses som en start på ungdomskriminaliteten för de unga barnen. Om någon blir stämplad som kriminell (avvikare) i unga år, är han/hon också stämplad av lärarna på skolan, framtida arbetsgivare och blir därmed mött därefter. Enligt sociologen Howard Becker, så är avvikande beteende det beteende som människor etiketterar som avvikande. Han menade att det inte är det avvikande beteendet som är den avgörande faktorn, utan att det är själva händelsen till att någon blir ”avvikande”. Exempelvis kan hur man talar, rör sig eller ens etniska bakgrund, vara avgörande för om någon blir etiketterad ”avvikande”. Stämplingen påverkar inte bara hur andra uppfattar en individ, utan för även påverkan på individens självbild. Detta menar man kan resultera i att det i slutändan är etiketten ”avvikande” som blir så central för individens identitet att det leder till en ökad intensifiering och fortsättning på beteendet.
• Konfliktteorier – Här går man ifrån tidigare teorier om att det rör sig personlighet, biologi, anomi, social desorganisation och stämpling. Istället rör det sig om att människor aktivt väljer ett avvikande beteende, som en slags reaktion på orättvisor som finns i det kapitalistiska systemet. Detta rörde mer samhällets struktur och som ett slags ”svar” på den klass som vinner på att strukturerna ser ut som de gör. En del kriminologer har menat att det är tillämpningen av lagarna som fungerade som en slags redskap för de som stiftade dem, för att kunna bevara sina ställningar i samhället. Lagarna tillämpas alltså inte ”neutralt”, lika för alla i befolkningen. I och med att orättvisorna ökar mellan klasserna, blir lagen ett viktigt instrument för att personer med makt skall kunna upprätta ordningen (och underordningen för ”de andra”). I denna typ av kriminologi inkluderades även begrepp som social rättvisa, makt och politik, vilket inte diskuterats förut.
• Kontrollteorier – Har sin utgångspunkt i att det rör sig om obalans i den fysiska och sociala kontrollen som skall förhindra att impulser till kriminalitet hålls i schack. Man utgår från att människor handlar rationellt och beräknar om en avvikande handling är lönsam. De menar att varje människa skulle begå en brottslig handling, om det skulle ses som ”lönsamt” och möjligheten fanns. Därmed säger man indirekt att ”tillfället för tjuven”. Kontrollteoretikern Travis Hirschi menar att människor i grunden är egoistiska och fattar därför beslut om brottsliga handlingar är att föredra, genom att väga för- mot nackdelarna. Han tog fram en teori om att det finns fyra band som binder oss samman med samhället. Dessa fyra var; anknytning, förpliktelse, engagemang och tro. Om samtliga band är starka, kan de hålla kvar individen vid att vara ofri att bryta mot lagen. Men om det på något plan finns svaga band eller brister till samhället, kan kriminalitet och brottslighet bli en trolig följd. Till detta menar han att de som är avvikare ofta har låg självkontroll och att detta skulle vara en följd av otillräcklig socialisation i hemmet eller i skolan. En del kontrollteoretiker menar att det är den ökade tillgängligheten på nya ”mål”, som har ökat brottsligheten. Man menar att folk konsumerar mer nu och att det därför finns fler bilar, datorer etc. att stjäla. Som en reaktion på detta, installeras billarm, larm i hus eller andra avgränsningar. Att göra det svårare för brottslingar är en populär tanke, men sällan särskilt hållbar. Man riktar här inte fokus på vad som ligger bakom – själva orsaken – till att brottsligheten ökar. Det blir istället tal om ett bepansrat samhälle som vill stänga ute omvärlden, med all den kriminalitet som finns där. Problemet är att kriminalitet kan flytta på sig och söker därför upp nya vägar och andra områden att befinna sig i.
• Genus och brottslighet – Det finns oerhört stora skillnader mellan antalet kvinnor och män som begår brott och sitter fängslade. Av samtliga intagna, är det bara ett fåtal procent som är kvinnor. Man kan även se att det finns klara tendenser till vilken typ av brott som kvinnor och män ägnar sig åt. Enligt officiell statistik så begår kvinnor sällan brott där våld är inblandat, utan de ägnar sig istället åt mindre stölder, snatteri, prostitution etc. Det finns dock dem som anser att officiell statistik inte stämmer överens med verkligheten. Otto Pollak ansåg att kvinnor inte lika ofta blir inrapporterade för de brott de begår, som män. Han menade på att kvinnor har en slags domestikal roll, vilken ger dem möjlighet att slippa undan rapportering om de blev ”tagna” eftersom kvinnor är naturliga bedragare och därmed duktiga på att dölja sina brott. Detta var en biologisk bakgrund som kvinnorna tillskansat sig genom att under hela sin uppväxt dölja obehag och smärta för män (som ex. vid menstruation). Han menade även att polis och rättsväsende lättare ”såg mellan fingrarna” när det gäller kvinnlig kriminalitet, kontra mäns kriminalitet. Andra teser om kvinnors och mäns kriminalitet, har resulterat i studier där man undersökt om det finns skillnader i hur de behandlas av polis. Resultaten verkar peka på att äldre kvinnor behandlas mer varsamt än exempelvis yngre män. Svarta kvinnor utsätts å andra sidan för mer hårdhänt behandling än vita kvinnor. Vidare finns det teorier om att sociala uppfattningar om kvinnlighet påverkar hur rättsväsendet beslutar sig för att döma kvinnor. Om kvinnor beter sig på ett sätt som avviker från de normer som ”säger” hur kvinnor skall bete sig, så döms kvinnan oftare, i och med att hon blir dubbelt avvikande. Dels för sin handling, men mer för sin opassande hållning till sin kvinnlighet. Frances Heidensohn ansåg detta och menade att det finns en dubbelmoral inom rättsväsendet, där exempelvis manligt våld ses som naturligt, medan kvinnligt våld skall förklaras i psykologiska termer.
• Subkulturella förklaringar: Avvikande subkultur – En underkultur där medlemmarna har egna värden som skiljer sig från majoritetens. Inte sällan bildas dessa just till följd av en slags avståndstagande markering mot majoriteten. Albert Cohen ansåg att den viktigaste orsaken bakom kriminaliteten var de motsättningar som fanns i samhället. Han menade att reaktionerna på motsättningarna i samhället fungerande kollektivt och att detta visade sig genom subkulturer. Han skrev boken ”Delinquent boys”, där han menade att det var pojkar från arbetarklassen som genom frustration över sin situation, gick med i gäng (avvikande subkulturer) där man värdesätter motstånd och utmaningar som en slags medveten förkastelse av medelklassens sociala normer. Richard Cloward och Lloyd Ohlin (1960) ansåg att Cohens teorier om arbetarklassens pojkar var största risken, men att de som befann sig i riskzonen även var dem som internaliserat medelklassvärderingar och uppmuntrats till detta, men som senare inser att dessa mål aldrig kommer nås, går över till att ägna sig åt avvikande aktiviteter (kriminalitet).
Litterarum radices amarae, fructus dulces.
